Ångfartygen - Steamboats.se

36
att som sittplats utnyttja maskinskylightet. En av båtens besättningsmän, Lars Lögdberg från
Månsåsen, sade till att det var förbjudet att sitta där. Mannen svarade helt avvisande att han
satt var han ville. Några ögonblick efteråt ramlade han baklänges och maldes fullständigt
sönder av maskinens rörliga delar, vevstakar och vevaxel.
1885 fakturerades rederiet på två belopp, 102,- samt 391,50 av Waplans.
Den 2 juli 1899 skulle Carl XV gå en lusttur till Ytterån då befälhavaren. F.V. Bank drabbades
av ett slaganfall och måste forslas till sin bostad. Han var snart utom fara, men lustturen
fick inställas då ej någon annan som kunde föra fartyget fanns till hands.
Samma år, i september 1899, hade länets skytteförbund skjuttävlingar på Frösö läger. Det
konstaterades att anslutningen var mycket god. De deltagande skyttarna var 472 stycken.
Samling ägde rum i Östersunds hamn, där Carl XV, som måste gå två gånger, väntade. Andra
följde ångarna Thomée, Trafik och Östersund som oupphörligen gick mellan staden och
ångbåtsbryggan vid Kungsgården. Dessutom färdades man, heter det, vandrande och efter
häst och på de den nymodiga och förmodligen inte alltför talrika cyklarna, ”Bajsickel” som
det nya fordonets namn ter sig i J.P: s samtidigt radikalstavande och världsspråkbaserade blad.
1910 skrev ansåg redaren att det ekonomiska läget var bekymmersamt för Storsjötrafiken då
det var för stor konkurrens bland passagerarfartygen dit Carl XV hörde. ”Calle” lär inte ha
gått med vinst någon gång i sin trafik från 1873 fram till 1910, skrev en insatt person.
Hammarström var dock av en annan uppfattning från ångarens första trafikår. Mycket dyster
såg framtiden ut för de bägge hjulångarna Carl XV och Odin. Odin tillhörde samma rederi
som Carl men arbetade som bogserbåt och ska ha lämnat fina resultat. Myrin skrev även att de
bägge hjulångarna var gamla, omoderna och omöjliga att använda vilket gjorde att ingen ville
köpa dem. Redarna till Carl XV fick ett bud på 4 000 kr år 1910 att delas lika mellan redaren
och kaptenen mot att man låg vid kaj denna sommar. Detta bud antogs ej pga. att man redan
hade hunnit rusta fartyget och anställt besättning för sommarens trafik. Dessutom hade även
ångpannan reparerats. Den 2 november 1910 fick Carl maskinhaveri vid Kläppe. Situationen
var kritisk ett tag då det var ostlig vind och fartyget drev mot ett grund men till sist tog
ankaret. Öring kom till platsen och drog Carl till Östersund.
Detta år höll Carl på att bli inblandad i en svår olycka. Det var en motorbåt som kördes utan
förnuft och den höll på att hamna under det ena skovelhjulet. Lyckligtvis var kaptenen på Carl
snabb i handlingarna och han lyckades undvika en svårare kollision. Det var mörkt men Carl´s
lanternor hade synts lång väg. Kaptenerna på Storsjön ondgjorde sig skriftligen över motorbåtsförarnas
bristande sjövett.
1910 köptes 541 famnar ved á 1,50 av fyra olika leverantörer till Carl. Han var känd för att
sluka ved. Skepparen detta år tycks inte ha fullgjort sina affärer vid bryggorna ty det inkom
skrivelser till Myrin om detta. Folk som inte hade fått sina pengar av kaptenen tackade för sig
och skrev att de inte skulle ha affärer med rederiet i framtiden.
År 1911 beslutades att Carl skulle ligga still mot ersättning från de andra rederierna på Storsjön
och Myrin skrev till maskinisten Gustav Stenton i Sundsvall att Carl XV ligger still 1911
”varför inget engagement kunde erbjudas”. Det uppstod en palaver runt kapten J G Wick-
ströms anställning det året. Han blev uppsagd i april 1910 att det året var det sista seglationsåret
för honom men han tyckte inte lika som rederiet. 1911 var alla fartyg utom Odin och Carl
XV nymålade inför säsongsstarten.