Ångfartygen - Steamboats.se

28
Den 29 maj 1917 drogs Bergsviken av Vålbackens slip av Framåt. Bergsviken hade genomgått
en del reparationer och förbättringar vintern 1916-1917. Bl a hade en ny propelleraxel
inköpts och installerats. Senare samma eftermiddag gick Bergsviken in till Östersunds
hamn. Den 30 augusti fick Bergsviken bogsera Thomée från Vigge, där hon tappat
sin propeller, till Vålbackens slip.
1926 såldes Bergsviken till det nybildade Storsjöns Ångbåts AB för 42 239,95 (20/7 1926). I
köpet ingick även Dillne brygga och 600 famnar ved.
Bergsviken var ursprungligen tänkt att bli pråm, därför var den byggd i trä med 2½” bordläggning.
Den senare pannan hade två fyrar och den var mycket lätteldad. Det var inte många
ångbåtar på de jämtländska sjöarna som hade två fyrar. Maximalt ångtryck var 9 kg/kvcm.
Fartyget gick aldrig att få riktigt tät pga av sitt träskrov.
När man vintrade i Östersunds hamn lade man båten långt ifrån kajen för att undvika isens påfrestningar.
I februari månad sågade man upp en isrand längs ena sidan för att lätta på trycket
från isen.
Helga Höglund, Vigge, berättade att hennes far var bryggfaktor vid Vigge brygga på 1910 och
1920-talet. Barnen plockade murklor som de sedan sålde till kapten Ek för tio öre påsen. Det
kunde bli fem öre också! En gång skulle hela familjen åka in på cirkus i Östersund så de åkte
in till staden med Bergsviken. När de sedan skulle åka hem var barnen trötta men kapten Ek
var snäll och lät barnen låna hans hytt så att de kunde sova under hemfärden. Alla resor var
inte så angenäma, en gång blev en kvinlig passagerare så sjösjuk att när hon kräktes så försökte
däcksmannen att trösta henne då hon stod dubbelvikt över relingen!
Manne Eriksson, senare både ägare och kapten på Thomée började på Bergsviken när han var
16 år, i mitten på 1910-talet.
1921 var Bergsviken upp på Minnesgärde slip till en kostnad av 438,50. 1927 och 1929 var
hon också upp till en kostnad av 450,- per gång. 1930 var hon också på slip men betalade
150,- för det besöket.
1930 såldes hon till Edling i Bräcke. Han behöll skrovet och använde det som pråm för grustransporter
från Rödön. Emellertid blev djupgåendet så djupt att skrovet läckte ganska bra. Ett
mycket farligt förfaringssätt då skrovet mycket lätt hade kunnat vattenfyllas och sjunka.
Bergsviken blev alltså pråm till sist, detta kan dock ej ha skett före 1935. Hon var godkänd för
över 200 passagerare samt lastade 130 ton.
1935 låg Bergsviken uppankrad inne i stadsviken. Hennes framdrivningsmaskineri togs ur
detta år. På fartygssidan som vette mot Frösön hängde det nazistflaggor. Ägaren valde att
ankra upp Bergsviken i stadsviken för att slippa betala kajplats.
Rapport över verkställd inspektion 20/10 1938. Framdrivningsmaskineriet var borttaget. Vid
ett samtal med ägaren uppgavs att fartyget skulle upphuggas till ved. Skrovet såldes för 575,-
kronor 1937. Hon låg med fören på land och aktern i och under vattnet. Maskineriet urtaget
under året enligt Statistiska uppgifter 21/2 1936. Maskinen ska ha sålts vidare till Stockholm.
Effekten ska ha varit 260 ihk. Vissa uppgifter gör gällande att både panna och maskin skulle
ha blivit insatt i ett sågverk.