Ångfartygen - Steamboats.se

Källa: Bo G. Hall
153
SVAN, pråm på Storsjön
På våren 1878 började Far som sjöman, eller riktigare som pråmkarl som det hette i dagligt
tal. Far fick arbeta tillsammans med Frykbom vilken var något sjövan ty han hade delvis varit
kolfraktare på Kallsjön för Huså bruks räkning, så han visste hur en pråm skulle förankras
vid stränderna samt taga hand om pråmen Svan som då var ny. Förvaltare Tham var redare
för Storsjöns Ångbåtsbolag som ägde pråmen. Det var uteslutande vedfrakt, mest för
båtarnas räkning. Så berättar en gosse vars far arbetade som pråmkarl. Pråmen Svan
bogserades av Trafik på 1890-talet. Svan var liksom Kraft en pråm som byggdes för Storsjöns
Ångbåts AB. Dessa pråmar kom att användas i allehanda transporter.
SVANINGEN, ex Ramsele
Byggd 1875 vid W. Lindbergs Mekaniska Verkstad, Stockholm, som Ramsele för Faxelfvens
AB. Båten som tog 125 passagerare och var försedd med två propellrar, sattes in på Faxälvens
övre del men befanns vara mindre lämplig för denna sträcka. Detta med två propellrar
och därtill två ångmaskiner är ett fel som uppstått under årens lopp. Det fartyg som en gång
hade haft två ångmaskiner var Edsele. Edsele kom dock aldrig att gå för egna maskiner på
Ströms Vattudal. Hon fick tvenne råoljemotorer 1918 då hon trafikerade Helgumssjön och
efter 1922 trafikerade Edsele Hetögeln. På Vattudalen hamnade hon först på ålderns höst och
tanken från ägaren var att hon skulle byggas om till sommarstuga. Svaningen, som hamnade i
Strömsund, var ursprungligen byggd för persontrafik på traden i Faxälven mellan Ramsele -
Edsele, men befanns där vara alltför djupgående och försåldes till Ströms Trävaru AB samt
flyttades 1881 de 124 kilometrarna till Ströms Vattudal och döptes om till Svaningen. För att
flytta fartyget krävdes det 50 hästar och 250 man. Man kan alltså utläsa att Svaningen och Edsele
en gång i tiden mötts och växlat passagerare på annat vatten.