Ångfartygen - Steamboats.se

312
”käring” också, som ej kunnat hålla sig så pass vaken, att hon visste var hon skulle av. Ja, ej
ens stöten mot bryggan hade väckt käringkräket. Nu flödade ord och inga visor: Sitter hon
och sover – kossan – hon kunde ha fått följa med ända till Berg! Kapten tänkte backa tillbaka
till bryggan. Men planen fick stanna med tanken, ty i ett nafs hade nu Östersund passat på att
lägga till, när det äntligen blev tomt vid den skamfilade bryggan. Och han hade ej heller så
värst bråttom. Men då brister alla fördämningar för fula ord och kraftuttryck hos skepparen
på högst densamme Carl XV: Nu passade hon sig att lägga till, korumpan! Och Carl fick för
gummans skull ligga och vagga ute i sjön i bryggans närhet en halvtimme nära nog, innan
han kom in på nytt. Summa summarum hade en hel timme vid Norderön den eftermiddagen
förhalats. Undra på att en skeppare med kan fatta humör.
Vi må ej förgäta en liten, rolig båt, även den i passagerartrafik, som ock hette Trafik. Även
om vi pojkar sågo ”kaffebrännaren” över axeln, så innebar detta vedernamn ej, att ej båten
vore värd ett omnämnande. Denna båt hade på sin tid hand om Sandviksturerna. Ungdomens
plats utanför stadens hank och stör var framförallt Sandviken. Så kom det att vara länge. Och
man for ej dit blott för att dansa, man såg och njöt av naturens skönhet jämväl, ty här har
Storsjön en av sina vänaste stränder, där bryggan på den tiden, lång och gänglig, stack ut i
sjön. Trafik gick också till ett annat ställe, nu tyvärr alldeles förgätet men då en
uppmärksammad plats, nämligen Kungsgården, rik på hävd och anor. Numera ser man blott
flygplanen, lika veritabla Storsjöodjur, skära vattnet. De emanera nämligen från
Kungsgården, där en gång, enligt hävden, drottning Blanka med sin lille prins i knäet sjöng
om andra famntag än av mor, medan digerdöden härjade ung och gammal i andra delar av
landet. Man ansåg tydligen på den tid då Trafik ”brände” kaffe att förtjänsten var så pass
god, att bryggan gick att anlöpa. Den esoteriska betydelsen av namnet kaffebrännaren torde
även tåla en förklaring. Båten gick ej så litet stolt, alldenstund han hade tvenne maskiner med
var sin lilleputtpropeller. När maskinerna voro igång gingo de mestadels ojämnt och
åstadkommo ett ljud likt en större kaffekvarns. Båten, som gjorde ringa fart, uppehöll
mestadels trafiken inomskärs, dvs innanför Tjalmarsundet, ut ur vilket han endast vid relativt
lugnt väder vågade sig på äldre dagar.
Sålunda uppehölls där flera trader. Utom Sandviken och Kungsgården anlöpte båten även
Andersön och Fanbyn, en brygga, som – speciellt lördagar – av och ilastade mycket, både
folk och fä. Ävenså uppehölls en route till Knytta, Namn, Slandrom, Öd och Marieby samt
Vålbacken borta i Brunflo socken. Låg den vackra Brunfloviken spegelblank, tjänade det
något till att följa med Trafik dit. De vackra stränderna och uddarna stämma sinnet till helgd
och högtid.
Vi ha ännu en båtkategori kvar, bogserarångarna, ehuru pojkarna hade mindre intresse av
dem. Bland dem är Odin redan nämnd, med sin grova ångvissla, vilken tutade lik en mistlur i
havsdimman. Mera sällan uppenbarade sig den båten å den vanliga leden, men ibland dök även
den upp i vår närhet och skovlade förbi oss med en viss gammaldags hållning. När Odin
sjösattes i egenskap av hjulbåten n:r två i sjön – Jemtland, den första hjulbåten i sjön, fanns
då ej mer - gick också den i passagerartrafik.
Bland bogserare må dock nämnas den båt, som faktiskt haft den starkaste maskinen och gjort
den högsta farten å sjön, när den fick gå utan flotte och bom, nämligen Framåt. Synd är, att
båtens bogserarbete så tidigt på sommaren tar slut. Vattenmustascherna i fören spruta högt,
när den går för full-fullt. Så äro ock aktervågorna avsevärda och kunna i värsta fall stjälpa
en roddbåt.