Ladda ner boken som PDF - Lunds universitet
Ladda ner boken som PDF - Lunds universitet
Ladda ner boken som PDF - Lunds universitet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Informella vägar<br />
Många av de informella vägarna att utveckla sin pedagogiska kompetens är så naturliga<br />
att man inte ens tänker på dem i termer av kompetensutveckling. Det kan handla om<br />
studier av ett innehåll med anknytning till undervisning och lärande, reflektion,<br />
diskussio<strong>ner</strong> eller deltagande i en verksamhet <strong>som</strong> ger upplevelser av annorlunda pedagogiska<br />
former.<br />
Vi tar här upp några möjligheter, där en enhet för pedagogiskt utvecklingsarbete kan<br />
bidra med stimulans, impulser eller material:<br />
* Lärande i vid bemärkelse äger rum i det dagliga arbetet på institutionen. En lärare,<br />
<strong>som</strong> reflekterar över sina egna insatser i undervisningen, på egen hand eller i samtal<br />
med en kollega och prövar nya metoder, lär sig oavbrutet. En lärare, <strong>som</strong> inbjuder<br />
studenterna till att ge återkoppling och synpunkter, ger sig själv möjligheter till utveckling.<br />
I den pedagogiska utbildningen kan ingå <strong>som</strong> uppgift att samtala med eller<br />
intervjua studenter.<br />
* Ett begrepp <strong>som</strong> vi sedan 90-talet lanserat i kurserna är ”kritiske ven<strong>ner</strong>”, efter en<br />
artikel av vår norske kollega Gunnar Handal (Handal, 1999). Han hävdar att man borde<br />
ha kollegialt utbyte kring utbildning och undervisning på samma sätt <strong>som</strong> man har när<br />
det gäller forskning. En kritisk vän behöver inte nödvändigtvis komma från den egna<br />
institutionen, och vi har sett många exempel på lärare <strong>som</strong> fortsatt att samarbeta efter<br />
våra kurser.<br />
* Självstudier är en naturlig form för lärande för en <strong>universitet</strong>slärare. I dag finns<br />
rikhaltigt med artiklar, rapporter, böcker nationellt och internationellt, och nätet öppnar<br />
nästan oändliga möjligheter. Vad en utvecklingsenhet kan bidra med förutom egna<br />
artiklar är att tillhandahålla referat och förslag till urval samt inspirera till läsning. Vi<br />
har haft en mycket uppskattad utlåningsverksamhet från vårt lilla bibliotek, i anslutning<br />
till kurser, seminarier och utvecklingsprojekt. Ett lagom omfattande nyhetsblad kan man<br />
orka följa <strong>som</strong> lärare, och vi har till vårt UPC-blad bett lärare medverka <strong>som</strong> skribenter.<br />
* Att ingå i ett nätverk, fysiskt eller virtuellt har visat sig utvecklande lik<strong>som</strong> lunchmöten,<br />
studiegrupper, temagrupper etc. På 90-talet prövade vi något vi kallade ”spårgrupper”<br />
efter förebild från Australien där man arbetat med ”Trace Groups”. Tanken var<br />
att gruppen skulle ta på sig ett ansvar för att bevaka ett frontområde, dels för egen del,<br />
dels för att bidra till att sprida nyheter och intressanta fynd. Det fick emellertid ingen<br />
större omfattning, efter<strong>som</strong> överbelastade lärare helt enkelt inte kan prioritera ideellt<br />
arbete. Lite senare kom ett nytt begrepp ”Communities of practice” (Wenger, 1998),<br />
<strong>som</strong> visat sig vara mera hållbart.<br />
* Studiebesök och studieresor, deltagande i konferenser och nya kontakter nationellt<br />
och inte minst internationellt är i dag närmast en nödvändighet, inte bara för att vara<br />
forskare utan också för att vara lärare och handledare. De <strong>som</strong> deltagit i internationellt<br />
lärarutbyte har också fått värdefulla perspektiv på sin egen verksamhet. Engagerade<br />
lärare har utnyttjat konferenser inom sina forskning<strong>som</strong>råden till att även diskutera olika<br />
erfarenheter av utbildning och undervisning med kollegor från andra länder.<br />
92