Ladda ner boken som PDF - Lunds universitet

Under åren som följde uppdrog PU-enheten vid LU åt Göran Jense, forskare vid sociologiska
institutionen, att kartlägga forskarutbildningen inom fem av LU:s fakulteter.
Resultaten publicerades i en rad rapporter, som sammanställdes i en slutrapport
(Jense,1985). Även på många andra håll i landet lyftes problemen med forskarutbildningen
fram i utredningar, debatter och forskningsartiklar.
Jenses kommande slutrapport presenterades vid universitetets policydag i november
1984. Medverkade gjorde också dåvarande doktorandombudsmannen Inger Lövkrona. I
början av vårterminen 1985 kontaktade hon oss inom PUS för preliminära diskussioner
om en utbildning för forskarhandledare. Hon vände sig sen till rektor med förfrågan om
uppföljningen av policydagen inom de olika fakulteterna.
Rektor Håkan Westling sammankallade då i april 1985 samtliga fakultets- och sektionsdekaner
och krävde en redogörelse. Samtidigt gav Inger Lövkrona en ganska skakande
bild från sin mottagning där hon mött besvikna, ledsna eller förbannande doktorander.
Vi från PUS fick vid detta möte med dekanerna också möjlighet att lägga fram en skiss
till utbildning för handledare.
Strax efter detta möte bedömde vi att tiden var mogen för inbjudan till vår första kurs
”Vetenskaplig handledning för forskarhandledare”, som gavs läsåret 1985/86. Kursledning
var två forskare inom området, Murti Maini från psykologiska institutionen och
Reimer Jensen från lärarutbildningen i Köpenhamn, och från PUS EFN och Lisbeth
Lundahl, doktorand vid pedagogiska institutionen och deltidsanställd hos oss. Vi hade
inga problem att rekrytera deltagare. Kursen gavs t.o.m. ht 1988 varefter den upphörde
p.g.a. brist på kursledare. Kursledarteamet publicerade några år senare en skrift om
Forskarhandledningens psykologi (Jensen m.fl., 1991).
Några år in på 1990-talet fortsatte belysningen av handledningen på många håll: SULF
gav ut en egen skrift (SULF VII), LU tillsatte en särskild arbetsgrupp för kvalitetsutveckling
av forskarutbildningen, samtliga fakulteter rapporterade, en doktorandbarometer
genomfördes vid Lunds universitet etc. I budgetpropositionen 1998 föreslogs
en ändring i högskoleförordningen som handlade om att fakultetsnämnden skulle ha ett
övergripande ansvar för forskarutbildningen inklusive utbildning av handledare.
Förslaget infördes i högskoleförordningen 1999. LU antog redan 1998 ett kvalitetsutvecklingsprogram
i vilket det fastslogs – i linje med den allmänna decentraliseringen
inom universitetet – att fakultetsstyrelserna skulle erbjuda handledarutbildning.
Under tiden hade en omorganisation skett. Vår enhet hade ändrats till en renodlad
serviceenhet, Universitetspedagogiskt Centrum (UPC), vars verksamhet och finansiering
styrdes av efterfrågan (se kapitel 7). Vi ombads av fakulteterna att arrangera en
fakultetsgemensam kurs. Höstterminen 1999 startade vi vår nya kurs ”Att utbilda för
framtiden – pedagogisk specialkurs för forskarhandledare”. Den omfattade 11 arbetsdagar,
varav 7 hela dagar var schemabundna. Den kunde tack vare denna omfattning
vara mycket omfångsrik till sitt innehåll: riktlinjer, ramar, rapporter, kontrakt, arbetsformer,
handledning, konflikthantering, självkännedom, institutionens ansvar, kreativitet,
hjärnforskning, utvecklingsidéer och framtidsspel. Denna kurs gavs varje budgetår
fram till 2003, då resurserna beklagligtvis måste omdisponeras till en obligatorisk
tvådagarskurs för forskarhandledare.
104