Ladda ner boken som PDF - Lunds universitet

12 Nationell samverkan
I denna skrift har vi beskrivit framväxten av den pedagogiska utbildningen ur ett lundaperspektiv.
Vi vill emellertid starkt understryka betydelsen av all den verksamhet som
bedrivits såväl inom centrala organisationer som vid alla våra systerenheter vid andra
lärosäten. Det nationella samarbetet i olika former och varierande nätverk har starkt
bidragit till framväxten och kvaliteten i hela landet. Här kan vi bara nämna en del. En
heltäckande beskrivning skulle fordra många kontakter och djupdykning i många arkiv.
Samarbete mellan de lokala PU-enheterna
Vid slutet av 1960-talet och några år därefter fanns det pedagogiska utvecklingsenheter
endast vid de dåvarande fem universiteten. Ganska snart tillkom även enheter vid de
större specialhögskolorna Karolinska institutet, Kungliga Tekniska Högskolan,
Chalmers Tekniska Högskola och Sveriges Lantbruksuniversitet. Dessa tidiga PUenheter
hade mycket få anställda. Vi kunde därigenom ha en mycket nära kontakt både
med UKÄ:s enhet och framför allt med varandra. Kategorin pedagogiska konsulter var
ju helt ny inom universitetet och självklart bemöttes de av skeptiska företrädare för de
akademiska lärarna. I själva tillkomsten av funktionen låg ju ett visst ifrågasättande av
hur lärarna genomförde sin undervisning och examination. Dessutom betvivlade man
starkt att det kunde finnas några generella pedagogiska lösningar. För PU-enheterna
gällde det alltså tidigt att få lärarnas förtroende. Utbyte av erfarenheter med kollegorna
från andra universitet i utformandet av yrkesrollen var därvid mycket värdefullt.
Det nätverk som startade 1969 fortsatte med åtminstone årliga sammankomster. Vid
dessa diskuterade vi det mesta – arbetsmetoder, informationsinsatser, organisation och
bemanning och framför allt erfarenheter av konsultinsatser. Det var ytterst informella
möten, som präglades av pionjäranda och ibland av en stimulerande konkurrens. Vi blev
efterhand fler, men under många år var vi inte fler än 15– 20 personer. Genom det yttre
tryck vi alla var utsatta för både av positiv och negativ art blev vi ganska sammansvetsade.
Vi såg fram emot årets möte. Det ledde ibland inte enbart till en professionell
kontakt utan också till långvariga vänskapsband.
Det dröjde länge innan antalet särskilda enheter vid högskolorna ökade. Däremot
anställdes fler personer vid de befintliga enheterna. Den s.k. Franssonska utredningen
(se kapitel 9) skickade i maj 2000 en enkät till lärosätena bl.a. med frågan om organisation
för den pedagogiska utbildningen och utvecklingsarbetet. Vid den tiden fanns det
14 universitet (i utredningen definierat som lärosäten med oinskränkta rättigheter att
utfärda doktorsexamen). Samtliga utom ett hade en särskild organisation. Av de 24
högskolorna var det endast tre som då hade en särskild fast organisation. (SOU 2001:13,
kapitel 8)
77