Ladda ner boken som PDF - Lunds universitet

De första PU-enheterna placerades i enlighet med UPU:s förslag inom utbildningsbyråerna
inom den centrala förvaltningen. Efterhand har varje universitet och högskola
funnit sin organisatoriska lösning. Vissa av oss gick ihop med personalutbildningen för
övrig personal, andra så småningom med funktionen för kvalitetssäkring och utvärdering,
åter andra formades mer som ett nätverk etc. Från slutet av 1990-talet har sammanslagningar
mellan enheter för pedagogisk utveckling och utbildning och enheter för
datorstöd lett till intensiva diskussioner. Alla dessa olika lösningar hade till följd att vi
vid diskussionerna ofta måste förklara för varandra under vilka förutsättningar vi
arbetade och tänka igenom våra argument för och emot olika lösningar.
I Lund överfördes vi (EFN och EÅ), som koncentrerat oss på lärarnas utbildning, 1977
till en ny enhet för all personalutbildning, fortfarande inom den centrala förvaltningen.
Den tidigare PU-enheten fanns kvar, men den övergick efterhand till att huvudsakligen
ägna sig åt utvärdering. De organisatoriska skillnaderna ledde till att pedagogkonsulter
ingick även i andra nätverk. Vi deltog t.ex. i ett nationellt nätverk för de för personalutbildningsansvariga.
Efterhand uppstod ett behov av en formalisering av nätverket för pedagogiska konsulter.
Vi uppmanades härtill av Graham Gibbs, då föreståndare för utvecklingsenheten vid
Oxford Brookes University och ordförande i det engelska nätverket SEDA (Staff and
Educational Development Association). Därmed kunde nämligen vårt nätverk ingå en
internationell organisation för motsvarande professionella yrkeskår: ICED (International
Consortium for Educational Development). Vi följde Gibbs uppmaning och bildade 26
oktober 1997 formellt SwED-net (Swedish Educational Development network). I praktiken
var vårt nätverk till en början fortfarande inte särskilt formellt, och våra möten var
inte annorlunda än tidigare. Först år 2003 blev nätverket den formella förening det är i
dag.
Gemensamma kurser
Första gången ett konsultmöte fick karaktär av kurs var en workshop i Sånga-Säby i
april 1983. Det var ett samarrangemang för 11 engelska pedagogiska konsulter och 11
svenska, och EFN deltog. Det var första mötet med Graham Gibbs. Samtliga deltagare
skulle i förväg formulera en situation från sin vardag som konsult, en situation som
kunde spelas upp som ett rollspel. Dessutom ingick i förberedelserna att dokumentera
vad man gjorde var tionde minut under minst två dagar. Dessa dokument jämfördes
sedan som ett led i att tydliggöra vad den nya professionen innebar och gav idéer till hur
var och en kunde utveckla sin professionella roll som pedagogisk konsult. Det fanns
t.ex. en tydlig skillnad mellan de engelska och de svenska konsulterna, en skillnad som
var mycket givande att diskutera. De engelska deltagarna var i sitt arbete mycket mer
fokuserade på den individuelle lärarens utveckling medan vi från Sverige var mer inriktade
på undervisningssystemets betydelse för studenternas lärande.
Samverkan med England fortsatte. Vid ett konsultmöte i Sigtuna tillsattes en arbetsgrupp
för ”utbildning för utbildare” (EÅ ingick), och gruppen fick resurser från UHÄ
för sitt arbete. Ett av gruppens initiativ var att i samarbete med Graham Gibbs arrangera
en kurs för de pedagogiska konsulter, som arbetade som kursledare för de pedagogiska
kurserna. Kursen genomfördes under en vecka i september 1991 i Oxford, med gästande
brittiska forskare och med teman som ”Pedagogisk utveckling i högskolan, en framtids-
78