2010:2 - SAU

tillvaratogs från ugnen A1111, 2 kg från A1706, 10 kg från
A1786, 42 kg från A29270, 24 kg från A29321, 14 kg från
A47716 och från A29488 insamlades 116 kg varav 70 kg
bestod av en klump bottenslagg. Slaggen från ugnarna
dominerades av fluten slagg, d v s strängfluten ”stearinliknande”
slagg, som oftast hamnade i ett uppsamlingsutrymme
i ugnens botten. Denna typ av slagg är oftast
omagnetisk och kan ha ett metalliskt utseende. Slagg från
tre av ugnarna analyserades av UV GAL och deras likartade
innehåll och sammansättning tyder på att järnframställningsprocessen
i respektive ugn har skett på samma
sätt (se Bilaga 8).
Keramik
En genomgång av keramiken har utförts av Ole Stilborg
från Keramiska Forskningslaboratoriet i Lund tillsammans
med Tony Engström, SAU (se Bilaga 5).
Sammanlagt utgjordes 125 fyndposter av keramik. Av
den sammanlagda vikten på 0,5 kg utgjordes ca 0,4 kg
av förhistorisk keramik. Övrig keramik bestod huvudsakligen
av skärvor av yngre rödgods. Fynden av keramik
påträffades framför allt vid ugnsområdet och i Lager 1, 3
och 4. Rödgods förekom över hela UO. Keramikmaterialet
var i hög grad fragmenterat. Huvuddelen av keramikskärvorna
bedömdes vara av järnålderstyp. Analysen visade
att det förekom två typer av keramik; en typ av större
kärl tillverkade av grövre gods, och en typ av kärl med
finkornigt gods och polerad yta. Vissa kärl av finare gods
var dekorerade. En skärva (F543) kunde genom sin dekor
tidsbestämmas till perioden yngre romersk järnålderfolkvandringstid.
Skärvan påträffades i ugnen A29321.
Uppdelningen i två typer av gods är karaktäristisk
för järnålderns keramiska tradition i Sydskandinavien.
Denna tradition, som är synlig i det aktuella materialet,
har sina rötter i yngre bronsålderns keramiktillverkning.
I ett av grophusen påträffades en liten skärva från ett
perforerat kärl (F606). Perforerade kärl förekom under
yngre bronsåldern och äldre järnåldern. Kärlen var perforerade
i botten och delar av buken och kan ha använts vid
ångkokning. En annan typ av perforerade kärl var glödkärlen
som var närmast cylindriska till formen och öppna i
båda ändar. Tolkningen av deras funktion är osäker men de
kan ha fungerat som glödbehållare (Lindahl et al 2002:82).
Fyra skärvor bedömdes som möjligen neolitiska (F564,
585, 597 och 600). De framkom dels i Lager 3, dels i östra
delen av UO, nära vägen.
Metall
Sammanlagt framkom 81 föremål av järn och två av brons.
Av dessa konserverades 41 hos Stiftelsen föremålsvård i
Kiruna. Spikar, hästskosöm och andra recenta metallföremål
har inte konserverats. Vid konserveringen har föremålen
rengjorts, stabiliserats och materialbestämts.
De flesta järnföremålen framkom i Lager 1, 3 och 4 men
de fanns också spridda över hela UO. Att lagren genomsöktes
med metalldetektor och dessutom rutgrävdes förklarar
denna fyndkoncentration.
Bland metallföremålen finns nitar, spikar, hästskosöm,
kilar, tenar, oidentifierbara järnklumpar samt sex knivar.
Knivarna var i de flesta fall fragmenterade och därför
svåra att datera. En kniv (F683) hade en tånge som var böjd
i änden och hör antagligen hemma i efterreformatorisk tid.
Två föremål av brons påträffades, varav det ena var en
sölja från historisk tid (F989). Det andra föremålet (F740)
var droppformat med ett avbrutet fäste på baksidan. Föremålet
skulle kunna vara en underskålla till ett beslag, förmodligen
från efterreformatorisk tid. Beslaget hittades i
utfyllnadslagret, Lager 8.
Ben
Den osteologiska analysen av benmaterialet har utförts
av Emma Sjöling, SAU, och en fullständig rapport med
tabeller återfinns i Bilaga 9. Den totala mängden ben uppgick
till endast 357 g eller 835 fragment (F1143-1275). Ben
påträffades i tre brandgravar, nio stolphål, åtta härdar, tre
gropar, en kokgrop, ett gropsystem, en skärvstenskoncentration
och ett röjningsröse. Utöver detta framkom
ben även i ett antal rutor i kulturlagren samt som lösfynd.
Majoriteten av benen, ca 93 %, var brända. Obrända ben
framkom i några härdar och i en av brandgravarna och
bestod mestadels av tandfragment från nöt, tamsvin, häst
och gräsätare.
Frågeställningarna i undersökningsplanen var:
Går det att påvisa att benkol har använts som bränsle
vid härdning av järn?
Kan säsongsmässig jakt urskiljas om benmaterialet
visade sig innehålla jaktvilt?
Vilka djurarter och benslag har deponerats i förmodade
rituella kontexter på boplatsen?
Finns det skillnader mellan benen i boplatsanläggningar
och benen i de rituella kontexterna?
Alla fyra frågeställningarna utgick p g a att ben varken
påträffades i järnframställningsugnarna eller i kontexter
tolkade som rituella. Jaktvilt saknades också i materialet.
Fokus hamnade istället på de tre brandgravarna som presenteras
mera utförligt i ett fördjupningsavsnitt.
Brända människoben framkom i de tre brandgravarna,
i två stolphål som angränsade till brandgravarna samt
som lösfynd mellan kulturlager 1 och 4. Brandgravarna
har 14 C‐daterats till senneolitikum-tidig bronsålder. I grav
1 (A54011) påträffades 483 fragment eller 213 g brända ben,
varav ca 196 g identifierades till människa. Benen tillhörde
en vuxen individ av obestämt kön. I grav 2 (A40386)
framkom 120 fragment eller ca 9 g ben varav 1,6 g bestämdes
till människa. Benen från Grav 2 kunde inte könsbestämmas.
Grav 3 (A40490) innehöll 53 fragment eller 9 g
ben varav 8 g bestämdes till människa. Benen i grav 3 tillhörde
en vuxen individ, eventuellt en man.
100 sau rapport 2010:2