2010:2 - SAU

Ugn 1111
Denna anläggning påträffades i den norra delen av ugnsområdet och låg något avsides från de
två ovan beskrivna. Av denna ugn fanns betydligt mindre andel bevarad än av de två tidigare
beskrivna ugnarna. På ytan framträdde anläggningen som en oval mörkfärgning. Delar av en
bottenslagg påträffades och slagg fanns ändå ner till botten av ugnsgropen. Även här
noterades ett antal lager. Lager ett som var det mest omfattande innehöll brunsvart sandig silt.
Detta lager gick att följa direkt i ytan och centralt genom hela anläggningen. Lagret innehöll
rikligt med stearinslagger samt delar av en bottenslagg som framkom i anläggningens
nordöstra del. Denna bottenslagg var även synlig i lager två som var ett svart och kraftigt
kolbemängt lager med sandig silt. Bland kolet fanns rester efter förkolnade pinnar och kvistar
som bör ha fungerat som slaggavskiljare. Detta lager finns på båda sidor om och delvis under
lager ett. Djupet på den undersökta anläggningen uppnådde ca 0,30 meter.
Tolkning och diskussion
Utifrån de arkeometallurgiska studierna av materialet kommer vi närmare svaret på frågor
gällande teknik, material och produktion. Hur har ugnarna i Västra Via ursprungligen sett ut?
Varifrån kom malmen och vad kan ha tillverkats på platsen? I följande kapitel diskuteras de
ovan formulerade frågorna. I diskussionen görs även en utblick till andra
järnframställningsplatser i Närke.
Hur har ugnarna sett ut?
För att lättare skapa oss en bild av ugnarnas ursprungliga utseende gör vi en sammanställning
över de gemensamma nämnare som finns att finna mellan de tre undersökta ugnarna. Dessa
nämnare berör utformningen av ugnarna såsom material och form och grundar sig enbart på
okulära studier. Ett resonemang baserat på analyserna av det arkeometallurgiska materialet
följer längre fram i detta kapitel.
Till att börja med har samtliga varit schaktugnar med utrymme för slagguppsamling i ugnens
nedre del (Englund 2002). När det gäller typ av ugnskonstruktion eller närmare bestämt val av
byggnadsmaterial har vi i princip tre att välja mellan. Den första är en helt stenbyggd ugn,
troligtvis med lertätning i fogarna mellan stenarna. Den andra är en enbart lerbyggd ugn och
den tredje är ler- och stenbyggd. Ugnarna i Västra Via verkar vara av den sistnämnda typen
där vi bör föreställa oss en lertätat stenbyggt fundament, delvis eller helt nedgrävt, och
därefter ett lerbyggt ugnsschakt, troligtvis med en armering av vidjeflätning. Inga avtryck i
slaggerna eller leran har påträffats som klart kan belägga förekomsten av en vidjeflätning,
men ytligt i ugn 29488 strax under ett parti med bränd lera från ugnsschaktet fanns två mindre
cirkelformade avtryck. Dessa kan vara avtryck av den nedre delen av vertikalt stående vidjor.
Den undersökta leran från ugnarna är bränd/smält i varierande grad beroende på dess
ursprungliga placering i ugnen. Genomgående har leran varit kvartsmagrad med i enstaka fall
inslag av mindre stenar.
Ser vi till formen på ugnsschaktet bör detta ha varit cylindriskt, eller möjligtvis koniskt. Från
de undersökta ugnarna i Västra Via finns enbart ugnsgropen och rester efter
ugnsväggsmaterial bevarat. Detta faktum gör att tolkningar av den ursprungliga ugnens
utseende och konstruktion blir mer vansklig. Diametern på de tre aktuella ugnsbottnarna
varierar från ungefär 0,55 till 0,75 meter vilket talar för en ugn som åtminstone bör ha varit
1,2 meter hög ovan blästerintaget, men även kan ha varit drygt 1,5 meter hög. Inga tydliga
spår efter blästerintagen har noterats. I samband med undersökningen av ugn 29488
påträffades dock en mindre mörkfärgning i den södra delen av ugnen. Inom denna
18
sau rapport 2010:2 335