You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Stensköld 2004:138ff). I hällkistor har de brända människobenen<br />
oftast tolkats som sekundära begravningar<br />
från bronsåldern eller ibland som någon typ av offer<br />
(Nordström 1996). Det finns således inget enhetligt<br />
gravskick under SN‐tidig BRÅ som man tidigare ansett.<br />
Gravskicket är ett heterogent och varierande sådant<br />
där gravform och konstruktion kan variera stort inom<br />
gravtypen hällkista respektive flatmarksgrav. Inom<br />
båda gravtyperna kan gravarna vara synliga ovan mark<br />
eller det motsatta – icke synliga. Både skelett- och<br />
brandgravskicket används i olika gravtyper – hällkistor,<br />
flatmarksgravar och i rituella aktiviteter i samband<br />
med döden, t ex placering i döds-/kulthus eller<br />
skeletteringsplatser (se Forsman 2007:395f; Stensköld<br />
2004:134f). Under SN ändras generellt den dödes placering<br />
i graven från hocker-ställning (i stridsyxegravar)<br />
till utsträckt ryggläge när det gäller jordade inidvider<br />
(Kreutzer & Pettersson 2000:82; Stensköld 2004:135)<br />
• Västsverige: Skelettbegravningar i hällkistor har stor<br />
spridning i regionen. Brandgravar i hällkistor och<br />
andra megalitgravar har betraktats som efterbegravningar<br />
(sekundära). Ca 20 % av alla undersökta hällkistor<br />
i Västsverige innehöll även brända ben varav få har<br />
analyserats (Holm et al 1997:242). Även svedda människoben<br />
har påträffats i hällkistor<br />
• Sydsverige: Skelettbegravningar i hällkistor under flacka<br />
rösen/stensättningar och flatmarksgravar (Holm et al<br />
1997:215). Enkla flatmarksgravar med träkista med<br />
utsträckt ryggläge och ofta med flintdolk (Strömberg<br />
1984)<br />
• Östra Mellansverige:<br />
• Hällkistor: Den gravtyp som främst har påträffats i östra<br />
Mellansverige är hällkistan. I Närke finns nästan 30<br />
registrerade hällkistor. I Uppland, Södermanland och<br />
Västmanland finns sammanlagt ett 30‐tal hällkistor<br />
och i Östergötland finns drygt 50 stycken (Apel 1991;<br />
Holm et al 1997:225). I Östergötland ligger hällkistorna i<br />
västra delen av landskapet och i Närke ligger de främst<br />
i anslutning till slätten (Holm et al 1997:225) (se fig 120).<br />
Norr och sydost om Mälaren har ett antal hällkistor<br />
påträffats som under SN låg nära den dåtida kusten.<br />
Nedan följer en kort sammanfattning av de förekommande<br />
gravskicken i östra Mellansverige:<br />
A. Hällkistor med obrända (eller ibland svedda) skelett,<br />
oftast med flera individer gravlagda och ofta tillsammans<br />
med flintdolk, skafthålsyxa eller skifferhänge<br />
B. Ett mindre antal kända flatmarksgravar, med eller<br />
utan rester efter obrända skelett och med eller utan<br />
överbyggnad (t ex Sommaränge Skog, Uppland och<br />
Bäcklunda, Närke)<br />
C. Ett antal kända flatmarksgravar med brända människoben<br />
(Ryssgärdet, Uppland)<br />
D. Rituella områden med brända människoben och<br />
obrända skelett, med eller utan rester efter dessa.<br />
Benen har påträffats i eller i närheten av kontexter<br />
som tolkats som gravar, kult-/dödshus, skeletteringsplatser<br />
eller lämningar efter dödsritualer (Stensköld<br />
2004)<br />
E. Brända människoben i hällkistor. Brända människoben<br />
som påträffats i hällkistor med obrända skelett<br />
har tidigare oftast tolkats som sekundärbegravningar<br />
Brandgravar från SN-Brå period I<br />
• Västra Via, Närke. Brandgravar (se denna rapport)<br />
• På rituella platser som Sommaränge Skog, Uppland<br />
med brandgravar (Forsman 2007; Forsman & Victor<br />
2007) och Ryssgärdet, Uppland, med brandgravar i flatmarksgravar<br />
(Eriksson & Östling 2004; Eriksson 2008)<br />
• Hällkistan i Bjurhovda, Badelunda, Västmanland. Även<br />
tolkad som kult-/dödshus (Jaanusson 1969)<br />
• Hällkistan i Alby, Södermanland (Andersson 2001; 2005)<br />
• På rituella platser och i kult-/dödshus i Skillsta i Skogs-<br />
Tibble, Uppland, Klåfvehalla och Grytås, Småland<br />
(Nordström 1996; 1997; 2002)<br />
• Flatmarksgravar i Skåne: Hagestad, Löderup (STY)<br />
(Strömberg 1975) och Ingelstorp (Strömberg 1977; 1984)<br />
där de två sistnämnda även har tolkats som rituella<br />
platser kopplade till dödsritualer, eventuellt skeletteringsplatser<br />
• Bäckaskogs kungsgårds röse, Skåne (Hansen 1937)<br />
• Enkelgravar på Jylland, Danmark (Jaanusson 1969)<br />
Bronsålder<br />
• Äldre bronsålder: BRÅ I (1700-1500 f Kr), BRÅ II (1500-<br />
1300 f Kr), BRÅ III (1300-1100 f Kr)<br />
• Yngre bronsålder: BRÅ IV (1100-900 f Kr), BRÅ V (900-<br />
700 f Kr), BRÅ VI (700-500 f Kr)<br />
• Hällkistor överges under bronsålder period II/III<br />
• Den traditionella synen är att brandgravsskicket introduceras<br />
under period II för att ha etablerats under<br />
period III och helt genomförts under period IV (se ovan)<br />
• Enskilda kremeringar, ofta med sekundärbegravningar,<br />
under högar, rösen, skärvstenshögar och stensättningar<br />
men även i skeppssättningar/skeppsformiga stensättningar<br />
och långrösen/rektangulära stensättningar, gropar<br />
och stenansamlingar (Carlsson 2001:34:46)<br />
• Kännetecknande för gravskicket under mitten och<br />
senare delen av bronsåldern, period IV-VI (1100-<br />
500 f Kr) är högar med kremerade enmansbegravningar<br />
i en liten trä- eller stenkista, t ex Håga, Uppland.<br />
Förekommer även rika begravningar i storhögar (Apel<br />
1991:34f o där anf litt)<br />
• Enstaka skelettgravar förekommer parallellt<br />
HäLLkISTor<br />
Hällkistornas utbredning i Sydsverige, Västsverige och östra<br />
Mellansverige ses i figur 119. Som kartorna visar har traditionen<br />
att begrava de döda i hällkista under senneolitikum<br />
sau rapport <strong>2010</strong>:2 157
Change language