2010:2 - SAU

Om vi sammanfattar den ovan beskrivna ugnstypen får vi bilden av en ler- och stenbyggd
schaktugn som varit mellan 1,2 och ungefär 1,5 meter ovan blästerintaget. Ugnen har haft en
lertätad, stenbyggd stomme och därefter en lerbyggd cylindrisk eller möjligtvis konisk formad
övre del, troligtvis med en armering av vidjeflätning. Huruvida ugnarna har varit engångseller
flergångsugnar kan ha varierat rumsligt över området, men även över tid.
Den analytiska bilden
För att förtydliga bilden av järnframställningen i Västra Via krävs givetvis att de
arkeometallurgiska analyserna införlivas med övriga tolkningar. Dessa ger oss en mer
komplett bild av järnframställningsprocessen, ugnarnas uppbyggnad och material, men även
frågan om malmtyp/malmkälla samt vilken typ av järn som har framställts.
Ugnarna – process och konstruktion
Den okulära genomgången av ugnarna visar att de är av en likartad typ. Så är även fallet när
det gäller resultatet av de analyserade slaggerna. Här finns stora likheter ugnarna emellan.
Med tanke på att ugn 1111 var betydligt sämre bevarad än de övriga ugnarna är det intressant
att se att slaggerna såväl morfologiskt som kemiskt visar stor överensstämmelse med slagger
från de båda andra ugnarna. Det finns med andra ord all anledning att påtala en mycket
likartad process, användande av samma malmtyp och om inte samma, så funktionellt likartad,
ugnstyp som för ugn 29321 och 29488. Till att börja med består slaggerna av mindre
slaggsträngar med huvudsakligen samma sammansättning. Slaggen är finkornig och dessutom
allra finkornigast i kontakt mellan de olika, mindre slaggsträngar, som bygger upp den. Detta
tyder på att samtliga av de analyserade slaggerna ha utsatts för en tämligen hastig avkylning.
Denna avkylning och uppbyggnad av slaggen bör ha uppstått när slaggen runnit ner i ett
successivt flöde och stelnat i det underliggande slagguppsamlingsutrymmet, d.v.s. i den grop
som fanns under den egentliga ugnen i samtliga av de ovan behandlade ugnslämningarna.
Slaggsträngarna kan liknas vid de rännilar av stearin som bildas på ett tänt ljus. Ett av
slaggproverna (F96) skiljer sig dock något åt från de övriga när det gäller sammansättning.
Detta prov bestod av slagg, korroderat metalliskt järn och en del andra komponenter.
Sammansättningen i slaggen var något mer grovkorning än de övriga vilket tyder på att
slaggen har stelnat långsammare, d.v.s. i ett område där det inte varit riktigt lika varmt som
där de andra slaggerna stelnat. Förekomsten av de tunna strimmorna av metalliskt järn tyder
på att detta område eventuellt kan vara nära blästerfokus, d.v.s där smältan formas eller
åtminstone på en högre nivå upp i ugnen där temperaturen är högre än i
slagguppsamlingsgropen.
Anmärkningsvärt är också att tre av slaggerna (F9, F94 och F96) har inblandning av lera från
ugnsväggen. Detta kan bero på att slaggen ursprungligen bildats i ett område nära ugnsväggen
och att det är delar av denna som har fäst mot slaggen och blandats med den i två av fallen.
F94 innehåller en relativt hög halt av aluminium, vilket möjligen kan bero på inblandning av
lera från ugnsväggen. Likadant är fallet för F96 som har en inblandning av silikatrikt material
i varierande storlek. Kanske har temperaturen i ugnen vid något tillfälle varit så hög att delar
av ugnsväggen smält och blandats med den omgivande slaggen.
Slaggerna avslöjar också att process och ugnskonstruktion fungerat väl eftersom halten
järnoxid i slaggerna är låg. Det vill säga att endast en liten del av malmens totala innehåll av
järn har hamnat i restavfallet, slaggen, vilket är ett tecken på god utvinning.
20
sau rapport 2010:2 337