2010:2 - SAU

Figur 16. Kokgrop A48872 i profil från väster. Foto: Niklas
Groop, SAU.
Gropar och gropsystem
Sammanlagt 160 anläggningar bedömdes som gropar
(se fig 18). Av dessa ingick tre i ett gropsystem. 20 av groparna
har inte undersökts utan endast besiktigats okulärt.
Groparna hade flera olika former i plan men den absoluta
merparten var ovala. Längdmåtten varierade mellan
0,30 och 3,10 m, men anläggningar med ett diametermått
understigande 0,50 m har normalt inte inkluderats
i kategorin. Ungefär hälften av de undersökta groparna
hade skålformad profil och ca 30 anläggningar var planbottnade.
Djupet varierade mellan 0,04 och 1,0 m. Olika
typer av sandiga och siltiga fyllningar dominerade helt
och endast ca 20 anläggningar hade humösa inslag. Sot,
kol och eldpåverkad sten fanns i en del av fyllningarna
men däremot var fynd ovanliga. Gropar fanns inom alla
ytor där anläggningar påträffades.
Anläggningskategorin som sådan är vag eftersom den
inte representerar en enskild bestämbar funktion. I flera
tidigare undersökningar har man bearbetat gropmaterialet
för att försöka urskilja underkategorier som i större
utsträckning beskriver anläggningarnas egentliga funktioner
(Borna‐Ahlkvist et al 1998; Eliasson & Kishonti 2003).
Man har t ex kunnat urskilja täkt‐, berednings‐, förrådsoch
arbetsgropar utifrån anläggningarnas form i plan och
profil, de olika ingående lagren och deras karaktärer, samt
fyndinnehållet och även anläggningarnas läge i förhållande
till t ex huslämningar. Vidare har det i många fall gått
att konstatera att fyllningarna varit sekundära till gropens
användning, t ex att den i efterhand använts som avfallsgrop.
På Västra Via har jordarten haft en negativ påverkan
på hur anläggningarna bevarats och därmed på förutsättningarna
för att kunna göra tolkningar. Sannolikt
har humösa och feta inslag i fyllningarna till stor del försvunnit
och skillnader mellan olika lager har suddats ut i
samband med urlakningsprocesser. Detta har lett till att
fyllningarna i nästan samtliga gropar är homogena och
utan tydliga karaktärer. Vidare har den porösa och steniga
jordarten gjort att anläggningarnas form kan ha förändrats
redan medan de var i bruk, t ex genom att trampning och
omgrävning kan ha lett till att kanter har rasat och att bottnar
ändrat form. Stegsidor bör knappast ha gått att anlägga
i den rörliga moränen, utan de har snarare uppkommit
genom användning. Det har vid genomgången av materialet
visat sig att det är groparnas form i profil och i plan, samt
deras fyllning och läge som kunnat bidra till tolkningen. De
gropar som kunnat ges en säker funktionsbestämning har
varit få och förekomsten av vissa typer av gropar, som t ex
beredningsgropar, har över huvud taget inte gått att konstatera.
Av skäl som redan anförts har det stora flertalet av
groparna inte kunnat ges någon specifik tolkning. Dessa får
i stället betecknas som anonymI det följande presenteras
de olika typerna av gropar som undersökts.
Arbetsgropar
En arbetsgrop bör ha haft relativt raka sidor och ett djup
som ungefär motsvarar sitthöjd samt en storlek som medger
att det gått att vistas och utföra arbete i den. Bottnen
bör också vara relativt plan eller möjligen tvådelad. Eventuellt
kan en stegsida finnas.
Sammanlagt tio anläggningar bedömdes vara arbetsgropar.
Hälften av dem låg utspridda på olika ställen på undersökningsytan
(A422, A723, A2164, A43599 och A53937).
De resterande (A4347, A4368, A4430, A5025 och A12353)
låg samlade i anslutning till Hus 6, 1, 4 och 5 och hade en
mycket likartad karaktär. Groparna var samtliga ovala i plan
och mellan 1,40 och 2,10 m långa. Fyllningarna var mestadels
homogena och bestod av gråbrun‐svartbrun sandig
silt eller sand. Skärvstenar och kol förekom också i nästan
samtliga. I profil var anläggningarna relativt planbottnade
eller svagt skålformade och de var mellan 0,30 och 0,50 m
djupa. Uppenbarligen representerar anläggningarna en och
samma aktivitet och de har troligen varit arbetsgropar. Fyllningarna
utgörs sannolikt av avfall.
Förråds‐ eller källargropar
Detta är en kategori som var svår att urskilja under de förutsättningar
som gavs. De bör dock ha en skålad eller plan
profil och raka eller svagt lutande sidor. Möjligen kan de
också ha en stegsida. Gropar som legat i hus bör kunna
tolkas som förråds‐ eller källargropar.
Fem anläggningar (A2012, A5806, A6512, A48269 och
A56323) har bedömts som någon typ av förvaringsgropar
och två av dem ligger i hus. A2012 låg ca 0,5 m väster om
den västligaste takstolpen i Hus 1. Det går dock inte att helt
säkert knyta den till huset. Läget gör att, om den har tillhört
huset, har den legat mot väggen. Anläggningen hade i
plan formen av en kvadrat med avrundade hörn och mätte
1,20 × 1,12 m. Formen i plan antyder att den täckts av ett fyrkantigt
trälock. I profil var den planbottnad med en lutande
sida i nordöst och i sydväst en lutande sida med en avsats.
Formen i sydväst skulle kunna vara resultatet av att man
stigit ner i anläggningen från detta håll. Djupet var 0,34 m.
Fyllningen utgjordes av mörkbrun sandig silt med några
sau rapport 2010:2 21