2010:2 - SAU

0 0,5 1 m
Ränna
Figur 34. Den hästskoformade rännan A32211 i plan. Digital bearbetning:
Susanna Eklund, SAU.
fanns en mörkfärgning med en antydan till cirkelformad
bränd lera vilket skulle kunna vara rester av ett blästerhål.
I profil var anläggningen planbottnad med raka kanter.
Under det övre lagret med bränd lera fanns ett lager av
svartbrun sand med grynig slagg och kol och därunder ett
lager med svart sotig sand som innehöll slagg. I kanterna
fanns brun sand. Botten var fylld av kolade kvistar och
grenar blandade med sotig sand. Slaggen hade avtryck av
kolbitar. En stor del av ugnen upptogs av en bottenslagg
som var så stor att den måste tas upp i två delar. Bottenslaggens
båda delar vägde sammanlagt 70 kg.
A1111 var mindre välbevarad än de övriga ugnarna. I
ytan syntes anläggningen som en oval, 1,10 × 0,75 m stor
mörkfärgning med kol, sot och slagg. Anläggningen var
skålformad i profil. Fyllningen bestod till största delen av
brunsvart sandig silt. Mot kanterna var fyllningen sotig
och innehöll kol i form av större kolbitar och späda kvistar.
Anläggningen var 0,31 m djup. Fyllningen var ända ned
till botten full av fluten stearinliknande slagg och bitar av
ojämnt bränd lera. I den nordöstra delen låg en stor slaggklump.
I norra kanten av nedgrävningen, mot ytan, fanns
ett mindre parti med mörk rostbrun färg.
Det som fanns bevarat av ugnarna var ugnsgropen och
rester av väggarna. Ett urval av slagg och ugnsväggsmaterial
har analyserats av UV‐GAL (se kapitlet Analyser
och Bilaga 8) och därav kunde man dra vissa slutsatser
om hur ugnarna varit uppbyggda. Samtliga ugnar
var schaktugnar. Konstruktionen bestod av ett stenfundament
som tätats med lera och en övre del med ett lerbyggt
ugnsschakt armerat av vidjor. Ugnarna kan ha varit
upp till 1,5 m höga. Under den egentliga ugnen fanns ett
slagguppsamlingsutrymme dit slaggen rann ner och svalnade.
Om ugnarna användes flera gånger, vilket är troligt,
rensades bottenslaggen undan inför nästa körning.
De stora mängder slagg som påträffades i flera av ugnarna
tyder på att man inte tänkte använda dem fler gånger. På
en del av lerfragmenten från ugnsväggarna kan man se
avtryck av vidjor i olika tjocklek som ligger korsade. En av
vidjorna är plan vilket tolkas som att den varit bearbetad.
Några lerbitar har avtryck av gräs. Slaggen har avtryck av
kol vilket visar att ugnarna eldades med kol istället för ved.
Järnframställningen diskuteras mera utförligt i ett av
fördjupningsavsnitten.
sau rapport 2010:2 35