2010:2 - SAU

Fördjupningar
Gammal, äldre, äldst. Hustypologi i Västra Via
Elisabet Pettersson
Inledning
Bland frågeställningarna inför undersökningen av Västra
Via ingick att fastställa förekomsten av eventuella huskonstruktioner
och att avgöra hur många hus som fanns.
Vid undersökningen framkom sammanlagt 22 stycken
treskeppiga stolpburna hus. Syftet med följande avsnitt är
att göra en typologisk genomgång av dessa huskonstruktioner
för att datera och funktionsbestämma dem.
I den södra halvan av området låg husen i två avgränsade
grupper medan de var mera utspridda i den norra
delen. Eftersom några av husen var belägna nära schaktkanten,
och i ett fall sträckte sig utanför, förefaller det troligt
att ytterligare bebyggelselämningar ligger kvar utanför
undersökningsområdet.
De flesta av de påträffade huskonstruktionerna fanns
bevarade endast i form av stolphål från de takbärande
stolparna. Några hus hade dock rester av vägglinjerna i
behåll (Hus 2, 3, 6, 7, 8, 13, 15 och 20). Endast Hus 15 hade
stolphål från väggarna bevarade på alla sidor och därmed
kunde dess verkliga längd och bredd fastställas. Hos två
av husen (Hus 7, 20) påträffades rester av båda gavlarna så
även hos dessa kunde den verkliga längden bestämmas.
I övrigt anges måtten för de befintliga delarna av husen.
Några hus fortsatte utanför schaktkanten eller stördes
av andra konstruktioner (Hus 6, 8, 16). Detsamma gäller
eventuellt för Hus 13 vars östra ände låg alldeles i kanten
av undersökningsområdet. Inte heller Hus 5 var fullständigt
då bara den ena gaveln kunde rensas fram.
Dateringsproblem
Datering av förhistoriska huskonstruktioner kan göras
med hjälp av typologiska jämförelser, 14 C‐dateringar,
fyndförekomst eller stratigrafi om konstruktionerna
överlagrar varandra. När det gäller stolpburna hus kan
man i allmänhet jämföra typologi med 14 C‐dateringar för
att få ett säkrare resultat.
Dateringen av husen från Västra Via visade sig vara mer
problematisk än vad som är vanligt eftersom en stor del av
husen fick 14 C‐dateringar som i hög grad avvek från vad
som kunde förväntas utifrån en typologisk analys.
Av de 26 14 C‐proverna fick nio dateringar till historisk
tid, två daterades till neolitikum/äldre bronsålder och två
daterades till mesolitikum. Dateringarna gjordes på kol
eller makrofossilt material från stolphålsfyllningarna där
både äldre och yngre material har blandats in. De historiska
och mesolitiska dateringarna av treskeppiga hus föreföll
helt orimliga ur ett arkeologiskt perspektiv och det medförde
att även de övriga dateringarna av husen betraktades
som osäkra. Huskonstruktionerna var mycket fyndfattiga
och få av husen överlagrade varandra. Det som återstod var
därför att använda typologiska jämförelser för att försöka
tidfästa bebyggelsen. De hus från tidigare undersökningar
som använts som jämförelsematerial finns även redovisade
i respektive huspresentation i kapitlet Konstruktioner.
Funktionsindelning
För att bedöma om ett hus varit indelat i olika rum kan
man bland annat studera stolpsättning, förekomst av
makrofossila lämningar, fyndspridning, placering av härdar,
ingångar och mellanväggar. I Västra Via bestod fynden
från de undersökta husen av enstaka bitar bränd lera,
ett järnbleck och ett bränt ben. Detta kunde inte ge någon
närmare vägledning till husens funktionsindelning. Då
14
C‐dateringarna av makrofossilt material gav så varierande
resultat, är det inte meningsfullt att dra några slutsatser
om funktionsindelning med hjälp av dessa.
Förekomsten av härdar i hus brukar anses som en indikation
på att det är fråga om ett bostadshus eller att det
utrymme där härden är placerad utgör bostadsdelen i ett
flerfunktionellt hus. Likaså tolkas sektioner med långa
spann som bostadsdel till skillnad från fähusdelen som har
kortare spann. I plöjd mark kan ytligt anlagda härdar ha
förstörts. Det undersökta området i Västra Via hade brukats
som åkermark, och härdar påträffades endast i tre av
husen (Hus 3, 4 och 7). I Hus 1 framkom en härdgrop. Härden
i Hus 3 daterades till romersk järnålder. Ingen av de
övriga härdarna har daterats men de tolkades som tillhörande
husen på grund av sitt läge. Härdarna och härdgropen
var alla placerade i den del av huset där spannlängden
var störst. Hus 1 och Hus 4 hade den största spannlängden
centralt i huset. I Hus 7 fattas åtminstone ett av de takbärande
stolphålen, men det förefaller ändå som om de
största spannlängderna fanns närmast gavlarna. Härden
var anlagd i det långa spannet i den norra delen. Härden
låg inte mitt i husets längdaxel, utan i linje med den ena takbärande
stolphålsraden. Då huset hade rester av ena väggen
bevarade framgick det att det ändå fanns gott om plats för
härden. Hus 3 var något mera svårtolkat med spår av flera
omstolpningar och dess utsträckning åt väster var oklar.
Man kunde se två utrymmen med längre bockavstånd mot
gavlarna, och det var där härden fanns.
Troliga bostadshus
Husen i Västra Via var överlag ganska korta och skulle i
många fall ha bedömts som för små för att vara bostadshus.
Alla hus utom ett var mellan 4,5 och 18 m långa. Undantaget
var Hus 20 som mätte 30 m. Ungefär hälften av husen
har bedömts som möjliga bostadshus med utgångspunkt
från storleken. Till skillnad från de mindre husen har de
lite längre husen tydligare variationer i spannlängd vilket
visar att de varit indelade i olika rum/sektioner (se ovan).
sau rapport 2010:2 109