2010:2 - SAU

tionen hos de extra stolparna är oviss, men det rör sig troligen
om någon form av förstärkning av den takbärande
konstruktionen (Wikborg & Onsten-Molander 2007:115).
Kyrsta Hus 8 var ett hybridhus med liknande konstruktion.
Det daterades till förromersk-romersk järnålder
(Onsten-Molander & Wikborg 2006b:67). Samma slags
takbärande konstruktion kunde ses hos Bäcklunda Hus N
(Andersson & Graner 2006:60) även om detta hus i övrigt
inte var påfallande likt Hus 2.
Hus 3 var svårtolkat och hade flera spår av omstolpningar.
De takbärande stolphålsraderna var ojämna och
mittskeppet hade en böjd form. Någon sektionsindelning
var svår att göra. En härd fanns placerad i ett utrymme
med långt bockavstånd där en bostadsdel kan ha funnits.
Bredvid detta utrymme fanns en sektion med tätt ställda
stolpar. Tvärs igenom denna sektion fanns stolphål som
skulle kunna vara rester av en mellanvägg. Det är svårt att
hitta paralleller till Hus 3, men vissa likheter finns med ett
par hus från Östergötland; Kårgården Hus III, daterat till
förromersk järnålder, och Blåsvädret, daterat till romersk
järnålder (Göthberg et al 1995:159,177). Den böjda formen
på mittskeppet går igen hos ett par hus från Närke; Äspsätter
Hus A2 (Kraft 2007:18) och Lilla Ulvgryt Hus 2 som
daterades till romersk järnålder (Granlund 2007:25).
När det gäller de återstående av de större husen med
möjlig bostadsfunktion, utgör Hus 18 och 19 gränsfall. De
hade vardera fyra bockpar och saknade tecken på rumsindelning,
men var ändå sett i det lokala perspektivet tillräckligt
stora för att ha varit indelade i flera rum.
Hus 19 hade ett brett mittskepp och en trapetsoid form.
Det kan närmast jämföras med Kyrsta Hus 19 och Kyrsta
Hus 30 som båda daterats till romersk järnålder (Onsten-
Molander & Wikborg 2006b:89, 111). Kyrsta Hus 30 hade
den största formmässiga likheten med Hus 19. Bäcklunda
Hus L hade samma trapetsoida form som Hus 19, men var
bredare. Bäcklunda Hus L daterades till förromersk järnålder
(Graner & Johannessen 2003:66).
Hus 18 hade ett smalare mittskepp och de takbärande
stolparna var uppförda i konvex form. Några liknande
hus var Trekanten Hus 12, daterat till vendeltid (Onsten-
Molander & Wikborg 2006a:93), Stångby Hus 12, daterat
till folkvandringstid (Artursson 2000:78), och Lilla Sylta
Hus 3, daterat till äldre romersk järnålder (Pettersson &
Eklund 2005:63). Från Västmanland fanns en parallell i de
synliga delarna av det ej fullständiga Barksta Hus 7, som
daterats till romersk järnålder (Eriksson et al 2005:27).
Hus 18 kan inte ha varit samtida med Hus 9 då de överlappade
varandra. Hus 9, liksom de andra små husen, tillhörde
troligen romersk järnålder och Hus 18 bör därför ha
hört hemma i det yngre tidsspannet.
Tolkningen av Hus 16 är osäker. Huset hade skevt placerade
stolphål i ojämna storlekar. Ett stolphål hade spår
av tre omstolpningar. Hus 16 var ca 10 m långt, men den
norra delen sträckte sig in under schaktkanten och huset
var stört i den södra delen. Det är därför troligt att huset
varit längre. Mittskeppet var smalt och kan i första hand
jämföras med Hus 15.
Mindre hus
De resterande husen var av den typ som enligt Göthberg
betecknas som mindre hus och som inte ska ha mer än
fyra bockpar (Göthberg 2000:45). De små husen kan vara
heterogena till sin karaktär och beroende på spannlängden
kan deras längd variera kraftigt (Schütz & Frölund
2007:157). De kortare husen i Västra Via varierade mellan
4,5 och 10 m i längd. Någon funktionsbestämning var inte
möjlig att göra. Mindre hus är svåra att datera typologiskt
då de har färre utmärkande drag än de större husen. Oftast
saknar de även härdar och fynd.
Det minsta huset var det 4,5 m långa Hus 10 som bestod
av tre bockpar och där mittskeppet hade en konvex form.
Hus 9 påminde mycket om Hus 10 till form och bredd,
men hade ytterligare ett bockpar. Hus 14 var av samma
storlek som Hus 9, men bestod av fem tätt satta bockpar.
Den ena stolphålsraden var rak och den andra raden var
konvex. En möjlighet är att Hus 14 ursprungligen har sett
ut som Hus 10 och sedan byggts om. I stolphålen från
Hus 14 fanns små mängder bränd lera vilket tyder på att
det har brunnit. Den ringa mängden bränd lera skulle
också kunna innebära att huset har brunnit i mindre
omfattning och därefter reparerats.
Det lilla Hus 10 överensstämmer med två huskonstruktioner
från Lilla Sylta, Hus 5 och 6. Lilla Sylta Hus 6 daterades
till yngre romersk järnålder (Pettersson & Eklund
2005:63). Från hus i Närke kan Hus 10 jämföras med
Bäcklunda Hus H som daterades typologiskt till neolitikum
(Knabe 2003:109). Bäcklunda Hus H hade samma
konvexa form som Hus 10 och Hus 14, och var även
mycket likt Hus 9.
Hus 12 hade samma längd och konvexa form som de
ovan nämnda husen, men var bredare. Ett par förromerska
paralleller finns i Kyrsta Hus 1 och Kyrsta Hus 25 (Onsten-
Molander & Wikborg 2006b:51, 101). Hus 12 innehöll små
fragment av bränd lera och har troligen brunnit.
Hus 12 och Hus 9 överlappade varandra och kan inte ha
varit samtida. Det är troligt att de tre mindre husen (9, 10
och 14) var yngre än Hus 12.
Hus 13, 17 och 21 var av en annorlunda typ med raka
stolphålsrader, tämligen breda mittskepp och jämn
spannlängd.
Storleken hos Hus 13 är inte helt klarlagd då huset
var beläget invid schaktkanten. Den stora likheten med
Hus 21 talar för att huset undersöktes i sin helhet. Rester
av väggstolpar som fanns från den södra väggen visar
att huset var överbalanserat. Liknande hus är Naffentorp
Hus 3 som har dateringar från både äldre bronsålder
och förromersk järnålder (Björhem & Magnusson Staf
2006:90), och Tibble Hus E1 som daterats till yngre brons‐
sau rapport 2010:2 113