2010:2 - SAU

More documents

Recommendations

Info

Hus 5 Hus 7 Fägata / fålla Betesmark Grop Stolphål Flod 0 20 m Härd Sten Figur 105. En gård i söder och de hus, hägnader, härdar och övriga anläggningar som tolkats höra dit. På bilden visas även den möjligt samtida granngården. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. 132 sau rapport 2010:2
Bättre förr Här har jag presenterat tre gårdar från olika tidsperioder och gårdslägen, med helt olika karaktär. Den sammantagna ytan på den första gården är drygt 300 m 2 , att jämföra med gården i det sydöstra gårdsläget som endast omfattar drygt 100 m 2 och den yngsta gården med sitt ensam liggande bostadshus som endast utgör knappt 70 m 2 , d v s knappt en fjärdedel av ytan på den mäktiga pionjär gården. Om man nu ska generalisera och söka efter några utvecklingsdrag så kan man ju säga att det går från stora gårdar till mindre gårdar, från krönlägen, till lägen längst ned i sluttningen, från plan mark till sluttande, från stenröjd mark till stenig. Kort sagt: det var bättre förr. Platsen överges inte Det är mycket vanligt att den äldre järnålderns boplatser överges under 500‐talet. Anledningarna till detta har diskuterats flitigt. Vissa forskare tolkar detta som en storskalig ödeläggelse beroende på externa orsaker såsom exempelvis klimatförsämring eller pest. (Gräslund 2007). Andra menar dock att det snarare rör sig om en omstrukturering av landskapet och att bosättningarna utvecklas vidare inom andra delar av landskapet (Hedvall 1995). Här har vi hursomhelst inte detta typiska brott i bebyggelsen. 14 C‐dateringarna från boplatsen sträcker sig nästan fram till 700 e Kr. Vid denna tid tar dateringarna från järnframställningen vid och fortsätter långt in i vikingatid. Att det inte ser ut som det gängse mönstret gör platsen extra intressant! I Västra Via verkar gårdarna flyttats från platsen när järnframställningen etableras och grophusen tas i bruk. Det kan tyckas märkligt, men man har säkerligen flyttat till en annan lokal i närheten och behållit marken och därmed sin rätt att utnyttja den. Man flyttade med andra ord ut men behöll marken för resursutnyttjande. Frågan vart man flyttat kvarstår dock. Liknande fenomen har iakttagits på andra håll i Mälardalen. I Säby strax utanför Uppsala finns indikationer på att man först flyttade bostadshusen. Olika ekonomibyggnader stod dock kvar på platsen. Man så att säga avetablerade långsamt och behöll därmed sin rätt och sitt tillträde till platsen. Även i Kyrsta, Ärentuna socken, i Uppland har man kunnat styrka ett liknande förlopp. Den huvudsakliga tyngdpunkten på bebyggelsen var från förromersk och romersk järnålder, men där fanns också spår efter två mindre folkvandringstida byggnader i anmärkningsvärt solitärt läge i förhållande till samtida anläggningar. Man kan anta att det rörde sig om ekonomibyggnader som legat avsides från den förmodade bostaden. Var sak på sin plats Om man försöker knyta ihop säcken med några sammanfattande kommentarer så kan man börja med att säga att Västra Via var en plats med ett stort tidsdjup. Det var dock först under förromersk järnålder som själva boplatsen etablerades. Ett mycket stort boningshus med upp till två uthus byggdes på krönet av sluttningen, i det läge som vi med dagens mått mätt skulle kalla bästa platsen, på plan och jämn stenfri mark, högst upp i landskapet med fin utsikt men ändå nära till bäcken. Huset såg säkerligen mycket pampigt ut på håll för dem som passerade och fungerade som en viktig revirmarkering. Troligen har det varit en vandrande ensamgård under större delen av järnåldern, där husen har haft en ungefärlig livslängd på mellan 60 och 80 år. Man har med en eller två generationers mellanrum flyttat boningshuset en bit för att odla upp de fertila kulturlagren. Århundradet närmast Kristi födelse har inte avsatt några dateringar och det är faktiskt möjligt att man tillfälligt övergivit platsen för att återkomma i romersk järnålder. I vendeltid kan man skönja en topp i 14 C‐kurvan som möjligen skulle kunna antyda att det tillfälligt funnits två samtida gårdar. Gårdarna i boplatsens sista fas påminde mycket om varandra beträffande konstruktion, storlek och läge och bör i så fall ha varit relativt jämbördiga. Det fanns några olika variationer på hur gårdarna varit uppbyggda. Det förekom såväl ensamliggande boningshus med inbyggt fähus, som bostadshus med ett eller flera uthus. Anläggningarna har huvudsakligen grupperat sig inom tre ytor som vi benämner gårdslägen. Tomma ytor däremellan tyder på att man haft en tydlig uppdelning av hur marken som gått i arv skulle användas. Vissa ytor var alltid vikta för odling och bete, medan användningen hos andra har varierat. Vi kan se en tendens att gårdarna ofta har haft en gårdsplan öster om huset. Vi har kunnat skönja en tendens att husen uppträdde parvis nära varandra, med samma orientering och liknande uppbyggnad. Exempel på detta är Hus 1 och Hus 4 som rimligen låg för nära varandra för att kunna ha existerat samtidigt utan snarare verkar ha ersatt varandra. Deras orientering var identisk, likheten i utformning är slående och man kan tänka sig att de avlöst varandra. Samma likhet finner vi beträffande Hus 2 och Hus 3 och i viss mån Hus 5 och 6 samt Hus 19 och 20. Kanske har gården legat inom samma gårdsläge i två generationer innan man flyttat till nästa läge? Ett tiotal hägnader och hägnadsrester har påträffats i Västra Via, dels i fält och dels under efterarbetet. Det är tydligt att hägnaderna förekom i flera olika sammanhang. De har fungerat som staket kring gårdsplanen, som fägata, som hägnad utmed en väg osv. En och samma hägnad kan också ha fyllt flera funktioner; de har skyddat grödor genom att utestänga boskap, de har fungerat som vindskydd och insynsskydd. De har markerat revir och fungerat som en social markering (jfr Eklund 2007). Den undersökta ytan vid Västra Via övergavs inte som så många andra boplatser i övergången mellan folkvandringstid och vendeltid. Man levde kvar på platsen fram till ungefär 700 e Kr. Även efter det att man flyttat bostadshusen från Västra Via så behöll man marken och därmed sin rätt att utnyttja den. Men då till helt andra saker, nämligen järnhantering. sau rapport 2010:2 133
Page 1:
Västra Via vid vägen Boplatslämn
Page 4 and 5:
sau rapporter 2010:2 issn 1404-8493
Page 6 and 7:
1 2 3 4 5 14 6 7 8 13 9 19 12 21 22
Page 8 and 9:
Vintrosa socken, forts. RAÄ nr Kar
Page 10 and 11:
har digitaliserat ritningar. Fördj
Page 12 and 13:
Figur 7. Undersökningsområdet set
Page 14 and 15:
Vintrosa 109 Vintrosa 110 Vintrosa
Page 16 and 17:
fanns det även spår efter smide?
Page 18 and 19:
Figur 9. Undersökningsområdet fö
Page 20 and 21:
1451000 1451100 6569750 6569850 0 2
Page 22 and 23:
1451000 1451100 30380 30609 32358 4
Page 24 and 25:
1451000 1451100 26697 639 11794 118
Page 26 and 27:
småstenar. Fyllningen skulle kunna
Page 28 and 29:
40490 54011 40386 KÖRVÄG 58127 58
Page 30 and 31:
undersökta anläggningarna var hom
Page 32 and 33:
1 2 S Meter 1 N N 3 1 1 2 1. Gråbr
Page 34 and 35:
GL S N S N 1 GL 1 xx x S 1 GL 1 xx
Page 36 and 37:
1451000 1451100 12060 2275 37903 12
Page 38 and 39:
1451000 1451100 54897 42110 54953 3
Page 40 and 41:
Stenpackningen A32669 låg centralt
Page 42 and 43:
1451000 1451100 Hus 16 Hus 1 Hus 4
Page 44 and 45:
Hus 1 Objekt: Treskeppigt stolphus
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
Page 64 and 65:
Page 66 and 67:
Page 68 and 69:
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85: Hus 21 Objekt: Treskeppigt stolphus
Page 86 and 87: Hus 22 Objekt: Treskeppigt stolphus
Page 88 and 89: Grophus 1 (A31032) Objekt: Grophus
Page 90 and 91: Grophus 2 (A38762) Objekt: Grophus
Page 92 and 93: Figur 64. Grophus 1 sett från väs
Page 94 and 95: Syllstensgrund 1 (A100432) Objekt:
Page 96 and 97: Syllstensgrund 2 (A100434) Objekt:
Page 98 and 99: Figur 70. Syllstensgrund 1 från sy
Page 100 and 101: 1451000 1451100 Hägnad 8 Hägnad 1
Page 102 and 103: tillvaratogs från ugnen A1111, 2 k
Page 104 and 105: Bergart Fynden av bergart bestod av
Page 106 and 107: Anl nr Konstruktion Anl typ Provnr
Page 108 and 109: påträffades inom ett begränsat o
Page 110 and 111: eller ej. Eftersom olika material i
Page 112 and 113: De hus som hade bevarade härdar h
Page 114 and 115: Figur 87. Hus 12 sett från norr. F
Page 116 and 117: Figur 88. Hus 13 sett från väster
Page 118 and 119: Var sak på sin plats Rumslig struk
Page 120 and 121: Gårdsläge N Gårdsläge V Gårdsl
Page 122 and 123: Gränser Varje landskap består av
Page 124 and 125: Hus Tomma ytor 0 100 m Figur 96. En
Page 126 and 127: Atmospheric data from Stuiver et al
Page 128 and 129: dateringar kommer man i stor utstr
Page 130 and 131: hade direktkontakt med marken, sås
Page 132 and 133: Två mindre uthus hör troligen til
Page 136 and 137: Vendeltida järnframställning i V
Page 138 and 139: Figur 107. Den förhistoriska järn
Page 140 and 141: påvisas, vilket dock inte innebär
Page 142 and 143: 1451000 6569750 0 10 20 m Anläggni
Page 144 and 145: intensivt utnyttjade yngre järnål
Page 146 and 147: Nidud blir naturligtvis förkrossad
Page 148 and 149: Dolda brandgravar från senneolitik
Page 150 and 151: Figur 113. Grav 2, profil (t v) och
Page 152 and 153: litgravar), ofta genom transformeri
Page 154 and 155: Anl typ Anl nr Hällkista Flatmarks
Page 156 and 157: Bränd lera, lerklining Förkolnade
Page 158 and 159: 156 sau rapport 2010:2 Figur 119. U
Page 160 and 161: och äldre bronsålder sin utbredni
Page 162 and 163: Referens Undersökt år Saknar uppg
Page 164 and 165: Referens Undersökt år Saknar uppg
Page 166 and 167: utbestämda meningar när det gäll
Page 168 and 169: Utvärdering och vetenskaplig poten
Page 170 and 171: samma period. Med hänsyn till huse
Page 172 and 173: Att avgöra om den rumsliga lokalis
Page 174 and 175: Summary In anticipation of the cons
Page 176 and 177: Björhem, N. & Magnusson Staf, B.,
Page 178 and 179: Guinard, M., 1998. Boplatsstruktur
Page 180 and 181: Lundgren, U., 1998. Begravning, off
Page 182 and 183: tid. Hus i Tiundaland under äldre
Page 184 and 185:
Anläggning Anläggningstyp Längd
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231:
Page 232 and 233:
Page 234 and 235:
F-nr Sakord Material Vikt (g) Antal
Page 236 and 237:
Page 238 and 239:
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
908 Avslagsfragment 909 Avslagsfrag
Page 254 and 255:
Page 256 and 257:
Page 258 and 259:
Page 260 and 261:
Page 262 and 263:
Ruta Lagerdjup (m) Lager Fynd-nr No
Page 264 and 265:
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Bilaga 4. Makrofossilanalys Stefan
Page 270 and 271:
268 sau rapport 2010:2
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294 and 295:
Page 296 and 297:
Page 298 and 299:
Bilaga 5. Keramikanalys Ole Stilbor
Page 300 and 301:
45 40 N = 55 N = 228 g Figur 1. 35
Page 302 and 303:
Bilaga 6. Vedartsanalys Erik Daniel
Page 304 and 305:
Page 306 and 307:
Page 308 and 309:
Page 310 and 311:
Bilaga 7. Elementanalys Björn Hjul
Page 312 and 313:
Figur 1. 1. I kartan I kartan visas
Page 314 and 315:
# # #S #S # # # #S #S # #S #S #S #S
Page 316 and 317:
Figur 3. Träddiagram Figur 3. Figu
Page 318 and 319:
Tabell 4. I tabellen visas hur pass
Page 320 and 321:
Innehållsförteckning SAMMANFATTNI
Page 322 and 323:
Inledning På uppdrag av Anna Onste
Page 324 and 325:
kan storleken variera från allt fr
Page 326 and 327:
Fyndnr. Anläggning Sakord Vikt (g)
Page 328 and 329:
Tabell 2. Totalkemiska analyser fö
Page 330 and 331:
F128 (A29488) Beskrivning: Strängf
Page 332 and 333:
indikera att material av ben varit
Page 334 and 335:
Metallografi och petrografi: Det un
Page 336 and 337:
hjälper till att få en förståel
Page 338 and 339:
mörkfärgning fanns en antydan til
Page 340 and 341:
Malmtyp och malmkälla I samband me
Page 342 and 343:
efter en blästugn, ett slaggområd
Page 344 and 345:
Litteratur Andersson, D., Grandin,
Page 346 and 347:
Figur 2. Bilder av en del av det un
Page 348 and 349:
Figur 2. forts. F128 (A29488) i tv
Page 350 and 351:
Figur 2. forts. F13 från A1111. Or
Page 352 and 353:
Bilaga 9. Osteologisk analys Emma S
Page 354 and 355:
Metod Den osteologiska analysen av
Page 356 and 357:
OB BB E Totalt Anl nr Ruta Anl typ
Page 358 and 359:
Art Kroppsdel Benslag/Tand Antal Vi
Page 360 and 361:
Referenser Arcini, C. 1999. Health
Page 362 and 363:
Fnr Anl nr F.enhet BB/ OB/E Art Kro
Page 364 and 365:
Bilaga 10. Utdrag ur rapporten frå
Page 366 and 367:
Grönstensmaterialet från Västra
Page 368 and 369:
sen Skumparberget 2 i Närke (Sunds
Page 370:
Inför byggandet av en ny vägsträ
show all

2010:2 - SAU

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?