2010:2 - SAU

F128 (A29488)
Beskrivning: Strängflutna, täta slagger utan kontaktyta, en har dock bildats kring en ”rundad”
form och en bottenslagg i två delar med passform, metallglänsande plan bottenyta. Överyta
med strängar som byggts på successivt. I tvärsnitt: Tät och homogen slagg med spridda
porigheter.
Petrografi: Slaggen har en del större hålrum men också mindre. De senare är fördelade i hela
provet. Slaggen är huvudsakligen tämligen finkornig (något grövre än t.ex. F9). Den är
uppbyggd av flera mindre slaggsträngar och kontakten mellan dessa framträder tydligt i form
av ännu finkornigare ytterkant. Kontakterna mellan slaggsträngarna definieras i vissa fall även
av ett band av små porer som löper längs kontaktytan. Sammansättningen är snarlik i samtliga
slaggsträngar som består av olivinlameller, en glasfas, hercynitkristaller och dendritisk wüstit.
Proportionerna mellan dem varierar dock något. Små droppar av metalliskt järn finns i nästan
samtliga slaggsträngar. Metalliskt järn, eller korroderat järn förekommer också runt några av
porerna. Antalet slaggsträngar som kan urskiljas är fler, och mindre i storlek, än i F9.
Kommentar: Slaggen har byggts upp av mindre slaggsträngar, med samma sammansättning,
som byggts på efter hand. Varje slaggflöde har hunnit kylas av något och stelnat på ytan innan
nästa slaggsträng har runnit fram. Slaggen har stelnat i en omgivning som är tämligen kall,
men sannolikt innanför ugnens väggar, i det här fallet i ett underliggande
slagguppsamlingsutrymme, sannolikt i botten- eller kantnära delar. Med tanke på att slaggen
endast innehåller huvudsakligen olivin och glas är dess totala innehåll av järn lågt. Det är
dock högre än i t.ex. F9.
Totalkemi: Jämfört med de tre övriga analyserade proverna är denna slagg den järnrikaste,
samtidigt som den har de lägsta halterna av kisel, kalium och aluminium. Denna slagg har
förmodligen mindre inslag av smält ugnsvägg och istället har malmens sammansättning större
betydelse för den kemiska signaturen. Det är också värt att notera att detta prov tillsammans
med F139 är något anrikat i fosfor jämfört med prov F9 och F94.
F139 (A29488)
Beskrivning: En större bit strängfluten, tät slagg som växt till successivt, har även mindre
påsmälta droppar. Övriga fragment eller mindre bitar av stearinslagger. I tvärsnitt: Mycket tät
och homogen slagg.
Petrografi: Slaggen är tämligen porfri jämfört med de övriga slaggerna men enstaka
förekommer, något större centralt i slaggsträngar, och mindre i slaggsträngarnas kontaktytor.
Liksom de andra är slaggen uppbyggd av flera mindre slaggsträngar som runnit fram och
stelnat successivt. Slaggen är finkornig i sin helhet och allra finkornigast i kontaktytorna.
Skillnaderna mellan slaggsträngarna är större i denna slagg än i F128 och varje slaggflöde är
tämligen litet och tunt varför slaggen består av ett stort antal flöden. Sammansättningen är
mycket likartad i hela slaggen som består av olivinlameller, en glasfas, dendritisk wüstit och
hercynit. Proportionerna mellan mineralen varierar endast i mindre omfattning. Enstaka
droppar av metalliskt järn finns också fördelade i de skilda slaggsträngarna. I denna slagg
finns exempel på kontaktytor där såväl den äldre som den yngre slaggen har finkornigare
ytterkant, vilket innebär att den äldre har stelnat och kylts tillräckligt mycket för att kyla den
nästföljande slaggen.
Kommentar: Slaggen är uppbyggd av ett stort antal slaggsträngar. Dessa har runnit till efter
hand mer eller mindre tätt efter varandra. Varje slaggsträng har stelnat tämligen hastigt på
ytan. De olika slaggsträngarna har snarlika sammansättningar, alla med tämligen låg totalhalt
av järn, på liknande nivå som i F128, men något högre än i F9 och F94.
Totalkemi: Järnhalt på samma nivå som F128 vilket indikerades redan i de petrografiska
analyserna. Av det begränsade antalet kemiskt analyserade slagger har F139 och F128 en
328 sau rapport 2010:2
11