21.04.2015 Views

2010:2 - SAU

2010:2 - SAU

2010:2 - SAU

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

undersökta anläggningarna var homogena och bestod av<br />

grus med småsten och i några låg även några större stenar.<br />

En anläggning (A19463) var svagt sotig och svart i färgen<br />

medan de övriga var bruna och mörkbruna. Formen<br />

i profil var mer eller mindre flack och bottnen var i några<br />

fall något ojämn. Anläggningarnas djup varierade mellan<br />

0,14 och 0,38 m. Två av anläggningarna (A58127 och A58147)<br />

undersöktes ej.<br />

De manslånga anläggningarna liknade till formen<br />

flat marks gravar. Den porösa fyllningen samt de dåliga<br />

bevarings förhållandena för ben inom lokalen gjorde dock<br />

att vi befarade att eventuella skelett kunde vara helt försvunna.<br />

Anläggningarna kom därför att undersökas noggrant<br />

med handgrävning och sållning av fyllningen. En<br />

mindre del av fyllningen i två av anläggningarna vattensållades<br />

också i ett finmaskigt såll, men utan att några fynd<br />

framkom. Vid undersökningen togs även fosfat prover i<br />

syfte att hitta förhöjda värden som kan finnas kvar efter<br />

att en kropp brutits ned helt och hållet. Metoden har tidigare<br />

använts vid Bastubacken i Västmanland (Wikborg<br />

1996:27ff). Proverna togs i två rader utmed anläggningarnas<br />

längdaxel med mellanrum på 0,1 m och referensprover<br />

togs också utanför anläggningarna. För att se om<br />

analyserna skulle ge något utslag analyserades inledningsvis<br />

proverna från en av anläggningarna (A33014).<br />

Endast en mycket marginell förhöjning av värdena för<br />

prover från anläggningen kunde noteras varför inga fler<br />

analyser gjordes. Resultatet kan endast sägas indikera att<br />

groparna inte tillkommit på naturlig väg.<br />

Anläggningarnas funktion och datering är svår att fastställa.<br />

Det är osannolikt att de har kommit till under historisk<br />

tid då området brukats som åker eftersom det inte<br />

finns någon inblandning av matjord eller över huvud taget<br />

något humöst inslag i fyllningarna. Det går inte heller att<br />

hitta några argument för att anläggningarna skulle vara av<br />

vanliga förhistoriska boplatstyper som t ex gropar för täkt,<br />

förvaring eller för avfall. Det kan däremot inte helt uteslutas<br />

att det rör sig om skelettgravar även om det verkar<br />

osannolikt. Fynd som skulle kunna utgöra gravgåvor saknades<br />

helt. Dessutom saknades varje spår av konstruktioner<br />

som kunde ha utgjort gravens överbyggnad.<br />

Det finns ett exempel på snarlika anläggningar som<br />

undersökts vid Bäcklunda, strax söder om Örebro,<br />

vilka tolkats som gravar. Dessa anläggningar innehöll<br />

heller inga ben eller färgningar av en kropp men däremot<br />

kol vilket gav dateringar till senneolitikum (Graner<br />

& Johannessen 2003:11ff; Johannessen 2003). Ett annat<br />

exempel på liknande anläggningar kommer från Flädie<br />

i Skåne. Även här hade man under fältarbetet en hypotes<br />

om att det kunde röra sig om skelettgravar. I några<br />

av anläggningarna påträffades en färgning i kanten som<br />

kunde tolkas vara spår av kistor men däremot framkom<br />

varken ben eller färgningar efter en kropp. Anläggningarna<br />

tolkades till slut inte som gravar utan som någon typ<br />

av boplatsanknutna gropar från förhistorisk tid (Becker<br />

2003:12ff).<br />

Övriga gropar<br />

Det har också framkommit tre gropar som kunnat konstateras<br />

ha tillkommit under historisk tid (A1949, A2313<br />

och A46003). Sannolikt gäller samma sak för ytterligare<br />

några anläggningar som inte kunnat tolkas. A46003<br />

är mycket lik en anläggning som påträffades vid en förundersökning<br />

av RAÄ 84:2, som ligger på andra sidan<br />

bäcken ( Emanuelsson 2005). Anläggningarna bör ha varit<br />

förvarings gropar av något slag. A1949 och A2313 innehöll<br />

bl a recent fyndmaterial och bör också ha tillkommit<br />

under historisk tid.<br />

Kolningsanläggning<br />

I den sydöstra utkanten av UO undersöktes en anläggning<br />

(A21909) som innehöll stora tätt packade bitar av träkol<br />

som låg i olika riktningar (se fig 37). Botten var plan men<br />

något oregelbunden. Anläggningen hade delvis förstörts<br />

av ledningsgrävning, men den har antagligen ursprungligen<br />

varit rektangulär till formen. Den upp mättes till<br />

3,76 × 0,96 m och hade ett djup av 0,14 m. Datering av<br />

kol från anläggningen visade att den varit i bruk under<br />

vikinga tid‐tidig medeltid. Anläggningen tolkades först<br />

som rester av en liggmila, men den har även stora likheter<br />

med en kolningsgrop (Hennius, muntlig uppgift).<br />

Gravar<br />

Strax invid den södra gaveln på Hus 20 undersöktes tre<br />

anläggningar som låg på rad efter varandra i nordsydlig<br />

riktning (se fig 24). Anläggningarna var likartade i<br />

utseende och uppbyggnad. Före undersökningen misstogs<br />

de för stenskodda stolphål, men innehållet av brända<br />

ben och stenföremål visade att de utgjorde brandgravar.<br />

Ben från de tre anläggningarna har 14 C‐daterats till senneolitikum‐äldre<br />

bronsålder.<br />

Grav 1 (A54011) syntes i ytan som en mörkfärgning med<br />

1,10 m diameter med en gles samling stenar varav några<br />

utgjordes av kalksten. När anläggningen rensades framkom<br />

brända ben i mitten av mörkfärgningen. Vid kanten,<br />

ca 0,10 m ned, framkom en kniv av hälleflinta (F6 och F7).<br />

I profil framträdde en planbottnad 0,40 m djup nedgrävning<br />

med fyllning av gråbrun silt. Fyllningen innehöll<br />

rikligt med sten och bitar av kalksten. 0,10–0,35 m ned<br />

i den gråbruna fyllningen fanns en koncentration av sot<br />

och brända ben. Vid benkoncentrationen låg en flintdolk<br />

(F1‐4). Både flintdolken och kniven var eldpåverkade.<br />

Brända ben fanns även spridda i fyllningen, samt enstaka<br />

ben vid anläggningens botten och sidor. Nedgrävningen<br />

kantades av små kalkstenshällar ställda på högkant.<br />

Anläggningen innehöll sammanlagt 213 g brända ben<br />

varav 195 g bestod av ben från människa.<br />

28 sau rapport <strong>2010</strong>:2

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!