You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Metod<br />
Den osteologiska analysen av de obrända och brända<br />
benen från Västra Via omfattar flera moment:<br />
••<br />
identifiering av art, benslag, bendel och sida<br />
••<br />
bedömning av färg och förbränningsgrad för de brända<br />
benen<br />
••<br />
åldersbedömning och könsbedömning<br />
••<br />
dokumentation av tafonomiska processer (påverkan av<br />
människor, djur och natur på benen)<br />
••<br />
kvantifiering enligt antal fragment (NISP), vikt (g), och<br />
MIND (minsta individantal) beräknat per anläggning<br />
••<br />
registrering av materialet i en databas (access och intrasis)<br />
samt skriftlig rapportering.<br />
För identifiering har referenssamlingen på <strong>SAU</strong> och Statens<br />
Historiska Museum använts.<br />
Bedömningen av djurarternas ålder har baserats på de<br />
olika benslagens utvecklingstadium, framför allt graden<br />
av epifyssammanväxning och käkarnas tanduppsättning.<br />
Uppgifterna om de olika åldersfaserna har tagits ur Silver<br />
(1969) och Habermehl (1975).<br />
Ålders‐ och könsbedömningen av människobenen har<br />
försvårats betydligt p.g.a. den höga fragmenteringsgraden.<br />
Någon tydlig könsbedömning har tyvärr inte varit<br />
genomförbar eftersom de könsindikerande fragmenten<br />
saknades i materialet.<br />
Vissa källkritiska aspekter bör tas upp när det gäller<br />
den osteologiska köns‐ och åldersbedömningen. Eftersom<br />
metoderna för osteologisk bedömning bygger på<br />
ett normativt system kan individer med avvikelser från<br />
ålders‐ och könsnormen bli felbedömda. För tidigt åldrade<br />
skelett, män med ”feminina” drag och kvinnor med<br />
”maskulina”, kan alltså feltolkas. Det har visat sig att<br />
överrepresentation av män i vissa material kan bero på<br />
att en del äldre kvinnor har könsbedömts som män p.g.a.<br />
kraniets robusticitet (Cox & Mays 2000:125). Skelettets<br />
utseende beror på en kombination av många olika faktorer<br />
som inte direkt är ålder‐ och könsrelaterade. Människans<br />
sociala, genetiska, hormonella och patologiska<br />
förhållanden påverkar skeletten och försvårar bedömningen<br />
(Kjellström 2003:62).<br />
Vid könsbedömningen av människobenen har Arcinis<br />
indelning använts, där de som endast kunnat bedömas<br />
vara vuxna individer (över 20 år) tillhör gruppen Adult<br />
(1999:52).<br />
Det är alltså den biologiska, d v s den fysiska, åldern<br />
och inte skelettets kronologiska ålder som bedömts och<br />
de åldrarna behöver inte sammanfalla. Helst bör man<br />
använda sig av ålderskriterier som i minsta möjliga mån<br />
påverkas av människans livshistoria och olika kroppsaktiviteter.<br />
Sådana kriterier är t ex utseendet på höftens<br />
fog och ledytor och kraniesömmarnas sammanväxning<br />
(Işcan & Loth 1989). Tyvärr har de åldersindikerande<br />
fragmenten från höften varit frånvarande i materialet och<br />
har därmed inte kunnat användas. De enda morfologiska<br />
iakttagelser (form och storlek) som däremot gjorts utgår<br />
från graden av sammanväxning av epifyser och skalltakets<br />
tjocklek och utseende samt kraniesömmarnas sammanväxningsgrad.<br />
Den sistnämnda metoden har visat<br />
sig mindre tillförlitlig (se ex Cox 2000:66ff). Individuella<br />
skillnader och könsskillnader finns och metoden bör<br />
helst inte användas som enda ålderskriterium (Iregren &<br />
Jaanusson 1973; Roumelis 2000:2).<br />
Referenser som använts för åldersbedömningen är<br />
Acsádi & Nemeskéri (1970), Bass (1987), Brothwell (1981),<br />
Buikstra & Ubelaker (1994), Ferembach et al. (1980) och<br />
Krogman & Işcan (1962).<br />
Tafonomi – Varför finns det så lite<br />
ben i Västra Via?<br />
De processer som drabbar en organism efter dess död (d<br />
v s postmortala) brukar gemensamt kallas tafonomi. De<br />
flesta av dessa verkar destruktivt på kroppens form och<br />
ämnessammansättning (Lepiksaar 1988:21). Förändringarna<br />
beror på människans, djurens och/eller naturens<br />
inverkan på organismen. Spår efter människors hantering<br />
syns på benen i form av bl a slakt‐ och snittspår, fragmenteringsgrad,<br />
bearbetning eller tillverkning av föremål och<br />
eldpåverkade ben (som även kan ha naturliga orsaker – ex<br />
skogsbrand). Även djur lämnar spår efter sig i benmaterialet.<br />
Gnagmärken (främst från hundar) syns ofta på benen<br />
likaså mikroorganismers nedbrytande. Mekaniska och<br />
kemiska processer syns ofta på benfragmenten där väder,<br />
vind, nedtrampande av människor och djur, vattengenomströmning<br />
och typ av sediment påverkar slutprodukten<br />
(Bäckström 1996:16, fig.2).<br />
Arkeologer och osteologer påverkar också slutresultatet<br />
genom utgrävningsteknik vid upptagandet och<br />
genom efterhanteringen av benen. Utgrävnings metoden<br />
kan ha stor betydelse för benmaterialets samman sättning<br />
och omfattning. Det undersökta området i Västra Via<br />
avbanades med grävmaskin. De flesta av anläggningarna<br />
undersöktes sedan med spade och hacka ett antal av<br />
dem undersöktes med skärslev, bland annat brandgravarna.<br />
Rutorna i kulturlagren undersöktes med skärslev.<br />
Fler benfragment påträffades i kulturlagren jämfört med<br />
anläggningar, brand gravar undan taget. Eftersom undersökningsmetod<br />
skiljde sig åt mellan anläggningar och<br />
352 sau rapport <strong>2010</strong>:2
Change language