You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
intensivt utnyttjade yngre järnåldersboplatser som Norra<br />
Gärdet, Mattsgården och Valsgärde, samtliga i Gamla<br />
Uppsala socken (Norr & Sundkvist 1997: Ljungkvist &<br />
Hulth 2000; Ljungkvist et al 2000). Det har länge diskuterats<br />
om stormän och kungar i det framväxande Sveariket<br />
delvis byggde sin makt på kontroll av järnet, som framställdes<br />
på mer perifera platser i och utanför mälarlandskapen<br />
(jfr Ambrosiani 1983:22).<br />
Diskussion<br />
Västra Via passar väl in i en sådan bild. Det förefaller här<br />
som att vi under vendeltid ser en etablering av järnframställning<br />
och att man under en ganska kort period producerar<br />
mycket smidbart järn. Vart det fraktades är inte känt<br />
och inte heller i vilken form detta skedde. Förekomsten<br />
av kolstålsproduktion visar på hög hantverksskicklighet<br />
och kan kanske ses som ett utökande av verksamheten. Vi<br />
skall dock minnas att slaggen från endast tre av Västra Vias<br />
sju blästugnar har analyserats. Om de övriga fyra användes<br />
för produktion av mjukt järn och/eller stål vet vi inte.<br />
Dessutom visar slagganalysen endast den sista körningen<br />
av ugnen. Men faktum kvarstår ändå att det producerades<br />
stål i Västra Via, vilket indikerar att de människor som<br />
arbetade med järnframställning här hade utökade specialkunskaper.<br />
Den myTISka järnFRAMSTäLLninGEn: skRIFTLIGA<br />
käLLor, runSTEnAR, ETnoGRAFI – och VäSTRA VIA?<br />
Västra Via är en plats som under en period av yngre järnåldern<br />
varit specialiserad på att framställa järn ur malm.<br />
Produktionsfasen beskrivs ofta ganska tekniskt. Detta<br />
är nödvändigt med hänsyn till att kemiska analyser och<br />
expertis krävs för att kunna avgöra vilka steg i den långa<br />
processen som det arkeologiska materialet vi har för<br />
handen omfattar. Men naturligtvis finns det också en<br />
annan sida av järnframställningsprocessen. Vid studium<br />
av ett urval litterära, etnografiska och arkeologiska källor<br />
är det tydligt att järnframställning och smide i många<br />
kulturer och epoker är något som är laddat och kopplat<br />
till myter och sagor. I den norröna diktningen finns gott<br />
om hänvisningar till järn, smide och smeder. Även smedjor,<br />
städ, bälgar och verktyg förekommer tämligen rikligt,<br />
liksom naturligtvis slutprodukten främst i form av vapen<br />
och smycken. Däremot nämns sällan järnframställningsprocessen.<br />
Den förefaller vara dold i texterna. Hänvisning<br />
till råmaterialet förekommer. När Frigg i Snorra<br />
Edda (Sturluson) uppsöker olika ting för att be om ed att<br />
inte skada Balder går hon även till ”eld och vatten, järn och<br />
alla sorters malm”. Meningen omfattar hela järnframställningsprocessens<br />
komponenter, med två undantag, luft<br />
och trä (kol).<br />
Inte heller i bildkonsten är järnframställningsprocessen<br />
före föremålssmidet speciellt synlig. Motiven i bildkonsten<br />
som relateras till järnbearbetning kan vanligen<br />
knytas till föremålssmide. På något sätt förefaller järnframställningen<br />
vara en aktivitet som pågår i det fördolda.<br />
Beror detta på att den sker på andra platser än de högreståndsmiljöer<br />
som är arenan för de mytologiska skeenden<br />
som nedtecknats i skrifter eller avbildats i sten? Eller har<br />
järnframställningen dolts av andra anledningar? Är den<br />
inte ens dold, utan enbart återgiven på ett sätt vi ännu inte<br />
lyckats förstå?<br />
Gunnar Haaland, Randi Haaland och Suman Rijal<br />
har framfört idén om ett samband mellan järnframställningen,<br />
främst reningsprocessen, och den sexuella akten<br />
mellan kvinna (ugnen) och man (bälgen). Föreningen<br />
mellan de två skapar något – det smidesfärdiga järnet.<br />
Teorin bygger på antropologiska observationer av blästring,<br />
t ex i Dafur (Haaland et al 2002). Men är den sexuella<br />
metaforen en anledning till att dölja järnframställningen<br />
i ett yngre järnålderssamhälle? Neil Price har lyft<br />
fram förekomsten av sexuella inslag i yngre järnålderns<br />
ritual (Price 2002:217ff). Sexuella anspelningar är tämligen<br />
väl förekommande i såväl diktning som hantverk och<br />
bildkonst. Att dölja detta verkar därför inte ha varit viktigt.<br />
Detta framgår tydligt i Völsa ðáttr, en kort berättelse<br />
från Flateyjarbók där den ingår i Óláfs saga helga (Olof den<br />
heliges saga). I berättelsen paraderas en hästfallos helt<br />
öppet. Inte heller Ibn Fadlans välkända Risala, berättar om<br />
minsta antydan till vad vi idag skulle benämna som prydhet.<br />
Här har den trälkvinna som skall offras öppet samlag<br />
med flera män. Texternas autenticitet och datering har<br />
diskuterats, men Price tillskriver dem gott källvärde (Price<br />
2002:218f). Den sexuella metaforen bör alltså inte ha varit<br />
en anledning att dölja blästringsprocessen i de skriftliga<br />
källorna 1 . Däremot kan man tänka sig att man alltid handskats<br />
med viss försiktighet när det gäller handlingar och<br />
processer som kan ha haft en rituell innebörd. Men detta<br />
synsätt måste även gälla själva föremålssmidet och detta<br />
är ju representerat i konst och diktning.<br />
Förekomst av järnslagg i gravar i Gästrikland har diskuterats<br />
av Mats Burström (1990:261ff), som menar att depositionen<br />
ofta är avsiktlig. Burströms argument för den<br />
avsiktliga depositionen har bemötts av Lars-Erik Englund.<br />
Det framgår dock inte om slaggerna som ingår i studien<br />
härrör från reduktionsprocessen eller om det är fråga om<br />
smidesslagg (Englund 1994:294). Alltså kan vi inte konstatera<br />
vilken fas i järnframställningen som de deponerade<br />
slaggerna representerar. Detta hade annars varit en<br />
intressant infallsvinkel som kunnat problematisera frågan<br />
ytterligare. Förutom att diskutera slagg i gravar har<br />
Burström understrukit det mytiska och mystiska i hela<br />
järnframställningsprocessen. Likt flera andra forskare<br />
lyfter han fram det okontrollerbara, det som gör att ugnen<br />
1 Praktiska handlingars sexuella symbolvärde t ex i samband med transformation<br />
diskuteras mer ingående i Cecilia Lidström Holmbergs kommande<br />
avhandling (Lidström Holmberg, manus).<br />
142 sau rapport <strong>2010</strong>:2
Change language