You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Nidud blir naturligtvis förkrossad av beskedet och att<br />
hans dotter sedan bekräftar att hon väntar Völunds barn,<br />
något hon själv refererar till som ”… en olycksstund, som aldrig<br />
bort komma”, bidrar ytterligare till att kungen i slutet av<br />
kvädet framstår som en i allt besegrad och bruten man.<br />
Det kan vara intressant att se Völundarkviða tillsammans<br />
med Gansums (2004:45, 51f) teorier om benkol som ett<br />
sätt att överföra en död människas eller djurs egenskaper<br />
in i ett föremål, kanske främst ett vapen. I kvädet smider<br />
Völund verkligen om de döda kungabarnen till smycken<br />
och andra vackra saker som han förärar deras familj. Han<br />
är uppenbart först och främst en klensmed. När han lurar<br />
till sig gossarna får de titta i en kista fylld av smycken.<br />
Likaså kommer Bodvild frivilligt till smeden för att visa<br />
sin ring. Men Völund kan även vara en vapensmed, i alla<br />
fall i någon mån:<br />
18. Jag ser på Nidud<br />
ett svärd vid bältet,<br />
som jag vässat har,<br />
så väl jag kunnat,<br />
och vilket jag härdade,<br />
som helst jag ville.<br />
Borta från mig bäres<br />
denna blixtrande klinga,<br />
jag ser den ej buren<br />
till smedjan åt Völund.<br />
Härdningen sker i själva smidesprocessen. Alltså finns det<br />
anledning att tro att Völund deltagit i denna eller smitt<br />
svärdet själv. I detta kväde är smeden uppenbart en man<br />
vars skicklighet är mycket åtråvärd. Hans hämnd är också<br />
fruktansvärd och Völund måste anses vara en man som är<br />
både aktad och fruktad.<br />
Den mest kände smeden i Sæmundar Edda, ja sannolikt<br />
i hela den norröna litteraturen är mästersmeden Regin<br />
som tillverkat Sigurd Fafnesbanes svärd Gram. I Reginsmál<br />
(Sången om Regin) karaktäriseras huvudpersonen själv<br />
som ”händigare än varje annan och dvärg till växten; han var<br />
klok, grym och trollkunnig”. När han och Sigurd i Fáfnismál<br />
(Sången om Favner) beger sig till draken Fafner för att döda<br />
honom, utbryter en dispyt mellan dem vems förtjänst<br />
segern är. Regin menar att han haft del i det hela då han<br />
smitt Gram, trots att Sigurd var den som dräpte draken.<br />
På den kända Sigurdsristningen, Sö101, visas hela berättelsen,<br />
inklusive hur Sigurd efter att ha slickat bort Fafners<br />
hjärteblod från handen förstår fåglarnas tal och därför<br />
får veta att Regin tänker förråda honom, varpå Sigurd<br />
hugger huvudet av smeden. Fåglarna talar om att dvärgen<br />
”smider ränker” – ett talesätt som direkt hänvisar till<br />
smide och dessutom till svek och förräderi.<br />
Völund och Regin är de två mest framträdande smedsporträtten<br />
i de fornnordiska myterna. En annan är Egils<br />
far Skallgrim, som är järnsmed och i övrigt bär en hel del<br />
egenskaper som annars attribueras vissa av asarna, bl a<br />
Oden själv. Skallgrim är hamnskiftare och har en övermänsklig<br />
styrka.<br />
Andra smeder som kanske inte kan anses framställda i<br />
fördelaktigt ljus är dvärgarna Dvalinn, Alfrik, Berling och<br />
Grer som enligt Sörla þáttr, ett tillägg till Óláfs saga Tryggvasonar<br />
(Oláf Tryggvasons saga) som finns i Flateyjarbók<br />
hade smitt Frejas halssmycke Brísingamen. Freja erbjöd<br />
dem guld och silver, men dvärgarna vägrade. Priset som<br />
de begärde och som vanagudinnan betalade, var att hon<br />
skulle tillbringa en natt med var och en av de fyra smederna.<br />
Såväl denna incident som Völunds övergrepp på<br />
Bodvild indikerar åter en koppling mellan metallproduktion<br />
och den sexuella akten.<br />
Sammanfattande diskussion<br />
Sammanfattningsvis kan man konstatera att källorna<br />
tyder på att yngre järnålderns smed var en person vars<br />
kunskaper var åtråvärda, men som också hade egenskaper<br />
man fruktade. Smeden förefaller ha haft en position<br />
lite vid sidan av samhället. Han, för i de fall där smedens<br />
kön är tydligt är han en man, tycks ha kunnat vara fri eller<br />
ofri. Att vara smed är inte kopplat till träldom, men inte<br />
heller något man var tvungen att vara fri för att bli. Hämnd<br />
är ofta ett motiv i den norröna diktningen, så Völunds<br />
traktan efter denna beror inte på att han är smed. Att de<br />
fyra dvärgarna kräver betalning in natura av Freja är med<br />
moderna ögon sett minst sagt diskutabelt, men var det<br />
verkligen det då? Regins förrädiska natur är dock något<br />
som inte heller under yngre järnåldern sågs med blida<br />
ögon. Men han betalar också det högsta priset.<br />
JärnFRAMSTäLLninGEn i VäSTRA VIA: MATERIALETS<br />
poTEnTIAL och METodoloGISk uTVEckLIng<br />
Det är alltid lätt att vara efterklok. Den fråga man skall<br />
och bör ställa sig är om man grävt annorlunda om man<br />
på förhand känt till vilken omfattning järnframställningslämningarna<br />
i Västra Via hade haft. Naturligtvis<br />
hade frågeställningarna då kunnat göras mer specifika<br />
vilket i sin tur hade motiverat en mer förfinad metod.<br />
Generellt kan det konstateras att många av de spår som<br />
ger ytterligare ledning till att verkligen förstå järnframställningsprocessen<br />
är diffusa. Kanske kan det vara en<br />
väg att i framtiden rutinmässigt vattensålla delar av<br />
misstänkta ugnar och ässjor, om inte annat för att se om<br />
detta ger något resultat.<br />
Arbetet med att undersöka förekomsten av benkol<br />
är ett gott exempel på att mer förfinad metod sannolikt<br />
krävs om denna mycket intressanta tanke skall gå att<br />
undersöka systematiskt på material som kommer fram<br />
vid uppdragsarkeologiska undersökningar. Gansum<br />
(2004:43f) hänvisar i sitt arbete om benkol som komponent<br />
i härdningsprocessen till en enda arkeologisk smideskontext,<br />
nämligen smedjan i Gene (Ramqvist 1983).<br />
144 sau rapport <strong>2010</strong>:2
Change language