2010:2 - SAU

Gränser
Varje landskap består av sammansättningar av platser och
ett nät av gränser där dessa kan ha en mängd funktioner.
Förutom rent fysiska gränser som diken, vallar och hägnader
av olika slag så finns det symboliska gränser samt
naturliga gränser såsom vattendrag och terrängformationer.
Under vissa tider finns inga behov av att upprätta
fysiska gränser, kanske beror detta på en stabilitet i den
rumsliga organisationen. Under de tider där fysiska gränser
inte existerat så kan naturliga landmärken såsom ett
stort träd, ett klippblock eller liknande ha utgjort riktmärken
(Jönsson & Persson 2008). Hyenstrand delar in gränser
i basgränser, sidogränser och skogsgränser där basgränser
utgör naturliga avdelare såsom vattendrag, sidogränser
avskiljer angränsande områden och skogsgränsen är där
den odlingsbara marken tar slut (Hyenstrand 1974). I Västra
Via har vi framför allt spåren av sidogränserna.
Förutom de praktiska funktioner som gränserna kan ha
fyllt så är de också ett socialt fenomen. De skulle aldrig bli
accepterade om de inte användes av människor på båda
sidor (Ericsson 2001). Hägnaderna är därav den anläggningskategori
i det arkeologiska materialet som tydligast
visar hur man organiserat sin boendeyta och delat upp
gården i olika zoner. Staketen bildar alltid gränser mellan
olika ytor och hägnader kan därför ge nya infallssvinklar
och förklaringar till hur uppdelningen av marken sett ut.
Just därför utgör hägnaderna en mycket värdefull källa till
kunskap om rumslig organisation under förhistorien (jfr
Ryberg 2004; Eklund 2007).
När man studerar de svenska medeltidslagarna kan
man inte undgå att förvånas över hur mycket vikt man
lägger vid gärdesgårdarna och deras skötsel. I exempelvis
Västgötalagen nämns gärdesgårdarna, eller gärdning, i 34
paragrafer av lagens sammanlagt 375 paragrafer. Detta ska
jämföras med exempelvis plöjning eller ärjning som endast
nämns vid fyra tillfällen (Myrdal 1996: 135). Orsaken till
att det var så viktigt att reglera stängslandet är att det
var en gemensam angelägenhet för bygdelaget och att
gärdesgårdsarbetet var det jordbruksarbete som krävde
de utförligaste offentliga överenskommelserna.
Figur 94. Kartöverlägg, med vägen från de gamla kartorna och den hägnad
som eventuellt löper utmed en ännu äldre väg. (Digital rektifiering: Susanna
Eklund efter Lindkvist 2005).
120 sau rapport 2010:2