2010:2 - SAU

1
2 3
4
5
14
6
7 8 13
9 19
12 21 22 23 24 26
10
27
20
11
25
28 29
16
15
18
17
Förord
De arkeologiska undersökningarna inför
ombyggnaden av E18, Örebro‐Lekhyttan
Jonas Wikborg
Den särskilda arkeologiska undersökning som presenteras
i denna volym ingår som en del i ett större arkeologiskt
projekt som genomfördes inför ombyggnaden av
E18 mellan Örebro och Lekhyttan. Den aktuella sträckan
var ca 2 mil lång och berörde ett stort antal fornlämningar
i de tre socknarna, från väster räknat, Hidinge, Vintrosa
och Täby. Vägbygget kom att bli det hittills största arkeologiska
projektet någonsin i Örebro län! I ett område där
det tidigare inte hade genomförts några större undersökningar
har nu kunskapen om forntiden ökat väsentligt.
Den aktuella vägsträckningen hade tidigare utretts i två
etapper (Annuswer 1998 & Pettersson 2003). Då hittades ett
antal nya fornlämningar. Bland dem återfanns framförallt
ett stort antal boplatslämningar och röjningsröseområden,
men också några gravar. På några platser återfanns också
rester efter järnframställning och järnsmide.
De berörda fornlämningarna förundersöktes år 2004
av SAU och UV‐Bergslagen. Utöver de nyupptäckta lämningarna
var sedan tidigare bl a ett gruvområde vid Lövåsa
(Hidinge RAÄ 16) och ett gravfält vid Bengtstorp (Täby
RAÄ 34) med intilliggande stensträngar (Täby RAÄ 35)
kända. Invid det nyss nämnda gravfältet hade ytterligare
en stensättning (Täby RAÄ 68) upptäckts vid utredningen.
Året därpå, 2005, genomfördes de särskilda arkeologiska
undersökningarna av lokalerna. De genomfördes av
SAU, UV‐Bergslagen samt Arkeologikonsult. Några av de
mindre lokalerna t ex RAÄ 84:3, 85, 87, 99 och RAÄ 100 i
Vintrosa socken lämnades utan vidare arkeologiska åtgärder
eftersom förundersökningarna visade att de hade
mycket begränsade utbredningar eller sentida dateringar.
Spår efter områdets tidigaste innebyggare kom att undersökas
vid Knutstorp och Västra Via (Vintrosa RAÄ 83, 101,
102, Hidinge RAÄ 107). Där har 8000–9000 år gamla
boplatslämningar undersökts. Vid denna tid har området
legat i kustbandet i den vik som då täckte större delen av den
nuvarande Mälardalen. Vad som tolkats som en senneolitisk
hydda har undersökts vid Götavi (Vintrosa RAÄ 94).
Antalet undersökta hus har ökat enormt i samband med
E18‐undersökningarna. Ett stort antal har undersökts
vid Västra Via (Vintrosa RAÄ 84:1) och Sanna (Vintrosa
RAÄ 98). Några undersöktes också vid Lilla Ulvgryt
(Vintrosa RAÄ 130), Äspsätter (Hidinge RAÄ 109), Falltorp
(Vintrosa RAÄ 96 ) och Götavi (Vintrosa RAÄ 105, 146).
Från att i princip ha varit en vit fläck på kartan kan regionen
nu visa upp ett stort antal hus från framförallt den
äldre järnåldern. Även spår efter några byggnader från
yngre järnålder har undersökts.
Undersökningarna av odlingsrösen och järnframställningsplatser
har givit ett välkommet tillskott av kunskap
kring två sedan tidigare välkända lämningstyper i länet.
Många odlingsrösen förefaller att vara anlagda under historisk
tid, men i området mellan Västra Via och Äspsätter
(Vintrosa RAÄ 89) kunde ett odlingsröse dateras till
romersk järnålder. Vid Götavi har ett odlingslager daterats
till neolitikum‐äldre bronsålder (Vintrosa RAÄ 142).
Ett av de mera spektakulära fynden inom projektet var en
plattform som undersöktes vid Götavi (Vintrosa RAÄ 144).
Den har av undersökarna tolkats som en vikingatida religiös
offerplats. Antalet undersökta järnåldersgravar i regi‐
4 sau rapport 2010:2