You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
… och i VäSTRA VIA?<br />
Frågeställningar<br />
I Västra Via framkom som ovan nämnts tämligen omfattande<br />
järnframställningsrester redan vid förundersökningen<br />
(Groop 2005). I <strong>SAU</strong>:s undersökningsplan ägnades<br />
därför omfattande diskussion och frågeställningar åt hur<br />
järnhanteringslämningarna skulle behandlas vid en slutundersökning.<br />
Frågeställningarna ser ut enligt följande:<br />
• att avgöra om det förekom järnframställning och smide<br />
• att fastställa järnhanteringens karaktär och omfattning<br />
• att fastställa om det enbart fanns spår efter primärsmide<br />
eller om man även bedrivit sekundärsmide inom<br />
lokalen<br />
• att undersöka om det går att påvisa att benkol använts<br />
vid härdning av järn<br />
• att fastställa i vilken omfattning man har arbetat med<br />
smide och/eller järnframställning<br />
• att avgöra om den rumsliga lokaliseringen av järnframställningen<br />
var ett resultat av funktionella eller sociala<br />
faktorer, eller om det kan finnas andra tänkbara förklaringsmodeller<br />
• att fastställa om järnframställningen på undersökningsområdet<br />
var till för husbehov eller om man även<br />
producerade för handel<br />
• att studera om dessa hantverksaktiviteter varit vanligt<br />
förekommande vid järnåldersboplatser<br />
• att undersöka om det finns arkeologiska argument för<br />
ägogränser och markrättigheter genom att systematiskt<br />
söka efter och dokumentera hus, stängsel och platser<br />
för järnframställning<br />
• att utifrån hus, ugnsbottnar, stängsel och andra fysiska<br />
avgränsningar fastställa om de kan ge social mening åt<br />
järnhanteringen på platsen<br />
De två sista frågeställningarna kommer inte att behandlas<br />
här. Istället hänvisas till Susanna Eklunds artikel om<br />
boplatsens struktur i denna volym.<br />
De faktiska spåren av järnframställning i sammanfattning<br />
Järnframställningslämningarna i Västra Via bestod av<br />
sju blästugnar, alla daterade till yngre järnålder med en<br />
absolut tyngdpunkt i vendeltid (fig 108, se mer nedan).<br />
Ugnen A47716 avviker lite med senare dateringar inom<br />
det totala intervallet (fig 108). Samtliga ugnar tillhör<br />
typen schaktugn. Anläggningarna var generellt välbevarade,<br />
med undantag för den avsides belägna A1111. Denna<br />
avvek då lite av ugnsväggarna fanns kvar.<br />
De två grophus som låg i direkt anslutning till ugnskoncentrationen<br />
kan också ha hört till järnframställningskomplexet.<br />
Grophus har ofta tolkats som hus för hantverk,<br />
kanske främst för textilhantering (Ljungkvist et al 2000:82;<br />
Bergström 2004:5f o där anf litt). I ett av grophusen från<br />
Mattsgården i Gamla Uppsala socken har en trolig del av<br />
ett blästermunstycke påträffats, vilket indikerar att hustypen<br />
ibland kan höra samman med järnframställning<br />
( Ljungkvist et al 2000:84). Även skånska grophus uppvisar<br />
ibland fynd och konstruktioner som talar om anknytning<br />
till järnframställning och smide (Strömberg 1999:204).<br />
Grophus är enkla konstruktioner som i en järnhanteringskontext<br />
skulle kunna fungera som tillfälligt skydd<br />
eller bostad, likt kolarkojor i mer modern tid (jfr Hennius<br />
et al 2005:50ff). Inledningssfasen i järnframställningsprocessen<br />
var tidskrävande och involverade bl a förvärmning<br />
av ugnen. Om järnframställningen bedrivits en bit från<br />
boplatsen är det rimligt att man har haft en enkel byggnad<br />
som skydd och grophusen kan representera en sådan.<br />
Även kolet måste skyddas från eventuell nederbörd. Vid<br />
inventering av smedjor från historisk tid påträffar man<br />
inte sällan ett förråd för kolet.<br />
Sjuttio meter norr om komplexet med ugnar och grophus<br />
i Västra Via fanns Lager 3, där elementanalysen indikerar<br />
att metallhantverk kan ha ägt rum i västra delen. På<br />
ytan fanns två anläggningar (A44861 och A45006) som kan<br />
tolkas som smidesgropar. Sådana används i primärsmidesfasen<br />
för upphettning av det järn man fått vid blästring<br />
(Serning 1976:48; Ljungkvist et al 2000:84). Andra<br />
metoder för detta är att återanvända blästugnen eller att<br />
bearbeta järnet på en ässja (Gradin & Hjärtner-Holdar<br />
2003:397). Groparna är inte daterade, varför det inte går<br />
att fastslå om de kronologiskt hör samman med ugnarna.<br />
Smidesgropar från yngre järnålder är tidigare kända från<br />
t ex Norra gärdet (Ljungkvist & Hulth 2000:30f) och<br />
Mattsgården (Ljungkvist et al 2000:84f), båda i Gamla<br />
Uppsala socken.<br />
I primärsmidesfasen upphettas järnet flera gånger och<br />
bearbetas på städ eller huggkubbe med en träklubba för<br />
att man skall slå ur den slagg som finns kvar. I de fall uppvärmning<br />
har skett i blästugnen syns detta genom att där<br />
finns såväl reduktions- som smidesslagg (Gradin & Hjärtner-Holdar<br />
2003:397f).<br />
Sekundärsmidesfasen, där föremål smides, är enligt<br />
resultatet av slagganalysen inte synlig i det arkeologiska<br />
materialet från Västra Via (Willim et al 2006:21). Glödskal<br />
och annat avfall från smidesprocessen saknas också, men<br />
det skall understrykas att ingen sållning har skett. Det är<br />
inte omöjligt att man framställt vissa föremål för husbehov,<br />
exempelvis knivar. Specialiseringen som har funnits på<br />
platsen under senare delen av vendeltid och vikinga tidens<br />
början, bör ha omfattat järnframställning till och med<br />
primär smides fasen. Detta stämmer väl med bilden av järnframställningen<br />
och primärsmidet som avskilt från gårdsmiljö<br />
där föremålssmidet skedde (jfr Englund 1994:294).<br />
Varifrån kom råvarorna?<br />
De metallurgiska studierna omfattade utöver slagganalys<br />
även analys av möjlig malm från bäcken som rinner i direkt<br />
anslutning till järnframställningsplatsen. Malm kunde inte<br />
sau rapport <strong>2010</strong>:2 137
Change language