2010:2 - SAU

Sammanfattning
Inför byggandet av en ny vägsträckning av E18 mellan
Örebro och Karlskoga genomfördes en arkeologisk slutundersökning
av RAÄ 84:1-2, Västra Via, Vintrosa socken,
Närke, Örebro län. Undersökningen utfördes av Stiftelsen
Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) under perioden
2005-06-07–2005-11-03 efter beslut av Länsstyrelsen i
Örebro län (dnr 431-04813-2005).
Västra Via ligger i den norra kanten av Närkeslätten
där den övergår i skogbevuxen mark i östsluttningen
av Latorpsplatån. Undersökningsområdet omfattade
ca 27 000 m 2 och var beläget 60 till 66 m ö h på en moränhöjd
med fläckvis stenig mark.
Undersökningsområdet har i historisk tid odlats. Flera
röjningsrösen fanns på ytan, varav några bestod av impediment
med odlingssten upplagd kring större mittblock. I
anslutning till undersökningsytans sydöstra del ligger den
historiska byn Västra Via som har medeltida ursprung.
Hela undersökningsområdet schaktades av med grävmaskin.
3282 anläggningar mättes in och merparten dokumenterades.
I de lager som påträffades grävdes 294 rutor.
Lagren genomsöktes med metalldetektor. I fem av lagren
fanns fynd av förhistorisk karaktär, medan ett innehöll
efterreformatoriska fynd.
Resultatet från undersökningen visade att Västra Via
hade spår av mänskliga aktiviteter från större delen av
förhistorien. Till största delen var de anläggningar som
påträffades av boplatskaraktär och utgjordes av stolphål,
pinnhål, gropar och härdar. Vid undersökningen framkom
22 treskeppiga stolpburna hus, två grophus, två syllstensgrunder
samt nio hägnader. De treskeppiga husen
kunde dateras typologiskt till perioden mellan yngre
bronsålder och folkvandringstid. De flesta husen var relativt
små till formatet. Huslämningarna är troligen spår
efter en ensamgård som flyttats inom området.
Vid undersökningen framkom sju järnframställningsugnar
vilka daterades till vendeltid-vikingatid. Ugnarna
låg samlade inom en mindre yta omgivna av ett kulturlager
med stora mängder slagg och bränd lera. Analyser av material
från ugnarna visade att järn av olika kvaliteter tillverkades
på platsen. Spår av sekundärsmide saknades. De två
grophusen var belägna intill ugnarna och ett av dem kunde
dateras till vendeltid.
Syllstensgrunderna, som inte hade utgjort bostadshus,
låg i utkanten av undersökningsområdet vid gränsen mot
den medeltida bytomten. Syllstensgrunderna saknas i det
äldsta kartmaterialet och tillhör sannolikt ett skede före
den första karteringen.
Fyndmaterialet var sparsamt, förutom slagg och bränd
lera från ugnsområdet. I övrigt framkom mindre mängder
av keramik, brända och obrända ben, järnföremål och
slagen sten.
I undersökningsområdets södra del framkom stenålderslämningar
i form av slagen sten, bl a avslag och
kärnrester från produktion av mikrospån. Den vanligaste
bergarten var kvarts men även kvartsit, grönsten, porfyr,
hälleflinta och flinta förekom. Det framkom även avslag av
grönsten som tolkats som rester från yxproduktion. Vid
schaktningen påträffades en yxa i grönsten. Två hästskoformade
rännor hade likheter med anläggningar som tolkats
som hyddor. De båda rännorna var helt fyndtomma.
Centralt inom UO framkom tre brandgravar. Gravarna
bestod av stensatta gropar utan någon tydlig markering i
markytan. En av gravarna hade kalkstenshällar ställda i
gropen som en kraftig stenskoning och innehöll förutom
brända människoben, en bränd flintdolk och en bränd
kniv av hälleflinta. De tre brandgravarna daterades till
övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder.
sau rapport 2010:2 171