2010:2 - SAU

är det många faktorer som måste tas med i beräkningen
när man försöker besvara denna fråga. Har vi undersökt
hela boplatsen eller fortsätter den utanför schaktkanten?
Har vi definierat bostadshusen korrekt eller är det flera
av de mindre husen som också varit bostadshus? Har vi
lokaliserat alla hus som faktiskt legat på platsen? Andelen
stolphål som inte kunnat knytas till någon konstruktion är
ju ovanligt stort. Boplatsen verkar inte heller vara totalundersökt
utan förefaller fortsätta något i nordväst. Frågan
är dock, med tanke på lokalens topografi, om vi inte faktiskt
fångat upp åtminstone den största delen av boplatsen
och att vi lyckats identifiera de flesta bostadshusen.
De förhistoriska husens användningstid är av flera skäl
avgörande för tolkningen av boplatsen. Om husens livslängd
varit kort minskar sannolikheten för att gårdarna ska
ha varit samtida. På motsvarande sätt ökar sannolikheten
för samtida gårdar om man tänker sig att husen haft en
lång livslängd. Frågan om de enskilda husens livslängd
är mycket svår att besvara utifrån det arkeologiska materialet.
Sammantaget varierar också olika arkeologers uppskattning
av husens livslängd kraftigt, från 30–300 år.
Flertalet beräkningar ligger dock mellan 50–150 år (Göthberg
2000:108 f; Herschend 1989:82; Norr manus; Ängeby
2001:10; Onsten-Molander 2008). Resultat från Stenhagen
i Uppland visar hur fyra gårdar inom ett och samma
gårdsläge med kontinuitet avlöst varandra under ca 400
år. Den rimliga tolkningen av detta blir att husen haft en
ungefärlig användningstid på 100 år vardera (Åberg muntligen).
Husens livslängd i förhistorien är förmodligen inget
standardiserat utan i hög grad beroende av den hantverksskicklighet
man besuttit i kombination med materialkunskap
och lyckliga omständigheter.
Självfallet är husets ålder beroende av hållbarheten i
själva huskonstruktionen. Mest utsatta var de delar som
Fas 4
Gård M
Gård L
0 50 100 m
Figur 102. Fas 4, med alla gårdar som hör till fasen namngivna. Digital
bearbetning: Susanna Eklund, SAU.
sau rapport 2010:2 127