2010:2 - SAU

Två mindre uthus hör troligen till gården (Hus 21 och
Hus13). Det ena ligger nära boningshuset, vinkelrätt mot
detta. Det andra uthuset ligger en bit bort. En rest av en
hägnad verkar omgärda en gårdsplan öster om boningshuset
och söder om den närmast liggande ekonomibyggnaden.
Här har man skapat en ganska skyddad yta, varm och
solig, med skydd från västan och nordanvind. På gårdsplanen
ligger några härdar. Man har dock aktat sig för
att lägga eldstäderna för nära husen. Från den skyddade
gårdsplanen har man utblick ned mot ån och översikt över
en annan halvcirkelformad inhägnad yta. Frågan är vad det
är som har funnits innanför denna hägnad? Kan det ha varit
en inhägnad odlingsyta i närheten av husen, kanske som en
kökstrrädgård? Ett lager som undersöktes i den östra delen
av denna yta har tolkats som ett våtmarkslager.
Strax nordväst om det stora huset ligger en anmärkningsvärt
tom yta med endast några få spridda anläggningar
och ett antal röjningsrösen. Här kan den uppodlade
marken möjligen ha legat. I förlängningen av den
södra gavelns västra hörn sträcker sig Hägnad 8, den hägnad
som vi tolkat som en hägnad vid en väg. Eftersom
riktningen på vägen perfekt överensstämmer med huset
så kan det tänkas att vägen ned mot bäcken anlagts samtidigt
med den första gården i Västra Via.
Att bygga stora hus, gärna på en synlig och framträdande
plats i terrängen, kan bottna i flera orsaker.
Det kan handla om ett praktiskt behov, där hushållet är
så stort och verksamheten så omfattande att man har ett
extra stort behov av utrymme. Det kan också vara en fråga
om formspråk och byggnadstradition. Men det är troligast
att det åtminstone delvis rör sig om en slags maktdemonstration.
Bostadshuset på den första gården, med sina
dryga 30 meter i längd, fyller hursomhelst alla kriterier
för vad vi idag skulle kalla ett ”skrytbygge”. Exponeringen
ut mot den södra delen av boplatsen och dalgången med
bäcken kan läsas som en tydlig markering gentemot varje
förbi passerande. Fenomenet monumentalitet/etablering
känns igen från gravfält där den, eller de, första gravarna
ofta är större och väl exponerade. Redan på ett tidigt stadium
vill man framhäva sin närvaro med hjälp av markörer.
Detta bör ses som ett led i en väl genomtänkt strategi
vid en bebyggelseetablering. Vidare tyder detta handlingssätt
på ett behov av att markera sitt territorium och
att det rått ett förhållandevis stort bebyggelsetryck i närområdet
redan vid denna tid (jfr Fagerlund 2007). Strax
väster om Hus 20 låg en rektangulär grop som tolkats
som en eventuell förvaringsgrop. På andra sidan huset, på
själva gårdsplanen, låg en grop som tolkats som en möjlig
täktgrop. Det är tänkbart att man velat komma åt sand
eller blandad morän för att ha som magrings material till
olika lerkonstruktioner.
Kanske är det inte så konstigt, utan snarare helt mänskligt,
att man valt den bästa platsen först.
Bäckagården – en romartida gård i sydost
Under romersk järnålder finns en gård i det sydvästra
gårdsläget där Hus 18 har utgjort boningshus. Hus 12,
som ligger i vinkel, har tolkats som ett uthus som hör
till gården. Eftersom husen ligger i vinkel så har det skapat
en skyddad innergård. Till skillnad från många av de
övriga gårdarna ligger dock gårdsplanen väster istället för
öster om huset. På gårdsplanen ligger enstaka gropar och
spridda stolphål. Groparna kan ha fungerat som förrådsgropar
som senare använts som avfallsgropar och stolphålen
kan ha ingått i någon mindre konstruktionstyp som
vindskydd eller torkställning. Förutom en ensam härd
strax sydväst om södra gaveln på Hus 18 är det anmärkningsvärt
tomt på härdar på gårdsplanen, istället ligger
en grupp härdar norr om uthuset. Två kokgropar ligger
25 meter sydväst om gården.
En anmärkningsvärt tom och stenfri yta sydväst om
husen skulle kunna vara en gammal åkeryta. Sydost om
boningshuset löper två parallella hägnader, antagligen en
fägata, som har lett djuren österut, bort från gården. Förmodligen
har djuren betat i slänten ned mot ån där de
också haft fri tillgång till vatten.
Hästhagen, en folkvandringstida gård i sydväst
Under Västra Vias sista fas, i folkvandringstid/vendeltid,
har man inte haft några uthus utan har bott i ett stort flerfunktionellt
hus (Hus 5) där allt fått rum under samma tak,
såväl bostad som fähus och förråd. Huset har till skillnad
från många av de andra husen, vilka placerats i öst-västlig
riktning, förlagts i rakt nord-sydlig riktning. Skälen till
detta är svåra att förklara, det kan ha med sluttningen att
göra men det kan också vara ett utslag av tidens modenycker?
Kanske har husets placering anpassats till vägen
som ledde ned mot bäcken. Huset är ganska litet och kan
inte ha inrymt någon större fähusdel, kanske har det bara
funnits plats för de mest värdefulla djuren, såsom avelshingstar
och dräktiga djur. Ett antal härdar har placerats
nordost om huset och några gropar söder härom. Ett ganska
stort antal stolphål i närheten av huset har inte kunnat
knytas till några konstruktioner. Säkerligen döljer sig
här olika mindre konstruktioner såsom torkställningar
etc. Strax öster om vägen leder en boskapsfålla ned mot
bäcken och man kan tänka sig att djuren betat där och haft
fri tillgång till vatten.
Ett hus som konstruktionsmässigt starkt påminner om
Hus 5 är Hus 7. Dessutom ligger de två husen i jämnhöjd
och helt parallellt på 75 meters avstånd från varandra. Vi
har tidigare nämnt en topp i 14 C‐kurvan och diskuterat att
det kanske tillfälligt fanns två samtida gårdar i Västra Via.
En möjlighet är att de två sista gårdarna faktiskt har existerat
samtidigt. Likheterna i orientering, utformningen av
husen och den ovan nämnda toppen i kurvan talar för att
det kan vara så.
130 sau rapport 2010:2