Ladda ned som PDF - SAU

Grophus
Grophus förekommer på förhistoriska boplatser över stora
delar av Sverige och är kända från både bronsålder, järnålder
och medeltid. De senaste årens stora boplatsundersökningar
har medfört ökad forskning kring grophus
(Björhem & Säfvestad 1993, Tesch 1993, Aulin Häggström
2004, Bergström 2004, Ericson 2005). Grophus har enligt
studierna visat på stor variation vad gäller konstruktion,
funktion och ålder.
På UO påträffades 8 konstruktioner som har tolkats
vara grophus. Grophusen vid RAÄ 327 var placerade i två
grupper på undersökningsområdet, en i den centrala delen
och en i den östra. Båda grupperingarna låg i anslutning till
huslämningar från äldre järnålder. I undersökningsområdets
norra del låg ett grophus med avvikande datering avsides
från den förhistoriska bebyggelsen.
Formerna på grophusen vid Kyrsta varierade mellan
rektangulära, ovala och runda. Denna stora variation är
inte ovanlig på förhistoriska boplatser utan hör snarare till
vanligheten (Björhem & Säfvestad 1993:144, 336). Generellt
kan bronsålderns och den äldre järnålderns grophus
sägas vara mindre standardiserade än den yngre järnålderns.
De sistnämnda är också oftast betydligt fyndrikare
än de äldre, och mer distinkta till formen.
Någon tydlig etablerad definition över vad som betecknar
ett grophus finns inte. Detta försvårar tolkningen av
husen. Utseendet mellan grophusen i allmänhet varierar
mycket och många gånger hänvisar fyllningen snarare till
en igenfyllnadsfas än en användningsfas (Bergström 2004).
Vad gäller fynd som påträffas i grophusen går det inte med
säkerhet att avgöra om de hör till grophusen eller är sekundärt
placerade där. Detta fenomen är inte unikt för Kyrsta
utan är vanligt förekommande (Ericson 2005:310). Fynden
ger snarare en indikation om de verksamheter som kan ha
förekommit i grophuset och framför allt i dess närområde.
De kriterier som har bestämt tolkningen av grophusen
på RAÄ 327 är framför allt storlek, form i plan och profil,
eventuella stolphål och placering på undersökningsområdet.
Dessa kriterier för bestämning är de vanligaste förekommande
vid studier av grophusens konstruktion och
användning (Ericson 2005:312, Björhem & Säfvestad
1993:324).
Tyra Ericson (2005) har delat in de grophus hon studerat
i tre olika typer – slaviska, arbetsgropar och traditionella.
Den grupp som sammanfaller med de grophus som påträffats
vid Kyrsta är grophusen av arbetsgropstyp. Det karaktäristiska
med dessa grophus är att de kan kopplas till
aktiviteter som har haft behov av stenar eller stenpackade
Figur Figur 105. Plan över grophus som framkom på på RAÄ 327.
Skala Skala 1:3 000. Digital bearbetning: Anna Onsten-Molander,
SAU.
134 KYRSTA – BOPLATS