Ladda ned som PDF - SAU

skrivning. Man kan dock spekulera i orsaker till att det är
begränsat eller icke förekommande organiska lämningar i
bottenlagret. Närmast till hands ligger att brunnen använts
under mycket kort tid och orsaken till detta kan ligga i en
sinad brunn eller snabbt försämrad kvalitet på vattnet. Att
fyllnadslager i en brunn kan vara fyndtomt är däremot mer
naturligt, speciellt om det är material från exempelvis en
annan nedgrävning och då naturligt avsatta sediment eller
kollaps av brunnens väggar.
Anläggning A11808
Anläggningen var svår att urskilja i ytan, men vid framrensning
ned till 10 cm djup framkom en rund stenpackning
som avspeglade ett fyrkantigt till cirkulärt område
med en diameter på ca 3 m i ytan. I profil framkom en mer
skål- än trattlik konstruktion, med ett djup av ca 1,70 m
och även om anläggningen tolkats som en brunn är formen
inte typiskt brunnslik. Stratigrafin indelades i totalt 10
olika lagertyper, vilka inte ligger i stratigrafisk ordning.
Tolkningen är att de första 0,60 m från botten (lager 3, 4, 5
och 8) av brunnen representerar brunnsfasen och att omgivande
gråbrun till gulbrun lera fallit ned i brunnen. Därefter
vidtar ett lager (9) mellan 0,90 och 1,10 m djup, som
tolkats som eventuellt avsiktligt påfört. Ovanpå lager 9, på
0,60–0,90 m djup, vilar lager 7 som är en lera med kol och
bränd lera. Ovanpå detta följer lager 6 på 0,30–0,60 m
djup, som är brun siltig lera som innehåller eldpåverkade
stenar som antingen visar på aktivitet på plats eller fyllnadsmaterial.
Det översta lagret har troligen tillkommit
efter att aktiviteterna runt anläggningen helt avslutats. Prov
från insektanalys togs från lager 3 (160 cm), lager 9 (105
cm), lager 7 (70–80 cm) och från lager 6 (25 cm).
Liksom i anläggning A11580 (se ovan), var proverna i
denna anläggning fyndtomma på insektslämningar och det
förekom sparsamt med makrofossila växtlämningar. Provet
från lager 3 borde representera bottenlagret i brunnen och
fyndfattigdomen är svår att förklara, men orsakerna borde
vara samma som i den föregående anläggningen, A11580.
De lager som sedan bygger upp den del av anläggningen
som tolkats som brunnsfasen kan, så som det tolkats, representera
kollapsade delar av väggarna i brunnen. En tolkning
skulle vara att anläggningen blev placerad i sediment
som var allt för instabilt för att fungera som brunn och att
brunnen kanske inte ens gav vatten. Instabiliteten antyds av
att det finns beskrivet visst inslag av silt i leran i anläggningsbeskrivningen.
Platsen har sedan ”slätats ut” (lager 9)
och har sedan använts som avfallsgrop, vilket antyds av att
det i lager 7 (som överlagrar brunnsfasen) även framkom
mycket småben i makrofossilanalysen.
Anläggning A1353
Om man utgår från formen och djupet på denna anläggning,
så är det en mycket tydlig brunnsform med en tratt-
liknande form som smalnar av nedåt till ett djup på ca
1,20–1,30 m. I ungefär mitten av anläggningen hittades en
kruka på vilken det låg en större sten och krukan var omgiven
av stenar i en ring. Tolkningen är att detta var en
brunn från början, men vid anläggandet av stenringen och
krukan har man fyllt upp brunnen till en ny nivå. Det gör
att anläggningen har två aktiva användningsfaser, vilka fyllt
olika funktioner. Den största delen av anläggningen, från
botten och delar av ytan, bestod av en svartgrå homogen
lera med spridda fynd av ben och kol. Prover för analys
togs dels vid och inne i krukan, dels i botten på anläggningen.
Det återfanns bara ett fynd som kunde identifieras till
art i ett prov från botten av anläggningen (PM200141),
skalbaggen Atholus corvinus. Arten anses vanlig och förekommer
i olika typer av miljöer och på dynga, kompost
och även as. Intressant i detta sammanhang är att arten
återfinns på sandiga platser och kustområden, d v s att den
även förekommer på salthaltig mark. Krukan i anläggningen
är daterad till tidig bronsålder och ser man på landhöjningssituationen
i Uppland kan detta ha varit ett mera påtagligt
faktum vid senneolitisk tid.
Anläggning A42011
Detta var en anläggning som syntes i ytan som en mörkfärgning
vilken mätte ca 0,40 m i diameter och den tolkades
först som ett stolphål. Men efter en stenpackning vid
ungefär 0,20 m djup (lager 2) och med en diameter på ca
1 m, fortsatte den i en U-form till ca 1,30 m djup. I översta
lagret (lager 1) mot ytan förekom mörkgrå humös lera och
i de djupare lagren under stenpackningen (lager 3–5) var
lagerföljden uppbyggd av svartgrå till gulbrun lera med
förekomst av kol. I botten av anläggningen återfanns trä.
Makrofossilprover för analys togs i alla lagren (lager 1 och
lager 3-5) utom i stenpackningen.
I denna anläggning förekom inga fynd av insekter och
mycket sparsamt med spår efter makrofossila växtdelar
(lager 3). Anläggningen har tolkats som en brunnsanläggning.
Under konstruktionen förekommer naturligt avsatta
lager med lera ovanpå sand, vilket kunde skapa goda förutsättningar
för god tillrinning av grundvatten genom sandlagret
till anläggningen. Man kan även konstatera att det
bara är i ytan som leran beskrivs vara uppblandad med organiskt
material. Formen, typ av jordarter och den annorlunda
lagerföljden talar delvis för att detta inte är en
brunnsanläggning. Möjligtvis kan man tolka det som att
intentionen varit att anlägga en brunn, men att arbetet avbrutits
och anläggningen använts sekundärt för fyllnadsmaterial.
Anläggning A43821
Anläggningen framkom som en ca 4 m lång och 3,60 m
bred tydlig mörkfärgning och det ungefärliga djupet var ca
436 KYRSTA – BOPLATS