Ladda ned som PDF - SAU

därt läge – ingen av anläggningarna kan därför knytas till
järnhantering. I det arkeometallurgiska materialet finns
även annat än slagger som också har påverkats av höga
temperaturer – vad representerar detta? I några slagger
kunde insmält kiselrikt material noteras. I något fall rör det
sig troligen om sandigt underlag där slaggen har stelnat. I
något fall förefaller det som om lerinfodring delvis har
blandats i slaggen, men inte smält mer än ytterst lokalt.
Andra stycken består av bränd och delvis smält lera, sannolikt
också rester av infodring i ugn/ässja. I båda konstruktionerna
är det höga temperaturer som påverkar materialet
och får det att delvis smälta i kontakt med slaggen.
Järn i slagg
205
Beskrivning: Två bitar slagg, del av bottenslagg. 260,52 g.
Den mindre biten, grå med rostfärgning, består delvis av
smält material, i tvärsnitt främst på ena sidan (mot botten),
finns en porig struktur med inslag av järn, rost, lera, och
kol. Slaggerna är omagnetiska på ytan. Det större stycket
(bottenslaggen) är grått till färgen och kompakt med lite
rostfärgning. Av ett prov (Fig. 13) tillverkades ett polerprov.
Stycket innehåller huvudsakligen slagg, men har valts
ut för att studera det metalliska järnet.
Petrografi och metallografi: Tvärsnittet, oregelbundet och ca
23?13 mm stort, består huvudsakligen av slagg och korrosionsprodukter
men har en koncentration av metalliskt
järn ca 4?3 mm stor. Slaggen är tämligen grovkornig och
består av olivinlameller och en glasfas. I den senare finns
även mindre mängder finkornig olivin och wüstit, lokalt är
glasfasen också kaliumrik. Förutom den stora metallkoncentrationen
finns flera mindre, fördelade i slaggen. Metallen
är homogen med mest ferrit med perlit i kornkontakterna
(Fig. 14). Perliten är rundad i formen.
Kommentar: Materialet förefaller inte vara mekaniskt bearbetat.
Slaggen är tämligen homogen och av liknande karaktär
som de petrografiskt undersökta slaggerna. Metall finns
koncentrerat och utspritt i mindre och större koncentrationer.
Sannolikt är det bildat under reduktionsprocessen
alternativt vid omsmältning. Metallens textur indikerar en
långsam avsvalning (stämmer alltså överens med långsam
avsvalning för slagg från reduktionsprocess) av metallen.
262
Beskrivning: En bit järn i slagg. 37,39 g. Biten är grå-gråsvart
med något rost. Den är oformlig utan kontaktytor.
Avtryck saknas. Biten är starkt magnetisk. I tvärsnitt har
den en porig struktur med inslag kol och järn (Fig. 15). Polerprov
(a, b) har valts ut.
262a
Petrografi och metallografi: Tvärsnitt, ca 16?12 mm, oregelbundet,
med något otätt järn och lite omgivande korrosionsprodukter.
Järnet är delvis korroderat även i mer cen-
trala delar i snittet. I den bevarade metallen såväl som i den
korroderade ytterkanten finns slagginneslutningar. Dessa
är tämligen stora och oregelbundna i formen. Deras form
och förekomstsätt antyder att stycket inte har blivit bearbetat
i någon större omfattning, utan snarare gått förlorat i
ett tämligen tidigt skede i hanteringen, eventuellt redan vid
framställningsprocessen eller i ett inledande primärsmide.
Slagginneslutningarna består av olivinlameller, dendritisk
wüstit och en glasfas. Slagg omger också den större metallkoncentrationen
och i denna slagg finns mindre droppar
av metalliskt järn. I slaggen finns lokalt några tunna, långsmala
koncentrationer av järnoxid(er), åtminstone magnetit.
Sådana koncentrationer skulle kunna vara glödskal,
alltså rester från smidet då ytterskikt av ämnesjärn eller
järnföremål oxiderar och faller av järnet. Dessa koncentrationer
ser dock inte lika täta ut som glödskal brukar göra.
Troligen är det därför rester av ytterskikt på slagg som stelnat
i oxiderande miljö. Sådana kan uppkomma då slagg
tappas ur en ugn och stelnar i luft. Några av järnoxidkoncentrationerna
förefaller bilda gräns mellan olika slaggflöden,
andra förefaller vara uppbrutna sådana. Huvudsakligen
är metallen homogen, kolfri eller med låga kolhalter.
Den består alltså av ferrit (Fig. 16), lokalt lite perlit i kornkontakterna.
En mindre yta avviker med en högre kolhalt
och består av perlit med lite ferrit
262b
Petrografi och metallografi: Tvärsnittet är ca 20?10 mm stort
och oregelbundet i formen. Det består huvudsakligen av
något otätt järn, omgivet av korrosionsprodukter och
slagg. Järnet är korroderat i ytterkanten och fläckvis även i
mer centrala delar. Det innehåller slagginneslutningar,
större och mindre, och är omgivet av slagg av samma typ
med olivinlameller och en glasfas. Wüstit förekommer som
mycket små dendriter i glasfasen. Järnet är av samma karaktär
som i delprov 262a, alltså ferrit, lokalt med lite perlit
i kornkontakterna.
Kommentar: De båda delproven består till stora delar av
korrosionsprodukter men innehåller en del bevarat metalliskt
järn som huvudsakligen är kolfritt eller kolfattigt, och
tämligen homogent i sammansättning. Slagginnehållet är
dock mindre omfattande. Den slagg som finns, som inneslutning
eller runt metallen, är mestadels homogen i sin
karaktär och kan jämföras med den slagg som observerats
i de undersökta slaggproven. En ytterligare detalj i detta
prov är förekomsten av en tunn zon av järnoxider som troligen
bildats i oxiderande miljö, när slaggen har stelnat.
Möjligen kommer detta prov från en första rensning av
järnsmältan, och denna del har funnits i ytterkanten av
smältan och har fallit av när smältan kompakterats efter att
i varmt tillstånd ha tagits ur blästugnen.
716
Beskrivning: Slagg, järn, respektive delvis smält material. 3
bitar. 98,23g. Bitarna är oregelbundna, den större har en
446 KYRSTA – BOPLATS