Ladda ned som PDF - SAU

Figur 145. Keramik, F719. Foto: Markus Andersson, SAU.
I arbetsgropen A17322 framkom ett keramikfragment,
F404 (fig 144), vars insida och utsida var dekorerad med
grovt dragna horisontella linjer. Likartad dekor återfann
även på skärvorna F701 och F719 som påträffades i de båda
grophusen 5 och 6. De båda grophusen har 14 C-daterats till
yngre förromersk/äldre romersk järnålder respektive äldre
förromersk järnålder (Ua-22928 och Ua-22929). Den ovan
nämnda F719 (fig 145) har dessutom vinkelband av snedställda
grupper av linjer (jfr Bergenstråle & Stilborg
2002:582). Dekoren kan dateras till yngre romersk järnålder.
Gods och magringstyper
Den övervägande andelen fragment har bränts i en oxiderad
miljö. Endast i undantagsfall förefaller keramiken att
ha bränts i en reducerad miljö. Några skärvor uppvisar
tecken på att vara sekundärt brända. Magringsmaterialet
som har används är krossad granit sammansatt i varierande
grad av fältspat, kvarts och glimmer. Magringskornstorleken
ligger mestadels inom intervallen 1–3 mm, men exempel
finns på magringskornstorlek på upp till 8 mm
(F169). Det aktuella kärlet kan utifrån sin form antas vara
från yngre bronsålder/äldre järnålder. Stora och glest förekommande
magringskorn är annars typiskt för senneolitisk
keramik. Den ringa magringsandelen, de stora magringskornen
i kombination med det genomoxiderade godset
på ett annat fragment, F15, antyder en datering till
senneolitikum (Stilborg muntligt). Skärvan hittades i gropen
A2548. Ett sädeskorn från fyllningen har 14 C-daterats
till yngre bronsålder/förromersk järnålder. Anläggningen
är belägen ett stycke norr om det egentliga boplatsområdet.
Skärvan skulle ändå kunna vara äldre och ha hamnat sekundärt
i gropens fyllning. Fyndplatsen är avsides belägen
i förhållande till de undersökta boplatslämningarna men
ligger inte långt från den plats där ett kärl (F6681 i A1353)
från äldsta bronsålder påträffades.
Magringsandelen i keramikmaterialet vid Kyrsta varierade.
Exempel finns på skärvor som innehåller från 10 %
Figur 146. Slipad brottyta på keramik F15 med en magringsandel
som understiger 10 %. Foto: Markus Andersson, SAU.
Figur 147. Exempel på slipad brottyta. Keramik F337 med
magringsandel kring 10-15%. Foto: Markus Andersson, SAU.
upp till 25 % magringsandelar (fig 146 och 147). En stor
andel av keramiken var svärtad vilket i första hand antas
bero på genomsotning av godset från bl a matlagning.
I materialet finns också exempel på asbetsmagring
(F198 och 201). Det rör sig om totalt 7 skärvor med en
sammanlagd vikt av 14,4 g. De nyss nämnda fragmenten
hittades i fyllningen i Grophus 2 som var beläget i det centrala
hantverksområdet på RAÄ 327. Asbetsmagrat gods
har hög värmetålighet och antas ha använts i samband med
gjutning (Stilborg 2002b:20, och där anförd litteratur). Asbestkeramik
förekommer framför allt i de norra delarna av
Sverige. Från Mellansverige finns endast enstaka exempel
(Egebäck 2005:62). Asbestmagrad keramik daterats till
brons- och järnålder. Grophus 2 har 14 C-daterats till yngre
förromersk järnålder/äldre romersk järnålder (Ua-22941).
Figur 148. Asbestmagrad keramik, F201. Foto: Markus
Andersson, SAU.
162 KYRSTA – BOPLATS