Ladda ned som PDF - SAU

Figur 51. Ugn A12704 i profil efter att fyllningen i lager 1 grävts bort. Foto: Björn Hjulström, SAU.
ugnarna någon typisk järnframställningsugn (Hjärtner-
Holdar & Grandin muntligt). Den påträffade slaggen har
inte heller hittats i någon av de aktuella ugnarna.
I några större anläggningar i direkt anslutning till den
största av de förhistoriska ugnarna, A12704, hittades rikligt
med slagg. En jordkemisk analys av kulturlagret kring dessa
anläggningar visar att någon form av metallbearbetning har
pågått där. Till en början antogs att anläggningen var en
järnframställningsugn. En analys utförd av Ole Stilborg år
2004 vid Keramiska forskningslaboratoriet i Lund har dock
visat att den brända lerkliningen i den aktuella anläggningen
smälte till en glasartad massa vid omkring 1 100ºC. Lerkliningen
i en järnframställninsugn måste klara av temperaturer
på 1 200–1 300ºC. Kanske har ugnen använts vid
någon annan process av järnhanteringen än själva reduceringen.
De övriga ugnarna förefaller ha varit så kallade lågtemperatursugnar
(Stilborg 2002a:144). Dessa ugnar brukar
oftast vara runda och försedda med en överliggande
kupol. De övriga ugnarna kan ha använts till exempelvis keramikbränning,
bakning, rökning och torkning.
Ugnen, A12704, var belägen på UO:s centrala del strax
söder om väg 699. Ugnen har 14 C-daterats till äldre förromersk-äldre
romersk järnålder (Ua-22640 och Ua-
22896). Strax söder om ugnen låg Hus 4. Ytan där ugnen
påträffades täcktes av ett stort kulturlager, A48947. Gropen
låg i direkt anslutning till A11964, ett större gropsystem
med riklig skärvstensförekomst i ytan. Efter avbaningen
framträdde anläggningen i kulturlagrets yta. Den framstod
som en ca 2,60 m stor rund mörkfärgning som skiljde sig
från det omgivande kulturlagret genom en något mörkare
fyllning samt avsaknad av skörbränd sten. I profil gick ned-
grävningskanterna ej att avgränsa mot det omgivande kulturlagret.
Efter att de två översta decimetrarna av anläggningens
fyllning samt delar av det angränsande kulturlagret
hade undersökts framstod anläggningen som skarpt avgränsad
mot den omgivande ljusa, sterila leran. På denna
nivå mätte anläggningen 2,40 m i diameter och visade sig
vara 1,63 m djup (fig 51).
Anläggningen grävdes delvis kontextuellt. Inledningsvis
tömdes fyllningen i lager 1. Detta lager har bedömts
som ett sekundärt inrasningslager som inte har
någon koppling till ugnens primära funktion. Lager 1 var i
princip det enda fyndförande lagret (se fyndlista). Under
lager 1 fanns en kompakt fyllning med hårt sintrad lera
eller gul bränd lera (lager 2). Lagret var upp till 0,20 m
tjockt. Under detta kom ett nästan lika tjockt lager med
gulröd silt (lager 3). Därunder fanns ett tunt kollager. I anläggningens
södra del var kollagret inte helt sammanhängande
utan genomgrävt och varvat med stråk av ljusare lera.
Under den gulröda silten fanns en grå till gråsvart fyllning,
delvis med inslag av sot, kol och bränd lera (lager 4, 5 och
7). Därunder fanns ett tjockt kollager, främst i anläggningens
norra och östra del. Avsaknaden av kollagret i anläggningens
södra del kan bero på att gropen återanvänts flera
gånger och att den då tömts ur från den södra sidan, vilket
antyds av lagerföljden i denna del av anläggningen. I delar
av kollagret som följde nedgrävningskanterna fanns upprättstående
förkolnade större träbitar och störar samt ett
metallföremål (se fyndkap). Det förkolnade trämaterialet
förefaller ha förkolnats på plats och tolkas som en del av
konstruktionen. Under kollagret fanns i anläggningens
botten ett lager med svartgrå lera (lager 10) (fig 52).
UNDERSÖKNINGSRESULTAT 39