Ladda ned som PDF - SAU

platt fluten bottendel. Rostfärgat, delvis svartglasigt smält
material. Avtryck saknas. De två mindre bitarna är magnetiska,
den större har en stor inblandning av sintrad lera och
kvarts och en slät blåsig sida. I tvärsnitt (Fig. 17) framträder
koncentration av metall i det mellanstora stycket som
valts för metallografisk analys.
Petrografi och metallografi: Tvärsnitt ca 15?12 mm, består
av något otätt metalliskt järn. Metallen är delvis korroderad
såväl i centrala delar som i ytterkanten. I den senare
finns även kolfragment. Metallen är ett homogent grått
gjutjärn med nålar av grafit i en mellanmassa av perlit med
cementitlameller (Fig. 18).
Kommentar: Metallen har en hög kolhalt, högre än vad som
är normalt för järnframställning i en blästugn, och högre
än vad som varit önskvärt eftersom detta inte är smidbart.
Det förekommer dock att liknande kolhalter lokalt kan gå
in i metallen under framställningsprocessen. Runt järnet
finns dessutom rester av kolstycken, vilka alltså kan ha påverkat
metallen i sin omgivning.
1042
Beskrivning: En bit järn, mestadels korroderat. 47,21 g. Avtryck
saknas. Biten är kraftigt magnetisk. I tvärsnitt (Fig.
19) framträder såväl metall som korrosionsprodukter samt
något slagg. Polerprov.
Petrografi och metallografi: Oregelbundet format tvärsnitt,
ca 20?12 mm, med metalliskt järn främst i ytterkanten och
hålrum, slagg och korrosionsprodukter mer centralt. I slaggen
finns metalliskt järn utspritt i mindre och oregelbundna,
svampiga, koncentrationer. Slaggen består huvudsakligen
av dendritisk wüstit med mindre mängder av olivin
och glas. Järnet är huvudsakligen ferritiskt (främst i den
metall som är fördelad i slaggen, Fig. 20). Lokalt i den större
koncentrationen finns en högre kolhalt med successiv
ökning till huvudsakligen perlit med ferrit i korngränser
(Fig. 21). Kornen i detta område är tämligen grova.
Kommentar: Stycket består av en blandning av slagg och
metalliskt järn. Det sista är delvis utspritt i slaggen eller innehåller
en del hålrum. Metallen är alltså inte koncentrerad
till någon större, användbar mängd och är något ojämn i
sin sammansättning, med varierande men mestadels låga
kolhalter. Den förefaller alltså inte heller vara kompakterad
och har sannolikt gått förlorad tidigt i hanteringen, möjligen
redan direkt efter reduktionsprocessen i en blästugn,
eventuellt i samband med en inledande kompaktering av
järnsmältan.
Järn i sammanfattning
De fyndposter som analyserats för att få en uppfattning om
järnets sammansättning och bildningsförhållanden återfinns
i stycken av lite olika karaktär. Dels finns mindre
järnkoncentrationer i stycken som mestadels består av
slagg. I dessa kan vi alltså analysera såväl metall som slagg.
Ett prov, 1042, innehåller endast metall. I övriga dominerar
järn, men slagg finns dels som inneslutningar, dels i mindre
omfattning runt det metalliska järnet. Den slagg som finns
i metallproven visar samma drag som slaggerna som analyserats
petrografiskt. Järnet i dessa prov (205, 262, 1042)
finns i mindre ansamlingar, delvis även utspritt. Flera av
dem har också hålrum. I dessa stycken har järnet inte fullständigt
koncentrerats i samband med reduktionsprocessen.
Det har inte heller skett någon omfattande bearbetning
efter reduktionen, vare sig återupphettning eller
hopslagning. Dessa stycken har alltså sannolikt endast genomgått
reduktionsprocessen och inte bearbetats ytterligare.
Sannolikt har även järnet i prov 716 kasserats redan
efter den inledande framställningen, men delvis på andra
grunder eftersom det har för hög kolhalt för att var direkt
smidbart. Stycket är dessutom litet, varför det kanske inte
var någon större förlust. Sammansättningen på metallen är
olika i de analyserade proverna. Förutom gjutjärnet med
den höga kolhalten i prov 716 är det dock vanligen kolfritt
eller lågkolhaltigt, mjukt järn som dominerar. I några finns
lokalt förhöjda kolhalter mot ytterkanter eller hålrum.
Något högre kolhalter finns i prov 205, men inte heller
detta stycke har alltså bearbetats vidare.
Kemiska analyser
Huvudelement
I samtliga tre slagger är det två huvudelement som dominerar
(Tabell 2). Tillsammans utgör järn och kisel större
delen av slaggernas innehåll. Aluminium förekommer i
halter i storleksordningen 5 viktsprocent (som Al2O3) men
övriga ämnen förekommer i 2 viktsprocent eller därunder.
Järnhalterna (60–72 % som FeO, alternativt 66–80 % som
Fe2O3) kan förefalla höga men är snarare normala för slagger
från blästbruket. Idealiskt bör järnhalten i slaggen vara
låg för att så mycket som möjligt av malmens järn ska
kunna utvinnas till metall och inte gå förlorat till slaggen,
och järninnehållet är i stora drag ett mått på effektivitet
(under förutsättning att det är reduktionsprocessen i
blästugnen som avhandlas). I de tre slaggerna ser vi en
skillnad med lägre järnhalt i F1034 än i de båda övriga, vilket
också noterades i den petrografiska undersökningen
ovan, där den järnrika oxiden wüstit fanns i mindre mängd
än i de andra slaggerna. Skillnaderna är tämligen små och
om vi tittar på innehållet av övriga ämnen så ligger de
inom samma storleksordning i alla tre slaggerna, vilket
visar att process och råvara har varit likartade vid de tillfällen
då dessa slagger har bildats. Även om en del av ämnena
inte förekommer i halter på mer än någon eller några
viktsprocent kan detta vara av intresse när vi diskuterar
malmursprung, vilket vi återkommer till längre ned i texten.
De tre undersökta slaggerna från Kyrsta tillhör ett fåtal
slagger från den uppländska järnhanteringen som har analyserats
noggrannare. Om vi tittar på närliggande områden
så genomfördes en arkeologisk undersökning i Fullerö sn
(Karlenby 1993) där rester efter en blästugn, daterad till
tidig romersk järnålder, påträffades. Här fanns också slag-
BILAGA 6 447