Ladda ned som PDF - SAU

Figur 8. Procentuell fördelning av obränt, bränt och svett benmaterial sorterat efter anläggningstyp.
tid/medeltid och gårdsläget från yngre förromerk-äldre romersk
järnålder i öster en högre andel brända fragment
jämfört med övriga områden (figur 7).
Bevarandegrad, fragmentering och
vittring
Boplatsens ben är i regel bra bevarade även om en mindre
mängd ben uppvisar spår efter mekanisk nötning och kemisk
vittring av ytstrukturen. Fragmenteringen är relativt
stor, där de obrända benfragmenten väger i snitt ca 2,3 g.
Ben från anläggningar som hör till gårdsläget från vikinga-
Figur 7. Procentuell fördelning av obränt,
bränt och svett benmaterial, områdesvis, N
= 18 945.
tid/medeltid eller angränsar till den medeltida bytomten
har en betydligt lägre fragmenteringsgrad än genomsnittet.
Här ligger det genomsnittliga fragmentet på 13,1 g. Om
man inte räknar med benfragmenten från lager intill den
medeltida bytomten sjunker genomsnittsfragmentet till
1,8 g. Detta kan jämföras med den intilliggande boplatsen
Vaxmyra, RAÄ 325 och RAÄ 326, där det obrända medelfragmentet
väger 0,4 g respektive 1 g (Bäckström 2005).
Benen i framför allt lager A130655 har en bra bevarandegrad
och liten fragmentering, där de dominerande djurarterna,
häst och nöt, representeras av stora benslag.
BILAGA 3 421