Ladda ned som PDF - SAU

fanns ytterligare boplatslämningar från äldre järnålder, vid
lokalen Vaxmyra. De båda lokalerna skulle kunna erbjuda
stora möjligheter till en lokal bosättningsstudie i ett långtidsperspektiv
med möjligheter att studera gårdsstruktur,
hushållsstorlek och ge ny information kring frågor rörande
gårds-, by- eller bygdegravfält.
Det nyupptäckta gravfältet låg i plöjd åkermark.
Överplöjda gravfält från äldre järnålder har påträffats och
uppmärksammats i större utsträckning i samband med
1990-talets stora infrastrukturella satsningar i Mälarregionen
(Artursson m fl 1994, Wikborg 1996a). Fenomenet har
varit känt sedan tidigare men den sedan länge rådande bilden
har gjort gällande att järnålderns gravfält huvudsakligen
varit lokaliserade till impedimentsmark. Förekomsten
av överplöjda gravfält i kombination med ett mycket stort
antal boplatser från äldre järnålder som påträffats under de
senaste 10-15 åren visar att den dåtida populationen måste
ha varit betydligt större än vad man tidigare ansett.
Ett antal frågeställningar formulerades inför undersökningen
av fornlämningarna vid Kyrsta:
Boplatsen RAÄ 327
Bosättningskontinuiteten föreföll vara lång. Ett grundläggande
syfte var därför att redan i fält försöka urskilja de
olika gårdarna och aktivitetsytorna ur ett stratigrafiskt,
rumsligt och kronologiskt perspektiv. En förhoppning var
att kunna teckna en bild av bebyggelsens utveckling i ett
långtidsperspektiv.
Mot denna översiktliga bakgrund skulle därefter de enskilda
gårdarnas rumsliga struktur och ekonomi behandlas.
Tolkningarna skulle baseras på relationen mellan hus
och anläggningars utbredning, men de kunde komma att
förtydligas genom fyndmaterialet i form av till synes markanta
inslag av obrända ben, slagg, bränd lera och keramik.
Erfarenheter från undersökningar i Norra Gärdet i Gamla
Uppsala, har visat att det på överplöjda boplatser med
hantverksinslag går att få en god bild över den rumsliga
strukturen utifrån fyndspridningen (Bäckström 2000:44ff).
Genom bevarade kulturlager skulle fyndspridningstolkningar
förutom fynd i anläggningar även baseras på fyndsimuleringar
via rutgrävning. Denna metod kan på ”normala”
överplöjda boplatser ge ett relativt magert resultat.
Boplatsen hade dock vid förundersökningen visat sig ovanligt
fyndrik. Analysen av benmaterialet från boplatsen
(RAÄ 327) skulle inriktas på boplatsens ekonomi i stort
och om möjligt de olika gårdarnas ekonomi och eventuella
sociala skillnader dem emellan. Vidare skulle den osteologiska
analysen kunna bidra till studierna av den rumsliga
indelningen av hus, gård och by (matförråd, slaktområden,
hantverksområden m m). Resultatet av analysen av djurbensmaterialet
skulle jämföras med resultatet från boplatsen
vid Vaxmyra. Tanken var att dessa kunde utgöra två
samtida byar, och att man här hade möjlighet att se sociala
och ekonomiska skillnader dem emellan.
Mängden fynd på boplatsen föreföll utifrån förundersökningsresultaten
vara ovanligt stor för denna typ av
fornlämning. Anläggningarnas spridningsbild i kombination
med undersökningsområdets bredd och längd gjorde
det sannolikt att nästan fullständiga gårdar skulle komma
att undersökas. Förutsättningar för tolkningar av den
rumsliga strukturen och ekonomin antogs vara goda. Detta
gällde såväl de enskilda gårdarna och husen som bebyggelsen
i sin helhet.
De enskilda husen skulle studeras som en fortsättning
på den grundforskning som utfördes under 1990-talet
(Göthberg 2000). Det ansågs angeläget om hus från sen folkvandringstid
och vendeltid påträffades, då särskilt de senare
undersökts på enbart ett fåtal platser i Mälarområdet.
Tyngdpunkten på hustolkningar skulle läggas på att försöka
förstå ekonomiska och sociala rumsindelningen av enskilda
hus (Göthberg 2000, Norr 1996, Sundkvist 1998).
Tolkningarna planerades att baseras på husens konstruktion,
ovan beskrivna fyndspridningsmetodik, samt naturvetenskapliga
analyser i form av främst makrofossilanalyser.
Hantverket som under förundersökningen kunde påvisas
genom fynd och en magnetometerkartering, kunde betecknas
som något utmärkande för boplatsen. Det fanns
antydningar om att smide bedrivits på två gårdar. Grundläggande
problemställningar var att datera denna verksamhet,
samt om och när den bedrevs på olika gårdar. Vidare
kunde det finnas goda möjligheter att med hjälp av fyndsimuleringar
studera tillverkningsytor och deponeringsytor
av hantverksavfall. Eventuell slagg efter järnhantering planerades
att analyseras av Eva Hjärtner-Holdar (UV-GAL) i
syfte att fastställa vilken eller vilka typer av järnhantering
som pågått på platsen. Vidare ansågs det angeläget att undersöka
huruvida man använt sig av bergmalm eller limonitmalm
(myr- och sjömalm). En annan intressant frågeställning
var malmens proveniens. Har man hanterat lokalt
framställt järn eller exempelvis Norrlandsjärn?
I anslutning till större boplatser har järnhantering
främst hittats i elitmiljöer som Gamla Uppsala, Valsgärde,
Helgö, Husby i Glanshammar etc. Därför kunde det bli
mycket intressant att utifrån hantverket och den övriga bebyggelsen
försöka tolka vilken social position järnåldersbefolkningen
i Kyrsta hade. Detta kunde blir intressant att
relatera till det möjligen elitindikerande smidet med gravarna
på gravfältet RAÄ 329 där en trolig kammargrav, vilken
sågs som en möjlig högstatusgrav, hade påträffats vid
förundersökningen.
I synnerhet de rika gravarna i regionen, som Valsgärdegravfältet,
Gamla Uppsala högar och Fullerögraven, visar
att samhället i området var tydligt statifierat under järnåldern.
Frågan är vilka sociala skillnader som fanns mellan
de troliga gårdarna vid Kyrsta och vilken social plats i samhället
bebyggelsen hade. Här fanns det ovanligt goda förutsättningar
för en jämförelsestudie, då en troligtvis samtida
bebyggelse och ett gravfält låg intill varandra.
ANTIKVARISK BAKGRUND 17