Ladda ned som PDF - SAU

smidesskållor i form, men i mikroskala är de homogena
och mer överensstämmande med slagger från reduktionsprocessen.
Ett prov från F323 är ett exempel på en sådan.
Denna har insmält bergartsmaterial samt en något glasig
ovansida. Troligtvis bör denna slagg trots utseendet tolkas
som tillhörande reduktionsprocessen. En viktig fråga för
tolkningen är vilken datering som platsen och järnframställningen
har. En av anläggningarna från vilken slagg har
undersökts är daterad till förromersk-romersk järnålder.
Tidig järnhantering i Uppland är hittills inte undersökt i
någon större omfattning och egentligen är det mycket osäkert
hur den gick till, vilka råvaror som användes, hur ugnskonstruktionerna
såg ut, hur processen fungerade och
vilken slagg som bildades. Den slagg som finns från denna
undersökning har ingen likhet med till exempel de stearinformade
slagger som är vanliga i flera andra regioner under
lång tid (i vissa fall nästan hela järnåldern). Däremot finns
liknande slagger från den betydligt äldre järnframställningen
i Lyckebo, Gamla Uppsala sn (Hjärthner-Holdar 1993).
Järnhanteringen där ägde sannolikt rum under yngre
bronsålder. Dessa slagger liknar slaggerna från Kyrsta såväl
morfologiskt som kemiskt. Mycket tyder på att samma
malmtyp har använts för järnframställningen på dessa
båda platser, trots den troligen stora tidsdifferensen. Sannolikt
finns det likheter även i processens genomförande,
även om det är alldeles för litet material som är undersökt
för att dra för långtgående slutsatser om detta. Dessa båda
platser skiljer sig dock från det närliggande, och med Kyrsta
mer samtida, Fullerö, Gamla Uppsala sn, där bergmalm
använts i framställningen (Kresten 1993). Trots att järnframställningen
i Kyrsta och Fullerö kan vara samtida, har
olika råvarutyper använts. Dessa båda malmtyper kräver
lite olika tillvägagångssätt för att få en fungerande process.
Det förefaller dock som om det tekniska kunnandet i området
har varit tillräckligt för att hantera sådana detaljer.
Inom E4-projektet genom Uppland har enstaka slagger
från järnframställning också påträffats i Tierps socken.
Dessa har dock studerats endast okulärt. I Södra Vallby
(Willim 2005) fanns bottenslagg från blästugn, med mera
fluten, stearinartad struktur än slaggerna från Kyrsta och
Lyckebo. Från Norra Vallby (Grandin och Hjärthner-Holdar
2002) fanns eventuellt flera processled representerade i
de fåtaliga slaggerna. Alla slagger kan sägas påträffade i sekundära
lägen förutom en slagg samt ett möjligt blästerskydd
från Södra Vallby som låg i en avfallsgrop daterad till
äldsta järnålder. För övrigt låg de fåtaliga slaggerna spridda
över hela området (N och S Vallby) där dateringarna spänner
från yngre bronsålder till medeltid (Seiler, muntligt
meddelande). Det arkeometallurgiska materialet som undersökts
från Kyrsta förefaller alltså endast innehålla rester
från järnframställning i blästugn, eller en inledande bearbetningsfas
av en slaggförande järnsmälta. Det finns inga
klara tecken på att ytterligare bearbetning och föremålssmide
ägt rum. Inte heller de metallprov som undersökts
visar tecken på fortsatt bearbetning. Kan det vara så att
platsen utnyttjats för järnframställning före huvudperioden
för bebyggelsen? Den nu genomförda undersökningen
har alltså bidragit med utökad kunskap om den uppländska
järnhanteringen. Det finns dock fortfarande många frågor
att besvara innan vi når upp till den kännedom som
finns i flera andra regioner.
Referenser
Grandin, L. & Hjärthner-Holdar, E. 2002. E4-projektet i
Uppland. Arkeometallurgiskt material från Norra Vallby.
RAÄ 231, Tierps sn, Uppland. Geoarkeologiskt Laboratorium,
Analysrapport 13- 2002. Uppsala.
Hjärthner-Holdar, E. 1993. Järnets och järnmetallurgins
introduktion i Sverige. Med bidrag av Peter Kresten och
Anders Lindahl. Aun 16, Uppsala.
Karlenby, L. 1993. Ett tvärsnitt genom Gamla Uppsala
socken. Arkeologiska undersökningar inför gång- och
cykelvägen genom Gamla Uppsala och Storvreta. –
Rapport UV 1993:3. Stockholm.
Kresten, P. 1993. Fullerö – Undersökning av malm och slagger.
I L. Karlenby: Ett tvärsnitt genom Gamla Uppsala
socken. Arkeologiska undersökningar inför gång- och
cykelvägen genom Gamla Uppsala och Storvreta. –
Rapport UV 1993:3 s. 37-44. Stockholm.
Larsson, L., Kresten, P. & Hjärthner-Holdar, E. 1998. Application
of experimental data in archaeometallurgy.
Examples from smelted siderite and magnetite ores.
Geoarchaeological Laboratory, Research Report R2-1998.
Uppsala.
Willim, A. 2005. Slaggfynd från Södra Vallby, Okulär klassificering,
RAÄ 232, Tierps sn, Uppland. Geoarkeologiskt
Laboratorium, Analysrapport 8-2005. Uppsala.
BILAGA 6 449