Ladda ned som PDF - SAU

Tabell 1. Obränt och bränt benmaterial från RAÄ 327. Antal fragment, vikt (g), fördelat på obränt (OB), svett (S) och bränt (B)
material samt fragmenteringsgrad (vikt/antal fragment).
Antal Vikt(g)
OB S B Totalt OB S B Totalt
Fragm.grad 2,3 1,1 0,4 2,1
Totalt 16688 505 1752 18945 38449,2 575,4 723,2 39747,8
METOD
Den osteologiska analysen av de obrända och brända
benen från RAÄ 327 omfattar flera moment:
• tvättning och grovsortering
• identifiering av art, benslag, bendel och sida
• bedömning av färg och förbränningsgrad för de brända
benen
• åldersbedömning och i viss mån könsbedömning
• dokumentation av sjukliga eller andra förändringar
• dokumentation av tafonomiska processer (påverkan av
människor, djur och natur på benen)
• kvantifiering enligt antal fragment (NISP), vikt (g),
MIND (minsta individantal) beräknat per anläggning
• registrering av materialet i en databas (Access och
Intrasis) samt skriftlig rapportering.
För identifiering har vi använt oss av referenssamlingar på
SAU, Statens Historiska Museum och Evolutionsbiologiskt
Museum i Uppsala.
Bedömningen av djurarternas ålder har baserats på de
olika benslagens utvecklingstadium, framför allt graden av
epifyssammanväxning och käkarnas tanduppsättning.
Uppgifterna om de olika åldersfaserna har tagits ur Silver
(1969) och Habermehl (1975).
För bedömningen av människobenen hänvisas till rapporterna
över Kyrstas skelettgravar (SAU rapport 2004:7
O) respektive brandgravar (SAU rapport 2005:9 O).
Vid kvantifieringen av benmaterialet har endast vikt
och antal fragment använts samt MIND beräknat per anläggning
(se tabell 2). Boplatsen har använts under en
mycket lång period och arternas förekomst blir starkt
underrepresenterad vid en beräkning av MIND på det totala
benmaterialet. Istället har MIND beräknats per anläggning
och därefter har antalet anläggningar där respektive
art påträffats kvantifierats. Denna alternativa beräkning
ligger troligtvis närmre det faktiska antalet djur än en traditionell
MIND-beräkning (Jonsson 2004:148f.).
För att undersöka förhållandet mellan matavfall och
primärt slaktavfall har en uppdelning av benelementen
gjorts i köttfattiga delar respektive köttrika delar av kroppen.
Det köttrika delarna innefattar ryggrad, revben, skulderpartiet,
framben, bäckenben och bakben och de köttfattiga
innefattar kraniet, underkäke, tänder, handrotsben,
fotrotsben, mellanhands- och mellanfotsben, falanger och
svanskotor.
TAFONOMI
De processer som drabbar en organism efter dess död
(d v s postmortala) brukar gemensamt kallas tafonomi. De
flesta av dessa verkar destruktivt på kroppens form och
ämnessammansättning (Lepiksaar 1988:21). Förändringarna
beror på människans, djurens och/eller naturens inverkan
på organismen. Spår efter människors hantering
syns på benen i form av bl a slakt- och snittspår, fragmenteringsgrad,
bearbetning eller tillverkning av föremål och
eldpåverkade ben (som även kan ha naturliga orsaker – ex.
skogsbrand). Även djur lämnar spår efter sig i benmaterialet.
Gnagmärken (främst från hundar) syns ofta på benen,
likaså mikroorganismers nedbrytande. Mekaniska och kemiska
processer syns ofta på benfragmenten där väder,
vind, nedtrampande av människor och djur, vattengenomströmning
och typ av sediment påverkar slutprodukten
(O´Connor 2000:20, tab 3.1; Bäckström 1996:16, fig 2).
Arkeologer och osteologer påverkar också slutresultatet
genom utgrävningsteknik vid upptagandet och genom efterhanteringen
av benen. Utgrävningsmetoden kan ha stor
betydelse för benmaterialets sammansättning och omfattning.
Det undersökta området i Kyrsta avbanades med
grävmaskin där ploglagret i åkermarken avlägsnades. Anläggningarna
undersöktes sedan med spade, hacka eller
skärslev. Vattensållning användes inte, däremot torrsållades
fyllningen till vissa anläggningar. Man får ha i åtanke att
små benfragment som ex fiskben och ben från små gnagare
troligtvis blir underrepresenterade när fyllningen inte
vattensållas.
RESULTAT
Benfragment påträffades i 503 anläggningar. 38 av dessa
anläggningar innehöll mer än 100 fragment/ anläggning
och 73 anläggningar innehöll mer än 100 g ben/anläggning.
Artfördelning
Husdjursarterna dominerar benmaterialet på Kyrsta (tabell
2 och figur 1–3). Den art som är mest frekvent är nöt, följt
av får och/eller get, tamsvin samt häst (räknat på antalet
fragment). Utöver dessa har vilda arter identifierats, däribland
gråsäl, bäver, björn, skogshare, groda och fisk
BILAGA 3 417