Ladda ned som PDF - SAU

I två prover, från lager 2 och 3, har det återfunnits obestämda
arter av familjen dykarbaggar (Dytiscidae). De skalbaggar
som återfinns i denna familj lever dock uteslutande
i vatten och indikerar således någon typ av vattenmiljö.
I provet från lager 2 återfanns dock en art från familjen Coelambus
impressopunctatus. Arten hittas i olika typer av vegetationsrika
grunda vattensamlingar och den förekommer
dessutom regelbundet i kustnära områden.
En stor grupp skalbaggar i proverna från anläggningen
A49309 är andra typer av vattenbaggar eller sådana som
lever i fuktiga miljöer eller vid vattensamlingar. I tabell 2
återfinns de i familjerna Hydrophiloidea, Spercheidae och
Hydraenidae. En mycket vanlig art är Helophorus brevipalpis,
som normalt lever i stillastående ansamlingar av vatten,
där den föredrar grunda, mer eller mindre öppna temporära
vattensamlingar med gräs i botten. Men den återfinns
även i andra miljöer, som i lugnare delar av vattendrag.
Dessa kan ha förekommit i anslutning till anläggningen
när den var vattenfylld och då kan de ha hamnat i vattnet
och drunknat eller hamnat i igenfyllnad av anläggningen
eller om brunnsväggar har kollapsat.
Men det fanns fler arter från släktet Helophorus även
om artbestämningarna bedöms som något osäkra. Helophorus
granularis återfinns i stillastående eller mer sällan
långsamt flytande vatten och huvudsakligen på platser med
lerig eller sandig botten, fast med rik vegetation längs vattenområdets
kanter. Den hittas även i temporära vattensamlingar.
Arten återfanns i provet från botten i den större
nedgrävningen (lager 3), vilket kan tyda på att detta är botten
av brunnen och relativt tidigt i användandet av anläggningen,
eftersom det bör ha erbjudit en botten med just
lera eller sand. Ett fynd är osäkert bestämt till två arter, Helophorus
minutus/griseus, vilka inte kunnat skiljas. Dock
har båda arterna samma levnadsmiljö och det ligger helt i
linje med de två som beskrivits ovan.
I provet i lager 2 hittades även två andra vattenlevande
arter, Ochtebius minimus och Limnebius truncatellus. Arten
Ochtebius minimus är även den knuten till vatten. Den
återfinns i alla typer av sötvatten, både stillastående och
strömt vatten, och den kan tillfälligtvis även återfinnas i
bräckt vatten. Den är också vanligt förekommande i vegetationen
i grunda vatten. Nästan identisk levnadsmiljö har
Limnebius truncatellus som även den återfinns i vegetationen,
som gräs, i den grundare delen och längs kanten av
strömt vatten. Men den är mer sällsynt i stillastående vattenmiljöer.
Om skalbaggar som lever i eller vid akvatiska miljöer är
den ena viktiga gruppen i proverna, så är den andra gruppen
skalbaggar kopplade till förmultnande växtmaterial
och dynga. Dyngbaggar av släktet Aphodius är en viktig
grupp skalbaggar i förhistoriska och historiska boplatsmaterial.
De är genom sin närvaro en viktig indikator på
betesdjur nära den provtagna anläggningen, även om det
förekommer undantag, eftersom de söker upp färsk dynga
för sin äggläggning. Det innebär att om de återfinns i brun-
nar eller vid en vattensamling är de indikatorer på att betesdjur,
exempelvis kor och hästar, har betat i anläggningens
närhet. Det finns tidigare fall där anläggningen verkar
ha haft en första funktion som brunn, men i ett senare
skede blivit utnyttjad som ett vattenhål för betesdjur. Det
kan också förklara den för en brunnsanläggning ibland
ganska väl tilltagna diametern i ytan. Exempel på tidigare
sådana fall kommer från Vaxmyra (RAÄ326) (Hellqvist,
under tryckning) och Lövstaholm (RAÄ 531) (Hellqvist,
inskickat).
Speciellt vid den utgrävda järnåldersboplatsen i Lövstaholm
fanns en mycket likartad anläggning (brunn A11632)
som bestod av två nedgrävningar. Med hjälp av insektsanalys
gick det att fastställa att anläggningen först var använd
som brunn och sedan fylldes igen, men eftersom det uppenbarligen
fortfarande fanns vatten på en stor yta bör den
ha utnyttjats som vattensamling för djur. Skalbaggar kopplade
till dynga, tillsammans med vattenbundna skalbaggar,
spelade där en central roll i tolkningen eftersom färsk
dynga bara kan ha kommit till platsen om djuren betat i
anläggningens absoluta närhet.
I brunnen A49309 i Kyrsta återfinns dyngbaggar både i
proven från lager 3, i den större nedgrävningen och i lager
2 som täcker hela nedgrävningen på en högre nivå. Ett fynd
var spår av en tordyvel, släktet Geotrupes, som visserligen
inte gick att artbestämma men alla arter i det släktet lever
på dynga. Dyngbaggen Aphodius erraticus lever först och
främst i häst- eller kospillning och föredrar en något skuggig
miljö. Aphodius granarius lever på all slags öppen betesmark,
där den hittas främst i hästspillning. Men bland de
olika arterna dyngbaggar lever vissa även i andra substrat
än i spillning och Aphodius granarius återfinns även i frömultnande
vegetabilier, kompost och även i as. Larven till
dyngbaggen Aphodius granarius hittar man i ko- och hästdynga.
Det förekommer en del andra arter i proverna som inte
är starka indikatorer på vatten eller dynga i samma omfattning
som de ovan nämnda, men som lever i närliggande
miljöer som ligger väl i linje med den allmänna bilden.
Från den mycket stora skalbaggsfamiljen kortvingar (Staphylinidae)
återfanns flera arter och många av dessa hittas i
fuktiga miljöer, ofta i kompost, förmultnande organiskt
material och/eller gödsel. Från lager 2, i mitten av hela anläggningen,
hittades kortvingen Philontus cognatus. Från
lager 4, i den mindre nedgrävningen, återfanns en kortvinge,
Lathrobium brunnipes. Den lever normalt inte direkt
i anslutning till akvatiska miljöer men är vanlig på fuktig
mark bland förmultnande organiskt material, kompost
och mossa. Kortvingarna Anotylus nitidulus och Platystethus
nodifrons lever båda i fuktiga miljöer, även nära vattendrag
och i kompost, svamp och även i dynga.
Arten Apion curtirostre lever på flera olika växter, speciellt
av släktet slideväxter (Rumex), men både växterna
och skalbaggen kan återfinnas i en rad olika miljöer som
passar in i bebyggelsen och aktiviteterna runt Kyrsta.
438 KYRSTA – BOPLATS