Ladda ned som PDF - SAU

KAMMAR FRÅN KYRSTA BOPLATS
Emma Sjöling*
Kammar från RAÄ 327
F6519 (A3357)
Ett obränt kamfragment av horn framkom i gropen A3357,
strax söder om ett impediment i norr. Fragmentet vägde
0,3 g och var 15,6 mm högt, 11,5 mm brett med en tjocklek
på 2,3 mm. Längs kanten finns två parallella linjer på ca
2 mm avstånd. Fragmentet kommer troligtvis från ena
svickeln från en kam i ett stycke.
Jämförelsematerial:
1. RAÄ 27, Lunda, Lovö sn, Up. A144 (kam i ett
stycke,M1,L2) dat: 400–450.
1. RAÄ 27, Lunda, Lovö sn, Up. A121 (kam i ett
stycke,M1.L3,C1) dat: 400–450 e Kr.
Datering:
yngre romersk järnålder
F6533 (A130655)
Fyndet utgörs av en tandskiva från mittskenan på en sammansatt
dubbelkam, d v s en kam med dubbla tandrader
sammanhållen med skenor. Kammen är obränd och tillverkad
av horn. Antydan till tänder finns på bägge sidor – den
obrända tandskivan har haft en grövre tandrad med plats
för ca 8 tänder samt en finare rad med plats för ca 16 tänder.
Skivan har ett nithål (ca 1 mm i diameter) samt ett rakt
tvärsnitt. Fragmentets vikt: 1,4 g, höjd: 18,1 mm, bredd:
22,1 mm och tjocklek: 3,4 mm.
Jämförelsematerial:
gravfältets kam F235 i skelettgrav A11807
Datering:
Eftersom ändskivorna saknas går det ej att typologisera
fragmentet enligt Broberg & Hasselmos typschema (1981).
Under 1000-talet dominerar den sammansatta enkelkammen
(ibland med kamfodral) men även enstaka dubbelkammar
förekommer och blir fr o m 1100-talet mycket
vanliga. Under 1200-talet ersätts enkelkammen av den
sammansatta dubbelkammen med en fin och en grov tandrad.
Starkt profilerade stödskenor blir nu vanliga (Medeltidens
ABC).
Kammen har därmed daterats till vikingatid/medeltid.
*SAU
Kammen F1437 från A43978
Bilaga 4
Metod, referenser
Vid analysarbetet av kamfragmenten har en morfologisk
metod använts. Med utgångspunkt av form- och dekorelement
har en jämförelse gjorts med liknande kammar. Siffran
1 före referenskammen betyder att den har de formoch
dekorelement som den analyserade kammen och är
mest lik. Siffran 2 före referenskammen betyder att den innehåller
de mest relevanta elementen men skiljer sig från
den analyserade kammen i andra element.
Följande referenser har använts:
Bo Petrés metod från RAÄ27, Lunda, Lovö sn, Up.
(1984a:70ff) vid form- och dekoranalys.
Åsa Lundströms (1991) C-uppsats om 101 kammar från
romersk järnålder samt hennes metod för en kronologisk
indelning av dessa utifrån tidsberoende typologiska element.
Dateringarna utgår från fyndkombinationer med
andra daterande fynd. Lundström har i sin tur utgått från
kamtypologier utarbetade av bl a Sigrid Thomas och hennes
undersökning av germanska kammar i Nordeuropa
(1960), Oscar Almgren och Birger Nermans gotlandsundersökningar:
Die Ältere Eizenzeit Gotlands (1914: Taf.16
och 1923), Berta Stjernquists analys från Vä i Skåne (1951)
samt Per Olins C-uppsats om öländska kammar i romersk
och germansk tid (1987: 22ff).
Vid undersökningen av grop A43978 påträffades en
kam, F1437. Kammen är obränd och tillverkad av horn.
Vid upptagandet bestod greppdelen av två fragment och
samtliga tänder hade lossnat. Kammen väger 14,8 g, är 66
cm bred, 44 cm hög och 7 mm tjock vid greppdelens överkant.
Kammen har analyserats utifrån form- och orneringselement
efter Petrés (1984a) samt Lundströms
(1991:16) metod och är en s k kam i ett stycke, även kallad
enskiktad kam. Rygglinjen är cirkelsegmentformad (Petré:
R1; Lundström: R6) och kammen har ett kilformigt
tvärsnitt (Petré: M1; Lundström: Ts3). Greppdelens dekor
består av en enkel kantföljande linje (Petré: L1; Lundström:
L11), två parallella linjer på dess rygg (Lundström: Ry)
samt en ristad bård på dess nedre del. Bården består av två
på varandra liggande linjer med ca 10 mm mellanrum och
mellan dessa har geometriska fält i form av 5 rutor med
kryss i ristats in (Lundström L14, Ge). Likadan dekor finns
på kammens båda sidor.
430 KYRSTA – BOPLATS