Ladda ned som PDF - SAU

tiet har finare magring. Understa delen, ca 0,10–0,15 m,
odekorerad, för övrigt dekorerad med femtandad kam från
mynningsläppen/kanten och nedåt. Kärltypen har 14C-daterats
till senneolitikum-äldre bronsålder, period I, ca
2200–1500 f Kr. Denna datering har har gjort på innehåll
från kärlet (Ua-24519). Innehållet har analyserat och visade
sig bestå av rester från mejeriprodukter (bilaga 7). Detta
stödjer tolkningen att anläggningen fungerat som förvaringsgrop
med kylande funktion. Dessutom kyls innehållet
i kärlet utomordentligt bra genom den porösa leran i godset.
Kärlet har konserverats av konservator Eva Christensson,
RAÄ (bilaga 12).
Grophus
I Grophus 2 hittades asbestmagrad keramik (F198 och
201). Det rör sig om totalt 7 skärvor med en sammanlagd
vikt på 14,4 g. Asbestkeramik förekommer framför allt i de
norra delarna av Sverige och har förknippats med
bronsgjutning, där dess höga värmetålighet har kommit till
nytta. Under järnåldern finns asbestkärl som tolkats vara
små järnreduceringsugnar (Stilborg 2002b:20, och där anförd
litteratur). Asbestkeramik daterad till brons- och järnålder
har påträffats på fem olika platser runt Mälaren
(Egebäck 2005:62). Grophus 2 har 14 C-daterats till yngre
förromersk järnålder/äldre romersk järnålder (Ua-22941)
och ligger i den del av UO som tolkats som hantverksområde.
I Grophus 3, daterat till förromersk/äldre romersk järnålder
(Ua-22898), återfanns totalt 110 fragment (F317-
318, F320-321, F327-328, F333, 338 och F341) varav 6 var
delar av mynning, en skuldra, 4 bottendelar. För övrigt går
det inte att med säkerhet identifiera skärvorna. F320 är en
mynningsbit med rundad mynningsläpp. Form och utseende
på skärvan överensstämmer väl med grophusets datering
(Lindahl m fl 2002).
25 keramikfragment framkom i Grophus 4, F554-560,
F563 och F572-574. F560 var en mynningsbit med rundad
kant från ett silkärl, som normalt dateras till yngre bronsålder-förromersk
järnålder. Grophus 4 har 14 C-daterats
utifrån ett makrofossil till romersk järnålder (Ua-22644).
Silkärlens funktion har omtolkats under de senaste åren
och numera anses det vara en behållare för glödande träkol
(Lindahl m fl 2002:141). F555 var en bottendel. Övriga
skärvor gick ej att identifiera.
5 keramikfragment framkom i Grophus 5, F701-702.
F701 bestod av en skärva vars yta var strierad/avstruken
med eventuell streckdekor både på utsidan och på insidan.
Denna typ av dekor kan dateras till yngre järnålder
(Rostoványi v. muntligt). För övrigt var fragmenten spjälkade
och gick ej att identifiera. Grophuset har daterats till
yngre förromersk/äldre romersk järnålder (Ua-22928).
2 keramikfragment framkom i Grophus 6, F719-720.
En av skärvorna, F719, har strierad/avstruken eventuell
streckad dekor både på utsidan och på insidan, och skulle
kunna dateras till yngre järnålder (se ovan). Ytan på det
andra fragmentet, F720, är kraftigt vittrad. Grophuset har
daterats till äldre förromersk järnålder (Ua-22929).
Ugnar
I ugen A12704 framkom 5 keramikfragment, F287, vars
gods är glättat. Ugnen har två dateringar till förromersk
/äldre romersk järnålder (Ua-22640 och Ua-22896).
I ugnen A28543 påträffades 9 fragment, F601 och F608-
609. En av skärvorna, F609, är en plan inåtböjd mynningsbit
med glättad yta. De övriga fragmenten, F601 och F608,
har också glättad yta men är för övrigt spjälkade och mycket
fragmentariska. Ugnen är daterad till yngre förromersk/äldre
romersk järnålder (Ua-22925).
I ugn A28583 framkom 4 keramikfragment, F614-615
och F622. Godsets yta är i samtliga fall glättat. F622 är en
bottenbit. Ugnen har daterats till yngre förromersk/äldre
romersk järnålder (Ua-22926).
I ugnen A116809 framkom 21 fragment, F1957, som
var mycket fragmentariska och spjälkade. Eventuellt kan
det vara frågan om delar av botten av ett kärl. Ugnen har
daterats till romersk järnålder (Ua-22929).
I ugnen A118771 framkom 48 keramikfragment, F196-
1305. 4 var mynningsbitar, en var bottendel och resten oidentifierade.
Alla mynningsbitarna har rundad kant och
två är inåtböjda, F1303, en utåtböjd, F1297, en rak, F1298,
och två, F1302, går ej att bestämma. Alla fragmentens yta är
glättade förutom F1302 och F1305 vars yta ej går att identifiera.
Godsets karaktär utifrån F1297 tycks stämma överens
med anläggningens datering. Ugnen har daterats till
yngre förromersk/äldre romersk järnålder (Ua-22940).
Hus och stolphål
13 av husen innehöll keramik, Hus 4, 6, 7, 8, 14, 18, 19, 20,
25, 26, 31, 36 och 40. De flesta av keramikfragmenten var
mycket små och gick inte att identifiera (fig 157). Några av
dem kan dock vara värda att nämna.
Ett litet keramikfragment, F153, hittades i ett av stolphålen,
A11160, i Hus 18 som daterats till äldre bronsålder
(Ua-21889).Godset tycks vara glättat med reducerad bränning,
för övrigt oidentifierbart.
Ett av de daterade stolphålen, A29406, i Hus 36 innehöll
keramik. Fragmentet, F681, är tyvärr både spjälkat och
mycket fragmentariskt. Huset har daterats till äldre förromersk
järnålder (Ua-22927).
Hus 4, som daterades till förromersk järnålder (Ua-
21671), innehöll F1504 (fig 131, R8) vilket påträffades i
stolphålet A9704. Skärvan är dekorerad och påminner till
formen om ett fat (se ovan).
F6562 påträffades i stolphålet A21974 i Hus 31 som daterats
till vikingatid/medeltid (Ua-21682) (se ovan).
Sammanfattning
Gods, dekor och kärlformer från senneolitikum-yngre
järnålder har kunnat identifieras på den undersökta delen
av boplatsen RAÄ 327. Dateringsmässigt ligger tyngdpunk-
UNDERSÖKNINGSRESULTAT 167