You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Insekter från Kyrsta<br />
Analys av makrofossila insektslämningar<br />
i anläggningar från Kyrsta<br />
Magnus Hellqvist*<br />
Vid utgrävningen av boplatsen Kyrsta (RAÄ 327), Ärentuna<br />
sn, Uppland, togs jordprover för insektsanalys från ett<br />
antal anläggningar (tabell 1) tolkade <strong>som</strong> brunnar. Syftet<br />
med denna undersökning var att se hur anläggningen hade<br />
utnyttjats, att tolka boplatsens närmiljö och att eventuellt<br />
se indikationer på det omgivande landskapets miljö.<br />
Sediment och<br />
bevarandeförhållanden<br />
Landskapets morfologi runt Kyrsta är framför allt präglat<br />
av de geologiska processer <strong>som</strong> har pågått under deglaciationen<br />
av den senaste inlandsisen (Weichsel) och den postglaciala<br />
tiden fram till nutid (Holocen, de senaste 10 000<br />
åren). Landskapets karaktär är slättområden, lägre höjdområden<br />
och berg i dagen. De jordarter <strong>som</strong> framkommer<br />
i markytan domineras i sänkor och på de lågtliggande slätterna<br />
av finsediment i form av glacial och postglacial lera.<br />
Moränen återfinns i ytan på höjdområdena och moränmäktigheterna<br />
har på vissa platser i Kyrstaområdet uppmäts<br />
till 11-12 m. Kalkhalten i morän och lera varierar<br />
också i området, men det verkar vara något högre kalkhalt<br />
i den glacial leran (Persson 1982).<br />
Sedimentens utbredning avslöjar något om områdets<br />
geologiska utveckling och därmed förutsättningar för tidig<br />
bebyggelse. Jordarterna <strong>som</strong> bygger upp stora områden i<br />
Uppland domineras av leror i ofta större eller mindre slättområden<br />
och ibland till ansenligt djup. Men då man kommer<br />
längre norrut i Uppland och exempelvis områdena<br />
runt Kyrsta blir landskapet mindre präglat av stora slättområden<br />
och man får en större variation i topografin. Såväl<br />
den glaciala <strong>som</strong> den postglaciala leran varierar i lerhalt och<br />
betecknas från mellanlera till styv lera (Persson 1982).<br />
Om det har avsatts någon typ av biologiska lämningar,<br />
vilka bäddats in i leriga sediment, hjälper leran ofta till att<br />
skapa en god bevarandemiljö genom sin täthet. En högre<br />
lerhalt, vilket ger en styvare lera, innebär dessutom ofta<br />
bättre chanser till goda bevarandeförhållanden. Leran kan<br />
också hålla en hög fukthalt och det kan ha en positiv inverkan<br />
på olika typer av biologiska lämningar <strong>som</strong> insekter.<br />
Det uppländska landskapet är också präglat av landhöjningen<br />
och dess effekter och fortfarande stiger områdena<br />
runt Kyrsta med ca 4,9 mm/år. Men i områdena runt Kyr-<br />
*Högskolan Dalarna, Naturgeografi, Campus Lugnet, 791 88 Falun<br />
Bilaga 5<br />
sta finns det lite avsättningar <strong>som</strong> vittnar om sediment formade<br />
genom landhöjningsprocesser i exempelvis svallsediment<br />
<strong>som</strong> klapper, svallsand och svallgrus. Däremot finns<br />
ett större slättområde söder om utgrävningarna i Kyrsta,<br />
idag åkermark, <strong>som</strong> byggs upp av postglacial lera <strong>som</strong> avsatts<br />
i samband med landhöjningen. Området, precis <strong>som</strong><br />
övriga Uppland, hade länge en kustnära placering, <strong>som</strong><br />
med tiden övergick i en allt mer isolerad havsvik. Denna<br />
blev genom isoleringen, <strong>som</strong> orsakades av landhöjningen,<br />
slutligen en sötvattensmiljö innan platsen helt blev landområde.<br />
Dessa olika stadier av vattenmiljöer – den marina<br />
miljön, havsviken och slutligen isolerade sötvattensamlingar<br />
– kan sätta sin prägel på de växter och djur <strong>som</strong> funnits<br />
runt boplatsen och i naturmiljön. Detta kan även<br />
återspeglas i de prover <strong>som</strong> analyseras med avseende på<br />
fynd av djur och växter, bl a vilka arter av insekter <strong>som</strong><br />
återfinns på en boplats.<br />
I proverna från Kyrsta var det i de flesta undersökta anläggningarna<br />
(se tabell 1) få eller inga fynd av insekter och<br />
makrofossila frön. Orsaken till detta kan diskuteras, men<br />
naturligtvis spelar användningstiden av exempelvis brunnen<br />
stor roll och hur man har fyllt igen denna eller hur den<br />
har kollapsat efter användningstiden. Den korta tiden <strong>som</strong><br />
brunnarna har utnyttjats kan ha att göra med dålig tillrinning<br />
av grundvatten i brunnen eller dålig kvalitet på vattnet,<br />
eller en kombination av båda faktorerna.<br />
I tabell 1 ser man även att i flera anläggningar där det<br />
förekommer makrofossila insektsdelar, så är det sparsamt<br />
med antalet fragment av dessa, d v s det blir därmed få<br />
antal individer och arter av insekter (se diskussion <strong>ned</strong>an).<br />
Att tolka ett miljöhistoriskt material baserat på få arter i<br />
anläggningar innebär alltid vissa risker, efter<strong>som</strong> flera arter<br />
stärker tolkningen av ett fyndsammanhang. Detta är en felkälla<br />
<strong>som</strong> man måste ta hänsyn till i tolkningen. Däremot<br />
kan en detaljerad anläggningsbeskrivning och tolkning i<br />
fält hjälpa till att stärka förståelsen i detta sammanhang.<br />
Även formen på anläggningen kan ge information om<br />
vilken typ av anläggning det rör sig om. De analyserade<br />
brunnarna från Kyrsta (A1353, A11580, A11808, A42011,<br />
A43821, A49309, A114930) har i de flesta fall uppvisat den<br />
karaktäristiska trattform <strong>som</strong> är typisk för brunnsanläggningar,<br />
d v s med en vidare överyta <strong>som</strong> avsmalnar <strong>ned</strong>åt.<br />
Men i flera fall är brunnarnas form inte en utpräglad trattform<br />
och i anläggningarna A11808, A42011 och A114930<br />
är anläggningen mer lika en <strong>ned</strong>grävningen i form av en<br />
grop.<br />
432 KYRSTA – BOPLATS
Change language