Ladda ned som PDF - SAU

Resultatet av analysen av mat- och slaktavfall, d v s avfall
från köttrika respektive köttfattiga partier av djurkropparna,
visar att 45,8 % av benfragmenten kommer från
köttrikt material . Ett djurskelett består av ca 36-41 % köttrika
ben, vilket visar att Kyrstamaterialet har en viss övervikt
av matavfall. Däremot har kokgropar, kulturlager,
skärvstenspackningar och Grophus 1 i norra delen en övervikt
av köttfattiga ben. De andra grophusen har istället en
liten övervikt av köttrika ben, likaså brunnarna, härdarna,
gropsystemen och stolphålen.
Ser man till artfördelningen inom varje anläggningstyp
visar det sig att några anläggningar skiljer sig något från det
genomsnittliga innehållet. I kokgroparna och grophusen
(exkl Grophus 1) är får/get den mest frekvent förekommande
arten och i ugnarna finns flest ben av häst och
får/get. Som nämnts ovan dominerar häst i de medeltida
lagren i öster.
I hantverksområdets brunnar finns många fler arter representerade
än i övriga brunnar. Detta kan vara en effekt
av utgrävningsmetoden. Brunnen i det externa området i
väster undersöktes till stor del med hjälp av grävmaskin,
vilket medför att små fragment och små arter blir underrepresenterade.
På boplatsen framkom människoben i ett tiotal anläggningar.
Utöver en brandgrav (A109724) identifierades 21
människoben i 7 anläggningar – två brunnar, en grop, ett
grophus, ett gropsystem och två skärvstenspackningar. Alla
fragment var obrända förutom ett. Inom ett 15 m stor yta
i hantverksområdet påträffades de flesta av de obrända
människobenen. Ben från ett spädbarn hittades i ett gropsystem.
Kraniefragment, en tand och ett kotfragment hittades
i en brunn och ett grophus strax öster om gropsystemet.
I skärvstenspackningarna i det extensivt nyttjade området
i väster påträffades också skalltak från människa.
REFERENSER
Bäckström, Y. 1996. Tafonomiska processer. Exemplet Fågelbacken,
Hubbo sn, Västmanland. C-uppsats, Institutionen
för arkeologi, Uppsala universitet, Uppsala.
- 2005. Osteologisk analys. Boplats- och gravmaterial. Vaxmyra,
Raä 325 och 326, Ärentuna sn, Uppland. I: S.
Eklund. Vaxmyra två boplatser vid en bäck. Välbevarade
huslämningar och ett gravområde från äldre järnålder.
SAU Skrifter 8. Uppsala 2005.
Habermehl, K-H. 1975. Die Altersbestimmung bei Hausund
Labortieren. Verlag Paul Parey. Berlin.
Ingvarsson-Sundström, A. 2005. Osteologisk analys. Boplatsmaterial.
Trekanten, Raä 602, Björkgården Raä 601,
Fullerö 21:58, 23:28, Gamla Uppsala sn, Uppland. SAU
Rapport 2005:12 O. I: Onsten-Molander, A. & Wikborg,
J. 2006. Trekanten och Björkgården. Boplatslämningar
från brons- och järnålder vid Fullerö. Undersökningar
för E4. RAÄ 601 & 602, Gamla Uppsala socken, Uppland.
SAU.
Jonsson, L. 2004. Animalosteologi. Analys av ben från tama
och vilda ryggradsdjur från den förhistoriska boplatsen
skämstaa, RAÄ 342 i Tierps socken, Uppland. I:
Frölund, P., Larsson, L-I. Skämsta. Bosättningar och gravar
i norra Upplan d. Riksantikvarieämbetet UV Uppsala
Rapport 1997:67, Uppsala. s. 143–174.
Lepiksaar, J. 1988. Om den tafonomiska förlustens betydelse
vid kvantitativ analys av antropogena tanatocoenoser.
I: Iregren, E. & Liljeqvist, R. (red.) Faunahistoriska
studier tillägnade Johannes Lepiksaar. University of
Lund. Inst. of Archaeology Report Series 33. s. 21–35.
O´Connor, T. 2000. The archaeology of animal bones.
Stroud.
Sigvallius, B. 1988. Husdjur på förhistoriska boplatser – en
utvärdering av osteologiska undersökningar. I: Gotländskt
arkiv. s. 39–45.
Silver, I. A. 1969. The Ageing of Domesticated animals. I:
Science in Archaeology, 2 nd edition. D. Brothwell & E.
Higgs (red.). London.
Wahl, von J. 1982. Abhandlungen. Leichenbranduntersuchungen.
Ein Überblick über die Bearbeitungs- und
Aussagemöglichkeiten von Brandgräbern. I: Praehistorische
Zeitschrift 57/1. Band 1982. Berlin, New York. s.
2–125.
BILAGA 3 429