Ladda ned som PDF - SAU

Fettsyror i jorden kan härröra direkt från vegetationen (Amblés et al. 1994). Alternativt kan de
skapas vid oxidation av ett flertal andra föreningar, såsom n -alkaner och alkanoler (Moucawi
et al 1981). Men det troligaste ursprunget för fettsyror i jorden är oxidation av lipider i växter
från vegetationen (van Bergen et al 1998). I gräsväxter är C26 och C28 dom dominerande
långkedjiga fettsyrorna (Walton 1990). I figur 13 visas fördelningen av de vanligaste jämna
långkedjiga fettsyrorna. C26 och C28 är båda dominerande i de flesta prover med C28 som
vanligtvis den största. I 2 prover är istället C24 högst (prov 115932 och 115962) samt näst
högst i 2 stycken prover (115965 och 115959). Dessa prover är desamma som, tillsammans
med referensproverna, vid jämförelsen med jordprover från andra områden visade sig vara
kraftigt nedbrutna (se figur 9). Om de långkedjiga fettsyrorna från Kyrsta jämförs med
jordprover från Vendel så skiljer dom sig åt. Idag växer det gräs även på det provtagna
området i Vendel men det är troligt att området varit trädbevuxet tidigare. Förvisso är
jordmånen i sig annorlunda då Vendelproverna kommer från en rullstensås och innehåller
grövre fraktioner såsom sand. Skillnaden ligger i att C24 är den dominerande långkedjiga
fettsyran i Vendelproverna.
Slutsatser från lipidanalysen
Från lipidanalysen avspeglas inga tydliga skillnader som skulle kunna förklaras som beroende
på olika växtlighet innanför respektive utanför hägnaden och palissaden. Istället uppvisar
alkanolerna och n-alkanerna ett område med en homogen växtlighet. Den växtlighet som
avspeglas är kärlväxter och då främst gräsväxter och det är alltså spår av ett öppet landskap
som vi ser i lipidanalysen. De skillnader som finns är främst hos fettsyrorna där den
långkedjiga fraktionen är annorlunda för fyra prover. Dessa fyra prover är dock de som gått
längst i nedbrytningsstadiet och uppvisar inte heller några rumsliga likheter och resultaten
måste betraktas som tveksamma eftersom de troligen beror på mikroorganismer eller annan
nedbrytning.
SAMMANFATTANDE DISKUSSION
Tre olika geokemiska analysmetoder (elementanalys, lipidanalys och fosfatanalys) har
kombinerats för att komplimentera resultaten från den arkeologiska undersökningen av
boplatsen i Kyrsta. Syftet är att identifiera olika aktiviteter och aktivitetsområden. Boplatsen
låg på en plats som under historisk tid fram till idag har varit åkermark och har alltså plöjts
årligen. Det avlägsnade ploglagret har varit upp till ca en halvmeter djupt. Det
kulturpåverkade lagret är bevarat i områden där det inte plogats riktigt lika djupt. Lagret där
proverna togs är kulturpåverkat men har inte varit en markyta som man verkat direkt på. Den
mänskliga påverkan på lagret har istället uppstått dels genom fysiskt packade och nedtryckta
föremål, dels genom sippring och lakning i samband med spill och regn. Det innebär att lagret
inte går att koppla till en specifik tidsperiod. På övriga delar av boplatsen där det inte funnits
något kulturpåverkat lager ligger den glaciala leran direkt under ploglagret. Referensproverna
som är tagna i den underliggande glaciala leran skiljer sig åt från övriga prover i alla
analysmetoder.
Husen i det undersökta området har en datering från äldre bronsålder till
vikingatid/tidigmedeltid. Husen från de olika tidsperioderna ligger tätt över hela ytan men
vissa uppdelningar kan ses. T.ex. så ligger de sena husen närmare den historiska bytomten. På
den del av boplatsen där det kulturpåverkade lagret påträffades är husen främst daterade till
förromersk järnålder - yngre romersk järnålder. Det kulturpåverkade lagret täcker ett område
som utifrån anläggningarna kan delas in i tre delområden (se figur 2). Delområde 2 används
som referensområde p.g.a. att det finns få anläggningar i området. Delområdets
sammansättning bör därmed återspegla lagrets sammansättning med lite mänsklig påverkan.
Delområde 2 är dock intressant sett till hela boplatsen och man kan fundera över varför det är
480 KYRSTA – BOPLATS