Ladda ned som PDF - SAU

halten av olika metaller i marken. Anrikningarna är inte bara beroende av vad som avsatts
utan påverkas även bl.a. av markens pH, markens beskaffenhet (kornstorlek m.m.) och
växtlighet. Flera geokemiska arkeologiska arbeten har koncenterat sig på att undersöka vilka
ämnen som ackumuleras vid mänsklig aktivitet (t.ex. Bintliff et al. 1990; Cook & Heizer
1965; Davies et al. 1988; Entwistle 2000; Konrad et al. 1983; Linderholm & Lundberg 1994).
De olika undersökningarna har delvis kommit fram till olika ämnen beroende på vilka ämnen
som undersökts och vilken typ av plats som undersökts men de vanligast förekommande
ämnena är kalcium (Ca), koppar (Cu), kalium (K), mangan (Mn), bly (Pb) och zink (Zn).
Metoden har även applicerats på arkeologiskt material för att studera rumsliga skillnader för
att tolka vilken aktivitet som avsatt materialet och få en bättre bild av ytans utnyttjande
(Isaksson et al. 2000; Middleton & Price 1996; Parnell & Terry 2002). Förekomsten av ett
visst ämne är dock aldrig ett bevis för en specifik aktivitet. Däremot kan rumsliga skillnader i
anrikningar förklaras utifrån det mest troliga avsatta materialet. Det kan inte nog poängteras
att alla ämnen som valts ut till analys i den här studien förekommer naturligt i marken och att
det är statistiskt signifikanta avvikelser som är intressanta att söka.
Prover tagna i ett identifierat kulturpåverkatlager under ett ploglager har inte analyserats
tidigare. Vid tidigare arbeten har proverna istället insamlats från ackumulerade kulturlager
eller med hjälp av sticksond. De element som valdes ut till analys var Pb, Ca, Cu, järn (Fe),
magnesium (Mg), Mn och Zn. Studien koncentrerar sig främst på element som anrikas vid
metallhantering. Järn är ett självklart element i den här studien och används för att spåra
järnhantverk. Koppar har valts för att spåra kopparhantverk eller hantverk med
kopparlegeringar. Även förhöjda bly och zinkhalter kan uppstå vid metallhantverk. De ämnen
som valts ut för att spåra metallhantverk i den här studien kan anrikas även vid andra
aktiviteter. I den här studien undersöks större skillnader och alla ämnen kombineras i den
statistiska beräkningen. Utöver ämnen som kan indikera metallhantverk studeras Ca, Mg och
Mn. K och Mg finns i ansenlig mängd i träaska och anrikningar av dessa element har använts
för att lokalisera områden där man eldat (t.ex. middleton & Price 1996). För att det ska vara
möjligt krävs att proverna antingen är tagna i nära anslutning till härden eller att askan inte
kunnat spridas av vinden utan begränsats av ett rum. Mg är ett för växter livsnödvändigt
mikronäringsämne som ingår i växternas klorofyll. Därmed finns en koppling mellan
magnesium och dynga, och långvarigt utnyttjande av ett område som stall eller gödselhög bör
ge förhöjda Mg värden. Mn fungerar som väsentligt spårelement i levande organismer. Mest
känd är dess roll i fotosyntesen då det är nödvändigt för de gröna växternas klorofyllbildning.
Ca är ett livsnödvändigt ämne för växter, djur och människor. Ben tänder och molluskskal är
rika på Ca. Cu finns normalt i både växt- djurorganismer men dess fysiologiska funktion är i
många fall ej helt känd. Cu har använts såväl till att spåra skaldjur och insekter i skelett som
att identifiera avföringsavlagringar och att spåra kopparhantverk (e.g. sundlin et al 1981,
Isaksson et al 2000).
Metod
I väntan på analys förvarades proverna i frys, ca -15°C. Innan analys torkades sedan proverna
två dygn i 55°C. För att få en finare kornstorlek mortlades och sållades jorden i 1 mm såll. 0,5
g av varje prov vägdes upp för extraktion. Upplösningen av proverna utfördes med
mikrovågsugn NAMN. Till varje prov tillsattes 12 ml kungsvatten. Proverna fick först reagera
i 10 min innan de placerades i mikrovågsugnen. I mikrovågsugnen ökade temperaturen
gradvis under 20 min upp till 175°C som bibehölls i 10 min innan temperaturen sänktes. När
provet svalnat filtrerades vätskan genom ett glasfiberfilter. Elementanalysen utfördes med en
Z-5000 Polarized Zeeman Atomic Absorption Spectrophotometer. Koncentrationerna av Pb,
Ca, Cu, Fe, Mg, Mn och Zn uppmättes och redogörs i miljondelar (ppm, parts per million).
BILAGA 8 469