Ladda ned som PDF - SAU

Hus 6
OBJEKT: Treskeppigt hus som framkom i lera. 29 m ö h. SSO-NNV.
YTTRE FORM: Konvex
Längd: >18,70 m
Bredd: ca 8,00 m
VÄGG: Väggstolparna välbevarade i västra delen. I den östra väggen återfanns endast spridda stolpar.
Husets södra gavel var rundad, medan den norra var rak.
TAK: Stolphål efter 10 x 2 parställda mittstolpar.
Bockbredd: 2,85–3,57 m
Bockavstånd: 1,0–2,25 m
STOLPHÅLSMÅTT: Diameter: 0,26–0,71 m
Djup: 0,04–0,25 m
FYND: Bränd lera, lerklining, löpare samt brända och obrända ben (se fyndlista).
ANALYSER:
DATERING:
14 C: Ua-21674
Makrofossilanalys
Vedartanalys
14 C: Förromersk järnålder, 2115±30 BP, 350-40 BC (Kal 2σ).
Typologi: jfr Hus I, Åshusby, förromersk järnålder (Dunér & Mutikainen 1998); Hus i
Nibble, Ösmo sn, Södermanland, förromersk-äldre romersk järnålder (Reisborg 1994);
Hus I, Norslunda, RAÄ 137, Norssunda sn, Uppland, förromersk järnålder (Göthberg m fl
1995:221); Hus 3, Vaxmyra, RAÄ 325, Ärentuna sn, Uppland, förromersk järnålder (Eklund
2005:32 f).
BESKRIVNING: Huset låg på jämn mark i den södra delen av den centrala delen av undersökningsområdet.
Huset var beläget i kulturlager A51088 som var 0,04–0,10 m tjockt. Mittstolparna var i profil
skålformade och oregelbundna. Några av stolphålen var stenskodda och några hade synliga
stolpmärken. Fyllningen bestod av svartbrun-brunsvart humös lera.
Vissa av spannen var mycket korta och stolpplaceringen på sina håll oregelbunden, vilket
kan vara ett tecken på att huset byggts om. De många stolphålen i husets södra gavel tyder
också på det. Ingen färgskillnad på fyllningen mellan stolphålen syntes. Den stora mängden
bränd lera och kol som påträffades i stolphålen kan vara ett tecken på att huset brunnit.
En härd, A14626, som var placerad i husets mittaxel har hört till huset. Härdens placering
talar för att bostadsdelen funnits i husets södra parti. Några konkreta spår efter ingångar
kunde inte iakttas, även om ett extra långt spann i husets mitt eventuellt skulle kunna tolkas
som ett ingångsrum. Tolkningen av husets norra parti komplicerades av att det korsades
av två hus och delvis överlagrades av två större anläggningar, A13556 och A13531. Även
i öster påträffades större anläggningar.
På typologiska grunder kan Hus 6 dateras till sen förromersk eller äldre romersk järnålder.
Hus från dessa tidsperioder kännetecknas av en balanserad takkonstruktion, vilket innebär
att mittskeppet utgör hälften av husets bredd. Detta överensstämmer väl med proportionerna
hos Hus 6. Även de korta spannen, den rundade gavelkonstruktionen och husets
längd talar för en sådan datering.
62 KYRSTA – BOPLATS