You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Omkring 200 m NV om föregående område gjordes boplatsindikationer<br />
(lokal 39B) inom ett 550 x 300 m stort<br />
område beläget i åkermark kring några mindre impediment.<br />
Ytan mellan de båda områdena låg i vall vid inventeringstillfället,<br />
varför inga indikationer kunde iakttas. Det<br />
antogs dock att även denna sannolikt hyste förhistoriska<br />
boplatslämningar (Aspeborg m fl 1995:17f).<br />
Förundersökning<br />
Då de vid utredningen påträffade boplatslämningarna<br />
skulle avgränsas vid en förundersökning hösten 1995 upptäcktes<br />
ett överplöjt gravfält söder om boplatslämningarna.<br />
Förundersökningen av RAÄ 327 och RAÄ 329 utfördes av<br />
Riksantikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska undersökningar,<br />
UV-Uppsala (Fagerlund 1996). Förundersökning<strong>som</strong>rådets<br />
bredd uppgick till 100 m.<br />
Genom en planerad omläggning av den korsande väg<br />
699 samt anläggandet av en bruksväg på den planerade<br />
E4:ans västra del kom även områden väster respektive öster<br />
om den nya E4:an att beröras av vägföretaget. Endast en<br />
mindre del av dessa ytor hade varit föremål för den tidigare<br />
förundersökningen. Resultaten från denna antydde att<br />
boplatslämningarna inom E4:a-området tunnade ut mot<br />
NV, men vad gäller området söder om väg 699 på den planerade<br />
E4:ans västra sida samt områdena öster om E4:ans<br />
sträckning förelåg ingen kunskap, då inga schaktningar företagits<br />
här vid 1995 års förundersökning. De förhistoriska<br />
boplatslämningarna antogs fortsätta in i detta område. Då<br />
de östra delarna tangerade den medeltida bytomten var det<br />
möjligt att spår efter aktiviteter i anslutning till denna skulle<br />
kunna påträffas. En annan möjlighet var att gravfältets<br />
(RAÄ 329) fortsättning mot norr kunde nå ända upp till<br />
väg 699.<br />
För dessa ovan nämnda områden, belägna utanför det<br />
område <strong>som</strong> ursprungligen angivits <strong>som</strong> fornlämning<br />
inom arbet<strong>som</strong>rådet, föreslogs en kompletterande förundersökning<br />
<strong>som</strong>maren 2002, parallellt med de pågående<br />
undersökningarna. De aktuella ytorna omfattade ca 26 000<br />
m 2 . Efter samråd med länsstyrelsen utfördes denna <strong>som</strong> en<br />
traditionell förundersökning i samband med slutundersökningen<br />
av det ursprungliga undersökning<strong>som</strong>rådet.<br />
På båda sidorna av den planerade sträckningen av<br />
E4:an påträffades boplatsanläggningar i form av kulturlager,<br />
skärvstensflak, stolphål, gropar och härdar inom hela<br />
FU-området. De påträffade boplatslämningarna låg i anslutning<br />
till den sedan tidigare kända boplatsen, vilket innebar<br />
att det inom arbet<strong>som</strong>rådet fanns ett sammanhängande<br />
boplat<strong>som</strong>råde utmed ett ca 500 m långt område<br />
utmed södra sidan av väg 699. På ett impediment (RAÄ<br />
328) väster om den planerade E4:an påträffades rikligt med<br />
skärvig sten, keramik och brända människoben samt en<br />
förmodad skärvstenspackning (Matthing & Wikborg<br />
2002).<br />
Efter att brända människoben m m hade påträffats på<br />
det nyss nämnda impedimentet (RAÄ328) gjorde <strong>SAU</strong><br />
länsstyrelsen uppmärksam på att ytterligare ett impediment<br />
(RAÄ 330) låg inom vägområdet strax väster om boplatsen<br />
RAÄ 327. Länsstyrelsen föreslog en förundersökning,<br />
främst i syfte att undersöka om impedimentet eventuellt<br />
kunde ha fungerat <strong>som</strong> en begravningsplats av den<br />
typ <strong>som</strong> hittats på det närliggande impedimentet RAÄ 328.<br />
Vid diskussioner i fält där representanter för <strong>SAU</strong>, länsstyrelsen<br />
och Vägverket deltog påpekades också att området<br />
utgjorde ett fint boplatsläge.<br />
Förundersökning<strong>som</strong>rådet utgjordes av ett ca 157 m<br />
långt och omkring 10 m brett område omedelbart söder<br />
om den befintliga väg 699. Förundersökningen utfördes<br />
med ett antal maskingrävda schakt på impedimentet samt<br />
i åkern öster härom. Efter avbaningen handrensades ytorna<br />
varvid ett antal anläggningar i form av stolphål, härdar<br />
och <strong>ned</strong>grävningar påträffades. Anläggningarna plandokumenterades<br />
med hjälp av totalstation. Ett representativt<br />
urval av anläggningarna undersöktes och dokumenterades<br />
med profilritning och anläggningsbeskrivning. Några av de<br />
större anläggningarna i åkermarken snittades med maskin.<br />
Impedimentsplatån totalavbanades ner till åkermarkens<br />
början. I åkern drogs 8 schakt <strong>som</strong> var ca 2 m breda och varierade<br />
i längd ca 9,0-36,0 m. Matjorden avlägsnades till<br />
anläggningsnivå. Ett av schakten var helt tomt, i de övriga<br />
påträffades en eller flera anläggningar.<br />
Förundersökningens resultat tydde inte på att den berörda<br />
delen av impedimentet skulle hysa någon form av<br />
begravningar så<strong>som</strong> tidigare antagits. De påträffade lämningarna<br />
från förundersökningen antydde istället någon<br />
form av boplatsaktivitet. Misstankar om att det skulle<br />
kunna finnas bebyggelselämningar från yngre järnålder på<br />
den avplanade, stenröjda ytan på toppen var mer troligt.<br />
Stenarna i sydslänten härrörde troligen från den röjda toppen,<br />
eller möjligen åkern. Ett kulturlager påträffades och<br />
det konstaterades att det låg över större delen av undersökning<strong>som</strong>rådet<br />
<strong>som</strong> var beläget på impedimentet.<br />
Målsättning<br />
Resultaten från 1995 års förundersökning visade på omfattande<br />
boplatslämningar och ett angränsande gravfält från<br />
äldre järnålder. I anslutning till lokalen fanns åtskilliga<br />
sedan tidigare registrerade fornlämningar. Kring den nuvarande<br />
bebyggelsen vid Kyrsta finns en förtätad fornlämningsmiljö<br />
med skärvstenshögar och gravar i skogskanterna<br />
samt talrika lösfynd från den intilliggande åkermarken.<br />
En kontinuerlig bosättning kunde anas från senneolitikum<br />
och framåt.<br />
Vid Kyrsta ansågs ett unikt tillfälle föreligga att undersöka<br />
både gravar och boplatslämningar från vad <strong>som</strong><br />
utifrån förundersökningen föreföll vara framför allt äldre<br />
järnålder. Bara något hundratal meter söder om Kyrsta<br />
16 KYRSTA – BOPLATS
Change language