Ladda ned som PDF - SAU

Figur 42. Plan över övriga anläggningar (svartmarkerade): gropsystem, skärvstensflak, skärvstenspackningar, brandgrav,
rännor, stenfundament och väg, på RAÄ 327. Skala 1:3 000. Digital bearbetning: Anna Onsten-Molander, SAU.
A204523, framkom strax norr om det egentliga UO i samband
med en schaktövervakning år 2003. Dessa två skulle
tillsammans med tre andra nordliga härdar, A2273, A2515
och A2594, kunna representera utkantsaktiviteter i anslutning
till boplatslämningar omedelbart öster om vägområdet.
Några av härdarna kring RAÄ 328 i UO:s västra del
skulle, tillsammans med några där belägna kokgropar,
kunna relateras till rituella aktiviteter på det intilliggande
impedimentet. Ett antal härdar i UO:s centrala del ligger i
ett område med spår efter järnframställning. Eventuellt
kan de knytas till olika hantverksaktiviteter i anslutning till
järnframställningen.
Härdarna var ca 0,40–3,40 m i diameter och ca
0,01–0,48 m djupa. I de sotiga och kolbemängda fyllningarna
fanns ofta skärvig sten. De flesta var relativt grunda,
vilket kan antas bero på den plöjning som pågått i området
under senare århundraden.
Ett flertal härdar med intilliggande stolphål påträffades
på UO. Härdar med ett intilliggande stolphål påträffades
även på den förhistoriska boplatsen vid Trekanten i grannsocknen
Gamla Uppsala. (Onsten-Molander & Wikborg
2006). Där har några av dem har tolkats som eventuella
smidesgropar/härdar (se gropkapitlet) och stolphålen skulle
kunna vara avsedda för ett städ.
Härden A12818 har 14 C-dateratats till förromersk/äldre
romersk järnålder (Ua-22897). Den aktuella härden var belägen
i det förmodade hantverksområdet med spår efter
järnframställning i UO:s centrala del. Härden var 2,79 x
2,16 m stor och 0,20 m djup (fig 44). Dess fyllning var
svartfärgad av kol och sot samt grusig av vittrade och sönderbrända
stenar, som bitvis låg tätt packade. Stora kolstycken
påträffades mellan de skärviga stenarna. Vissa av
kolstyckena var uppemot 0,20 m långa. Vedartsstrukturen
visade att de låg med växelvis korsande fiberriktningar (N-
S och O-V). I östra delen fanns mycket bränd lera i anläggningens
botten. Fyndmaterialet utgjordes av bränd lera
samt några ytligt funna obrända ben (se fyndlista).
34 KYRSTA – BOPLATS