Ladda ned som PDF - SAU

Figur 120. Hägnad 14, 17 och 18. Stolphål och pinnhål är svartmarkerade. Konstruktioner är gråskrafferade. Övriga
anläggningar är gråa eller svarta. Skala 1:500. Digital bearbetning: Anna Onsten-Molander, SAU.
Fynd
Fynden från boplatsen RAÄ 327 presenteras materialvis
nedan. För detaljer om varje enskilt fynd hänvisas till fyndlistor/tabeller
(bilaga 2).
Keramik
Inledning
Ett urval av keramikmaterialet från boplatsen redovisas
nedan. De skärvor och kärl som redovisas närmare har
valts ut för att de har gått att rekonstruera och/eller tydligt
exemplifierar boplatsens keramik vad avser olika formelement,
ytbehandling, dekor etc. Avslutningsvis förs en kort
diskussion kring 14 C-dateringar från anläggningar som keramik
har hittats i.
Målsättning och metod
Keramiken från undersökningen har grundregistrerats i
Intrasis utifrån tjocklek, vikt, antal, magringsmaterial,
dekor, ytbehandling, kärldel och fragmenteringsgrad. Jämförelsematerialet
baseras delvis på geografiskt närliggande
lokaler, men det större och mer bearbetade materialet från
Sydskandinavien har också använts (Lindhal 2002). Det
primära syftet har varit att rekonstruera enskilda kärl och
definiera olika formelement, gods, magring, ytbehandlingar
och dekor samt att försöka datera dem.
Undersökningsresultat
Från boplatsundersökningen finns 346 fyndposter med keramik.
Keramikmaterialets totala vikt, förutom F6681,
uppgår till 13 345,3 g, fördelat på 1 657 fragment. F6681
består av ett komplett kärl från A1353. Kärlet togs upp som
ett preparat och har rekonstruerats av Eva Christensson,
ATm (bilaga 12).
Materialet som påträffades på boplatsen varierade i
fragmenteringsgrad. En del var hårt fragmenterat och
sprött medan annat var i betydligt bättre kondition. Skillnaderna
beror delvis på fyndkontexter och den omgivande
markens beskaffenhet men också på hur välbränd keramiken
var. I några fall har det varit möjligt att sammanfoga
fragment till större stycken eller delar av kärl. Det har också
varit möjligt att rekonstruera några kärl.
Keramik framkom i en stor del av anläggningarna på
UO samt i kulturlagren. Framför allt påträffades keramiken
i brunnar, gropar, ugnar och härdar. En mindre mängd
återfanns också i stolphål av vilka en del ingick i huskonstruktioner.
Keramik från brons- och järnålder dominerar i materialet
men det finns också enstaka fragment från vikingatid/medeltid
och historisk tid. Enstaka skärvor skulle också
kunna vara senneolitiska.
I Kyrstamaterialet återfinns även fragment av lerblock,
eldpall, degel/gjutform, blästerskydd.
152 KYRSTA – BOPLATS