Ladda ned som PDF - SAU

talet sädeskorn, vilket överenstämmer med den bild som
ges från Vaxmyra (Ekblom 2004). Havre förkommer som
enstaka korn (4 % av den totala mängden sädeskorn i
samtliga prover). Havregruppen kan även inkludera
flyghavre, ett åkerogräs, då odlad havre är svår att separera
från vilda arter. Här har alla havre-typer klassats som endast
en grupp (Avena spp.). Havre förekommer i Uppsala
och Västmanlands län endast i små mängder under hela
järnåldern och dess låga representation här är därför inte
överraskande (se diskussion i Eriksson 1997 och Hansson
1997). Råg förekommer endast i en mycket liten mängd (2
korn, vilket motsvarar 1 % av det totala materialet). Den
generellt goda representationen av vete i Kyrsta är anmärkningsvärd.
I Sydskandinavien är skalkornet vanligast under
järnålder med begynnelse under yngre bronsålder då kornet
ökar på bekostnad av vetesorterna. I Mälardalen och de
centrala delarna av Sverige är vetet dock vanligare än i övriga
delar av Sverige (Eriksson 1997: 37, Viklund 1998: 134-
135)
Då det gäller ogräsväxterna dominerar målla-typ (Chenopodium
album coll.). Fröer från mållväxter är svåra att
identifiera till art, samtliga identifierade fröer tillhör dock
svinmålla-typen. Målla är en vanlig ogräsväxt på många
järnålderslokaler från olika delar av Skandinavien (se Viklund
1998a: 76, 131). Förekomsten av målla tillsammans
Fig 1. Den total fördelningen av odlingsväxter, ogräsfröer och
gräsmarksväxter i samtliga analyserade anläggningar i
Kyrsta.
Fig 2. Den total fördelningen av olika odlingsväxter i samtliga
analyserade anläggningar i Kyrsta.
med sädeskorn i anläggningar indikerar bruket av gödslade
åkrar och mållan har troligen följt med säden från
åkern. Dessa ogräsväxter har också tillhört platsens närmiljö,
i sin tur gynnade av djurhushållning, vilket också
brunnsanalysen påvisar. Småsnärjmåra (Galium spurium)
och måra (Galium spp), ej närmare bestämd till art, var
också väl företrädda. Ogräsväxterna representerades också
av små förekomster av våtarv (Stellaria media), nejlikväxter
(Caryophyllaceae), slideväxter (Polygonaceae) och enstaka
förekomster av övriga arter. Flertalet av dessa kan även
dem associeras till en näringsrik miljö och indikerar en liknande
miljö som i Vaxmyra (Ekblom 2004).
Liksom ogräsfröerna belyser analysen från brunnsproverna
platsens närmiljö. Som tidigare redogjorts representerar
fröerna påträffade i brunnen en öppen, klart kulturpåverkad
vegetation. Den dominerande floran utgörs av
ängsmarksväxter. Troligen användes området där brunnen
är belägen för bete, vilket också den övriga floran indikerar.
Förekomsten av linfröer i brunnen är intressant eftersom
lin inte är väl representerad i det förkolnade materialet. Lin
är troligen generellt underrepresenterad eftersom de oljerika
fröerna snabbt förbränns under eldpåverkan.
Referenser
Anderberg, A-L. 1994. Atlas of seeds. Part 4. Resedaceae-
Umbifelliferae. Stockholm. Naturhistoriska riksmuseet.
Beijerinck, W. 1976. Zadenatlas der Nederlandsche Flora.
Backhuys & Meesters. Amsterdam.
Bergren, G. 1969. Atlas of seeds. Part 2. Cyperaceae. Stockholm.
Naturvetenskapliga forskningsrådet
Bergren,G. 1981. Atlas of seeds. Part 3. Salicaceae-Cruciferae.
Stockholm. Naturvetenskapliga forskningsrådet.
Ekblom, A.. 2004. Makrofossilanalys, Vaxmyra. Preliminär
rapport. Uppsala. Geark rapporter 13
Engelmark 1995. Brunnarna på Håbolandet. I: Ullen I.,
Ranheden H., Eriksson T. och Engelmark R.. Om brunnar.
Stockholm. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen
för Arkeologiska undersökningar.
Jacomet, S. 1987. Prähistorische Getreidenfunde. Eine Anleitung
zur Bestimmung prähistorischer Gersten und
Weizenfunde. Basel. Botaniches Institut der Universität
Abteilung Pflanzensystematik und Geobotanik.
Jacomet, S, Brombacher C. och Dick M.1989. Archäbotanic
am Zürichzee- Ackerbau, Sammelwirtschaft und Umwelt
von neolitichen und bronze zeitlichen Seefersiedlungen
im Raum Zürich. Züricher Denkmalpflege,
Monografien 7. Zürich. Orell Füssli.
Mossberg B., Stenberg L. & Ericsson S. 1997. Den nordiska
floran. Wahlström och Widstrand.
Ranheden 1995. I: Ullen I., Ranheden H., Eriksson T. och
Engelmark R. Om brunnar. Stockholm. Riksantikvarieämbetet,
Avdelningen för Arkeologiska undersökningar.
506 KYRSTA – BOPLATS